.

.

tisdag 20 april 2010

Sorgligt


På min dagliga promenad lyssnar jag på radio. Idag fick jag tårar i ögonen två gånger. Först är det den hjärtskärande reklamen för Ronald McDonalds husen. Den när anhöriga pratar i telefon med ett sjukt barn som ligger ensam på sjukhus. Mamman sjunger en vaggvisa tills barnet somnar och lägger sedan på luren. Det kan inte finnas något viktigare för sjuka barn än att ha sin familj hos sig när de är sjuka. Jag kan inte ens tänka mig hur hemskt det måste kännas att ligga där, liten och övergiven och vara jättesjuk. Därför tänker jag skänka pengar till Ronald McDonaldshusen i fortsättningen.

Sedan kommer Pink och låten Family portrait, som är så sorglig och också får mig att tänka på alla barn som har det jobbigt. De som inte ens har sin familj att luta sig emot. De som knappt vågar gå hem för de är rädda för vad som ska hända när de stänger dörren bakom sig när de kommer hem. Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att alla barn fick ha en lycklig barndom.

6 kommentarer:

  1. Jag håller verkligen med dig Anneli, tyvärr är det ju inte verkligheten men hoppas ändå att det är åt det hållet vi alla strävar.

    Kram
    Adela

    SvaraRadera
  2. Adela: Nej, tyvärr är det inte det. Men jag önskar i allafall. Kanske hjälper det lite, lite. Hoppet måste alltid finnas kvar.

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Usch ja vad skall man säga.. Vi har sökt för att bli stödfamilj på grund av det senare. Mycket pga en tjej jag växte upp med - som inte ville gå hem.. Hennes mamma och styvpappa var alkoholister och först när jag växte upp förstod jag innebörden av det hela. Gör ont i mammahjärtat på en när man tittar tillbaka.. Kram

    SvaraRadera
  4. Sanni: Det gör ont att tänka på barn som far illa. Man blir så arg på vuxna som inte tar ansvar.

    Kram!

    SvaraRadera
  5. Ja, du, en lycklig barndom, vem vill inte ha det. Jag gick omkring i 35 år och trodde jag haft en lycklig barndom och det var inte roligt när minnena kom ikapp mig. Därför är det det viktigaste för mig att ge mina barn kärlek och omtanke och visa att de duger som de är+ att de ska veta att jag alltid finns här.

    Jag öppnar även hjärtat för kompisarna och tom bloggvänner som inte har någon mamma, där har jag lite kärlek över och kan vara en extra mamma via internet. Allt för att alla ska få uppleva kärlek.

    När det gäller de sjuka är det hemskt synd om dem som inte får ha sin familj nära sig av olika anledningar.

    Tänker mycket dessa dagar på de som ligger på sjukhus av olika anledningar.

    kramkram

    SvaraRadera
  6. Cattis: Jag har ju förstått på din blogg att du har haft det jobbigt. Jag är ledsen för det men hoppas att du ska komma vidare helare och gladare. Jag tror att närheten och kärleken till barnen kan hjälpa otroligt mycket.

    Kramar!

    SvaraRadera