Dotterns julkonsert i kyrkan igår var så fin. Hon spelade perfekt och vackert så att jag nästan började gråta, och jag är så stolt över henne. Både hon och sonen, som spelar saxofon som en gud, vill sluta spela på musikskolan. Det känns så sorgligt eftersom de är så duktiga och när de spelar så blir jag salig av lycka för det är så underbart fint. Men de måste välja själva för det viktigaste är såklart att de gör vad som är bäst för dem. Fast det gör lite ont i hjärtat. Jag får kanske återgå till att bara lyssna på andras musik igen. Men jag tänker i alla fall se till att de alltid har ett instrument här hemma, så att de kan spela om de vill. Maken missade att spela in dotterns fantastiska uppträdande, vilket gjorde mig till en något sur fru igår. Han satt långt fram och fick med sig kameran, för jag satt längre bak med lillkillen. Well, well, det hjälper ju inte att sura. Hade det gjort det så skulle jag fortsatt :)
Det var den här hon spelade i alla fall med klarinett till piano och inte saxofon. Kenny G spelar himmelskt. Nästan lika fint som dottern.
Redigerandet går inte undan precis för idag har vi handlat julklappar, maken, jag och lillkillen. Lillkillen är så rolig för han märker absolut ingenting. Vi kan köpa julklappar till honom framför näsan på honom utan att han uppfattar något. Han går och pysslar och tittar på saker och testar och grejar istället :) Fast nu var det ju inte i leksaksaffären vi var, då hade han kanske varit mer uppmärksam. Men bara kanske!
Så jag har bara redigerat tretton sidor, men det roliga är att jag faktiskt gillar det riktigt mycket. Det känns bra. Man får njuta av det så länge det varar. Nu ska jag njuta av barnen och lite julefrid en stund.
Dagen redigeringsmusik andas glädje, lycka och framtidshopp. Heart is King.
Aahh, Kenny G! Så länge sedan jag hörde något av honom. Måste gå in på Youtube och lyssna lite. :)
SvaraRaderaJag hoppas verkligen att hon fortsätter att spela, det kommer hon att vara väldigt glad för när hon blir äldre:)
SvaraRaderaMen minnet har du alltid kvar. Det kan ingen ta i från dig. Spara det och ta fram det emellanåt...
SvaraRaderavacker musik, så härligt att hon kan spela, musik ger så mycket!
SvaraRaderaKatarina:
SvaraRaderaVisst är han hur duktig som helst? Han spelar den ljuvaste musiken.
Monika:
Jag hoppas inte det heller. Men det är mycket som pockar på barnens uppmärksamhet. Precis det du säger är det som är vårt argument hela tiden, att de en gång kommer de att vara glada över deras kunskap.
Fruntimmerslivet:
Minnet har jag kvar, men det bleknar ju snabbare än man önskar :) Jag har en del filmade uppspelningar redan, men den här var så otroligt fin.
Ulla:
Jag försöker ju att uppmuntra dem på det sättet, att det är så kul att kunna spela ett instrument :)
Jag spelade fagott i många år. Man kommer till ett vägskäl där man måste välja: Göra musiken till sitt liv eller välja ett annat liv? Konkurrensen är stenhård, så stenhård att det inte är roligt om man inte lever för sitt instrument. Nu vet jag inte hur gamla dina barn är, men den där stenhårda drillningen börjar ju redan på högstadiet. (Eller senaredelen om man bor i kommun som anammat det ordet.)
SvaraRaderaVad ljuvligt att de spelat ändå - något du fått njuta av - hoppas de plockar fram instrumenten igen längre fram ...
SvaraRaderaMin dotter spelade gitarr under en del av skoltiden - hon ville oxå sluta - sedan dess har hon inte tagit i en gitarrhals - nu är hon 36. Sorgligt - men än finns det hopp:-)
Roligt att lillkillen fokuserar på annat under tiden ni handlar:-)
Kramar
Hanna:
SvaraRaderaDe är 14 och 11 år. De har helt fantastiska musiklärare båda två, som låter dem spela på barnens egna villkor. Vi känner ingen alls sådan press, jag tror att det mest är andra saker som lockar mina små telingar :)
Ebba:
SvaraRaderaDe verkar vara naturbegåvningar båda två, så det känns sorgligt att de vill sluta. Och ändå måste det vara deras val. Jag kan bara hoppas att kunskapen finns kvar oavsett.
Lillkillen är en cool liten kille :)
Kramar!
Så härligt :)
SvaraRaderaJo, men lite måste man väl få sura för en sån sak? Även det inte hjälper. Dålig stil av honom faktiskt!
SvaraRaderaMmmm... jag tyckte om de konserterna då barnen var små!
SvaraRaderaKramar <3<3<3
My Myself and I:
SvaraRaderaDet är det verkligen :)
Västgötskan:
Lite måste man verkligen få sura. Fast han hade riktigt dåligt samvete efter faktiskt. Jag försöker se det som att han var så förtrollad av hennes musik att han glömde filma :)
Pennelina:
De är faktiskt magiska :)
Kramar!