.

.

söndag 25 december 2011

Julfrid

och en tråkig förkylning. Under den sista timmen av uppesittarkvällen kände jag förkylningen som var på väg åt  mitt håll. Den har smugit och krupit och inte riktigt velat ta tag, men det tackar jag extra mycket för just nu eftersom jag då ändå orkat med allt som hör julen till. Igår avslutades kvällen nästan vid midnatt men efter att mamma lämnat av min syster hemma hos henne kom hon tillbaka in för en nattmacka. Kvällen fortsatte sedan med trevliga samtal till klocka 02.30. Då var jag REJÄLT trött. Somnade totalt ovaggad  och vakande runt 10.00 igen. Kände av förkylningen ordentligt så jag gick och la mig en stund igen efter frukosten och sov en stund till. Men jag ska definitivt inte klaga för vi har varit oförskämt friska den här hösten och vintern, so far, ta i trä!


Tomten han kom som han brukar och knackade på fönstret och gjorde så att lillkillens hjärta bokstavligen slog fortare. Han ville inte krama tomten, men gick med på att tacka i hand om jag följde med fram. Det gjorde jag såklart och han log faktiskt också till slut. Nästyngstingen har i år kommit på sanningen och berättade för mig vem tomten egentligen är. Fast samtidigt var han lite förundrad och kikade extra mycket i våra fönster för att förankra vad han trodde. Våra större barn har aldrig berättat när de kom på sanningen, utan spelat med i den stora julshowen som startar julklappsutdelningen, hela tiden.


Pepparkakshuset vänta på att bli uppätet. Barnen längtar efter att sätta tänderna i den goda pepparkakan och den vintervita kristyren.


Misteln hänger så fint i taket och väntar på att få se alla uppspelta och glada människor kyssas under den.

Verkligheten kan ses på så många olika sätt. Vem vet det, om inte den som skriver? Julen är en riktigt Alexander och Fanny tillställning när den är som bäst. Barnen i bullerbyn sitter fint på golvet och glittrar med sina tindrade ögon. Tackar snällt och tacksamt för den enda julklappen de får.

Så är det självklart inte och vem vill egentligen ha det så? Vår familj har mer en italiensk framtoning där allt sker  med starka högljudda känslor. Ljudet står högt i tak och allt blir aningen yvigt. Det går bra det också. Så länge alla vet var man har varandra så fungerar det mesta alldeles utmärkt. Glädje, lycka, frid och kärlek kan se ut på så många olika sätt.

När man vet hur många människor och inte minst barn som har det fruktansvärt jobbigt just nu så gör det ont i hjärtat, vad man än håller på med själv. Man kan önska och önska att ingen behövde ha det svårt och ändå gör det inte mycket skillnad. Man får göra det lilla man kan. Just nu är det viktigt att våga höra och se när det händer saker som inte känns rätt. Våga gripa in och kanske, bara kanske, göra den största skillnaden i världen.

Verkligheten hos oss ser ut så här. Misteln finns inte alls där den brukar hänga eftersom jag inte lyckades hitta någon. Det går lika bra att kyssas under den plats där den brukar hänga ändå. Pepparkakshuset är litet och oansenligt men skänkte mina småkillar en enorm lycka att få dekorera likaväl. Det kommer att smaka lika bra i morgon då de ska få äta upp det.


Vår lilla ängel vakar över oss och jag hoppas dess tanke når ända ut till alla dem som behöver det.




Den påhittade verkligheten med det magnifika pepparkakshuset och den enorma misteln tog jag kort på, på Sofiero slott för några år sedan :)

19 kommentarer:

  1. Julen behöver inte alls vara "stor och flashig"! God fortsättning! :-)

    SvaraRadera
  2. Wow, vilket hus! För många år sedan var jag med i en pepparkakshustävling på Arkitekturmuseet i Stockholm. Jag gjorde stadsbiblioteket. Avancerat nog. :)

    I år hade vi ett litet och skevt, men sonen var väldigt glad ändå!

    SvaraRadera
  3. Gapade imponerat över pepparkakshuset, ha ha.
    Men det lilla "oansenliga" var bra mycket sötare. =)

    SvaraRadera
  4. Jag höll på att sätta det koffeinfria kaffet i halsen innan jag läste att det mindre var ert - mer mänskligt och sött det med :)

    Krya på dig och god fortsättning!

