Magiska bokstäver

Tänk att något så obetydligt som ett tangentbord kan skapa så mycket glädje och tillfredsställelse. Små obetydliga bokstäver som kan skapa världar. Ja, till och med universum. Allt är möjligt när fingrarna landar på dessa tangenter. Precis allt. Det är så magiskt och ger mig fullkomlig lycka.

Jag är så gammal att jag lärde mig maskinskrivning i skolan. Elektrisk visserligen men ändå. Det innebar en massa tråkigt extrajobb när man skrivit fel. Tippex, säger jag bara, alltid kletig och klumpig. Förstörde oftast utseendet på texten helt. Jag var aldrig någon snabb maskinskrivare men i skolan hade vi faktiskt snabbhetstester. Man var tvungen att ha en viss hastighet för att kunna jobba på något fint kontor. Nej, det var inte roligt alls. På den tiden skrev jag hellre för hand när jag skulle skriva mina berättelser och en och annan dikt.

Datorns tangenter ger andra möjligheter. Fingrarna kan dansa fram över tangenterna och när det flyter riktigt bra och hastigheten ökar, ökar också frekvensen på felskrivningar. Men det är det som är finessen. Det gör ingenting för det är så lätt att gå tillbaka och ändra. När upphetsningen lagt sig och hjärnan inte går på fullvarv längre. Då går man bara i lugn och ro igenom vad man skrivit och rättar. Perfekt!