Hemmapappan

På min promenad går jag förbi en stor lekpark. Ganska ofta är det pappor som är där och leker med sina barn på förmiddagen. Det gör mig varm och glad att se de unga papporna med sina små telingar. Barn behöver nära kontakt med båda sina föräldrar.

När jag var liten fanns det EN pappa som var hemma med sina barn medan hustrun jobbade. En enda som jag överhuvudtaget kände till. Han kallades "hemmapappan" och alla visste vem han var. Jag undrar vilken uppfattning hans barn har om deras uppväxt. Känner de sig udda och annorlunda eller är de glada över att ha fått vara så nära sin pappa?

Jag tycker att det är bra att just detta har börjat förändras för barn vinner så mycket på att ha närhet till båda sina föräldrar. När jag var liten var papporna frånvarande. De skulle tjäna pengar till familjens uppehälle och hade i princip inga förpliktelser i övrigt i hemmet. De ansvarade enbart för bilen och eventuell trädgård. De hade mycket liten vetskap om sina barns liv.

Jag önskar att alla föräldrar ska förstå hur värdefullt det är att vara nära sina barn. Att alltid finnas vid deras sida. Vi ska ge dem vingar och hjälpa till att göra dem starka nog att flyga med. Själförtroende nog för att de ska våga kasta sig ut i världen. Självkänsla i överflöd så att de alltid tror på sig själva. Sedan har vi det svåraste kvar, att se dem flyga iväg bort från vårt bo.

Barn är de största mirakel vi får uppleva. Det är så mycket som vi kan lära oss av dem. De hjälper oss att behålla vår lekfullhet om vi låter dem. De visar oss att kärleken är oändlig.