    SvaraRadera
  5. Jag fick nästan lite prestationsångest där när jag såg det första pepparkakoshuset! My God :) Skönt att du och din familj är mänsklig :)

    SvaraRadera
  6. Tänkte, vilket proffs på pepparkakshus o vilken vacker stukatur i taket med jättemisteln! Haha du lurades! Julen är samvaro med sina nära o kära och jag tycker att ert lilla pepparkakshus är mycket finare o mysigare! Kryapådigkram o god fortsättning! Kram Anna

    SvaraRadera
  7. Jag blev djupt imponerad av ert bygge:)
    Håller dock med Nilla, ert var sötare.

    SvaraRadera
  8. Krya på dig! Din verklighet känns äkta, och ni verkar vara en sund familj. Pepparkakshuset är byggt med stor omsorg och hjärta, det syns. Kram

    SvaraRadera
  9. Krya på dig! Jag höll också på att trilla av pinn när jag såg det stora pepparkakshuset - hur många veckors arbete låg bakom det?

    SvaraRadera
  10. Önskar dig också god fortsättning och hoppas att du kryar på dig snabbt nu...

    SvaraRadera
  11. Jag tycker det lilla huset var minst lika fint =)
    Hoppas ni hade en fin dag och att du blir frisk snart!

    SvaraRadera
  12. Fina hus både två!
    Krya på dig!

    SvaraRadera
  13. Nästan tur att du inte hade gjort det där första pepparkakshuset... Jag menar det finns ju liiiite andra saker att hinna med också! ;)

    Varm kram!

    SvaraRadera
  14. Västgötskan:
    Tack och detsamma!
    Nej, det lilla och mysiga är bäst på julen.

    Hanna:
    Det är ett imponerande pepparkakshus :) Jag tycker att ett bibliotek låter väldigt avancerat.

    Ett litet och skevt har å andra sidan en enorm charm :)

    Nilla:
    Man kan ju alltid låtsas :) Fast jag gillar vårt lilla gulliga också.

    Duktiga tjejen:
    Tack och detsamma!
    Ledsen för kaffet :)

    Trillingnöten:
    Jodå, hos oss är vi alla mänskliga på alla sätt och vis :) Fast lite kan man ju låtsas ibland.

    Anna:
    Tack och detsamma!
    Jag lurades bara lite :) Jag håller med om att det absolut viktigaste är nära och kära vid jul och vi gillar vårt lilla gulliga pepparkakshus :)
    Kramar!

    Åsa:
    Det är ett imponerande pepparkakshus, men vi är väldigt nöjda med vårt lilla gulliga :)

    Livet och vardagen:
    Tack snälla du! Nu blev jag riktigt rörd. Du har rätt i att vi gillar vårt lilla gulliga pepparkakshus :) Kram!

    Kristina:
    Tack snälla du!
    Det är ett imponerande pepparkakshus och det måste ha tagit otroligt lång tid att göra. Det är en kopia av Sofiero slott.

    Fruntimmerslivet:
    Tack snälla du! Jag önskar dig en god fortsättning också.

    Andra intryck:
    Tack snälla du!
    Vi gillar vårt lilla charmiga pepparkakshus :)

    Annelie:
    Tack snälla du!
    Jag håller med, ett är otroligt imponerande och ett är litet och charmigt :)

    SvaraRadera
  15. Joanna:
    Precis, fast man kan ju alltid börja i juli :)
    Å andra sidan skriver jag hellre än jag gör enorma hyperimponerande pepparkakshus :)
    Kramar!

    SvaraRadera
  16. Höll på att sätta pepparkakan i halsen;-)

    Nä då.
    Men här kommer länk till mitt nya om du vill följa med:-)
    http://vemodsbloggen.blogspot.com/

    Varm kram och hoppas du får fina mellandagar!

    SvaraRadera
  17. Krya på dig :) De finaste pepparkakshus är de som bor i våra hjärtan.

    SvaraRadera
  18. Nej vad trist att du är hängig:( Krya snabbt...Trodde först att du hade gjort jättepepparkakshuset men jag håller med en innan som skrev att det lilla var sötare, ungefär som i våran klass på pepparkakshus hihi. Fast jag använde limpistolen i år på vissa delar, fy mig aj jag vet....
    Stor kram från mig

    SvaraRadera
  19. Anonym:
    Varm kram tillbaka och tack för den nya bloggadressen :)
    God fortsättning!

    My Myself and I:
    Tack, jag känner mig redan mycket bättre. Jag håller helt med dig om din teori om pepparkakshus :)

    Stjärnor & Champagne:
    Tack! Jag känner mig mycket bättre nu.
    Små gulliga pepparkakshus är gjorda med kärlek och glädje. Limandet är ett problem varje år. Mina barn vill äta sitt hus, så då får det bli sockerlim :)
    Kramar!

    SvaraRadera