Jag samlar på ord. Ja, inte bara ord utan meningar och stycken. Jag samlar på dem som jag tycker extra mycket om. De som berör på olika sätt, eller de som bara är vackra. De finns i böcker, i filmer, i musiken och i vardagen. Jag skriver ner dem på små lappar och så tittar jag på dem ibland. En del kan användas när jag skriver och en del som inspiration. Ibland stjäl jag ord och meningar och gör om dem till mina. Kan man göra det? Jag tycker det. Jag tror att det görs hela tiden. Det ligger liksom i den kreativa naturen att låta sig inspireras av andra.
I dag har jag läst igenom ungefär fyrtio sidor till i mitt andra manus. Jag tycker fortfarande att det är en bra och tänkvärd berättelse och jag blir glad av att läsa det jag skrivit. Tankarna har dessutom snurrat runt det här med förlag och refuseringar, då det har tagits upp bland några av bloggarna idag. Nina, Annelie och Pernilla har diskuterat ämnet under dagen. Frågan är om något av mina manus kommer att få en ärlig chans bland förlagen. Som aspirerande författare så svävar man hela tiden i ovisshet. Det kan inte nog framhållas hur betydelsefullt det skulle vara med ett ärligt svar ifrån förlagen. En kort beskrivning om varför det refuseras. Om det inte håller utan behöver mer arbete, om det redan finns ett liknande manus som redan är antaget eller vad det nu än kan vara. Jag har gett mig in i leken som jag kanske också borde tåla. Samtidigt blåser det många föränderliga vindar i den här branschen. Kanske kan det vara dags för eftertanke. Och tro mig, jag tål leken, jag ska leka den tills jag står kvar som vinnare. På ett eller annat sätt!
Så dagens redigeringsmusik passar in på min huvudkaraktär, men också som avslut för detta inlägg :D
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJa man kan ju inte annat än undra lite när man läser sådana saker... Jag håller fortfarande med dig om det där med kommentarer från förlagen. Bra musik, förresten. :P
SvaraRaderaKul att du samlar - det gör jag oxå:-)
SvaraRaderaPå de skrivarkurser jag har gått på poängteras vikten av att stjäla! Det ska man, blev min slutsats.
Jag gör som du - hämtar inspiration och i vissa fall omformulerar jag meningar. Men det blir inte ens en bråkdel av de ord som är mina egna - jag menar att mina egna ord dominerar.
Det här med hur förlagen bemöter oss som författaraspiranter är en sorglig historia.
Jag skulle vilja vända på tanken att "vi" ska ha förståelse för hur tung deras arbetsbörda är.
Det "vi" skrivit är ibland något som inte går att mäta, att sedan inte ens bli behandlad med respekt och ärlighet suger.
Nu skickar vi förstås in våra manus helt frivilligt så vi borde skylla oss själva, men ett sådant resonemang blir helt skevt. Vad skulle förlagen göra om de inte fick in ett enda manus eller ens fick några beställda?
Det här som andra säger att man ska ha kontakter inom förlagen innan inskick, hur får man det då?
Är det bara de som har kontakter som till sist blir publicerade? Vad ska vi andra dödliga isåfall hoppas på?
Kramar
Jag tror jag blir inspirerad av din och några andra "bok-bloggar" för häromnatten när jag skulle somna ploppade det upp massa konstiga tankar och händelser som jag ALDRIG skulle tänkt annars.
SvaraRaderaOm de skulle hamna i en bok, skulle människor förmodligen undra hur det stod till med mig... Ha ha! ;-)
Jag kanske talar i egen sak men jag tycker att man gott kan strunta i refuseringar och bokförlagens arbetsmetoder och helt enkelt ge ut sin bok själv. Då får man den precis som man vill ha den!
SvaraRaderaOch som du vet, Anneli, håller ju jag helt med Kristina här ovan! Häng med oss i Egenutgivarna istället!
SvaraRaderaDet ÄR viktigt att visa respekt för varandra hela tiden. Utan ivriga författare skulle inte bokförlagen finnas och utan bokförlag skulle många författare inte ges ut (nu kan man ju ge ut boken själv iof, men tidigare var det svårare) :) Och att ge ett ärligt svar om man läst ett helt manus är väl inte för mycket begärt? Annars var det ju helt bortkastad tid att läsa? ? Plus att författaren väntat ibland månader på att få ett svar!
SvaraRaderaPlötsligt en dag händer det...
SvaraRaderaJag tycker om den tanken. Tror på det!
Katarina:
SvaraRaderaLite peppmusik är aldrig fel :)
En liten kommentar från förlagen tycker jag skulle vara en trevlig gest och en stor hjälp för oss som skriver och skickar in.
Ebba:
Att samla på ord är trevligt. Jag tror att du har rätt i det där med att stjäla, det är ju också ett sätt att lära.
Jag har också tänkt mycket på varför vi som skriver ska ha så stor respekt för förlagen och deras arbetsbörda, det är ju deras jobb, när vi inte ska kunna få behandlas med lika stor respekt. Tanken är väl att det ska ske ett sammarbete mellan författare och förlag. Förlagen är faktiskt ingenting utan sina författare.
Så till det jobbiga med att man måste ha, eller kunna skapa, kontakter för att överhuvudtaget bli läst. Är det rimligt att bara läsa manus av någon som man har någon kontakt med. Ska det verkligen vara så att vi andra redan är överkörda från början. Jag hoppas verkligen att det inte är så, utan att alla har samma chans bland förlagen.
Kramar!
Västgötskan:
Vad kul! Det låter spännande och det skulle kanske bli något riktigt häftigt om du skrev ner det :)
Kristina:
Kul att du tittar in hos mig!
Du har helt rätt. Tankarna på egenutgivning håller redan på att ta form och när jag är redo så blir det precis så :)
Joanna:
Det skulle jag göra med glädje. Jag är redan inne i den tankeprocessen :)
Trillingnöten:
Respekt är viktigt. Tanken är ju att det ska vara ett sammarbete mellan förlag och författare. En ärlig kort respons från förlagen tycker inte jag är för mycket begärt och skulle göra så stor skillnad för oss författaraspiranter.
Fruntimmerslivet:
Det är en hoppfull tanke som alltid finns hos mig :)