Lycka är....

Jag blir så lycklig när jag märker hur mycket mer av det vi försöker att lära våra barn verkligen går in och fastnar.

I går skulle våra två äldsta barn, på eget initiativ, för första gången bestämma och laga maten helt själva. De pysslade och donade i köket och jag hjälpte bara till lite med kryddningen av såsen. Det är inte lätt att få till en måltid med tre rätter i rätt ordning så att allt håller sig varmt. Att beräkna hur lång tid allt tar är inte heller helt lätt så det fick bli middag á la medelhavet, dvs en ganska sen middag :) Vi skulle klä om och möttes sedan av barnen som tog emot med handuk över armen och blev visad till vår plats. De hade skrivit ut ett fint menyblad som vi kunde titta på. Till förrätt fick vi avocado med räkor och citronmajonnäs. Till varmrätt lax med pressad potatis och kokos- limesås, lättkokta morötter och gurka. Till efterrätt blev det lite kaos, som sig bör då och då för kockar, då det visade sig att vi inte hade någon vaniljglass hemma. Det blev istället en liten fruktcoktail med vindruvor och jordgubbar garnerat med chokladsås och en valfri glasspinne. Supergott!!

Barnen fick välförtjänt högsta betyg, på "Halv åtta hos mig" sätt med en stor 10 poäng skylt som vi höll upp. Mina barn var så stolta och lyckliga över vad de åstadkommit.

Jag blir så rörd av hur mycket barnen kan. Man kan inte annat än att bli lite stolt över sig själv också, som väglett dessa duktiga, underbara juveler. Så lycka för mig är när jag ser att allt det jag försöker att lära mina barn faktiskt inte bara går in och ut när jag säger det utan att det faktiskt stannar där. Att det lagras efter hand och kan tas fram och användas när de vill och behöver det. Underbart!!