Idag har jag skrivit en ny första mening i mitt andra manus. Den känns riktigt bra. Jag gillar den så mycket. Fast egentligen är det två. Två som hänger ihop och ställer en fråga. Låter det spännande? :)
Jag läser igenom manuset ännu en gång och det finns fortfarande en del som behöver ändras. Föga förvånande förstås eftersom jag alltid hittar något litet att ändra, hur många gånger jag än läser mina manus. Det är väl så att inget någonsin blir perfekt, det går alltid att förbättra något. Så är jag då där igen och frågar mig: När ska jag vara tillräckligt nöjd? Vi får se, snart tror jag. Det känns sådär härligt pirrigt igen. Det måste vara ett bra tecken.
Dagens redigeringsmusik är ljuvlig:
Jag tänker nog aldrig på förstameningar i de böcker jag läser, kanske skulle börja med det:)
SvaraRaderaMin nästa vuxenroman kommer förmodligen börja med orden: "Kör över mig då!" Hehe...
SvaraRaderaVilket lustigt sammanträffande - jag läste just idag om vikten av första meningen och inledningen i Elisabet Norins senaste bok om romanskrivande.
SvaraRaderaDen ska ju fånga läsaren så att man vill få svar och läsa vidare ...
Snart är du klar ... snart ...
Kramar
Förstameningar är spännande! Jag blir definitivt nyfiken på dina.
SvaraRaderaMin första är kort. Tillsammans med den andra meningen känns den som en bra start.
Första meningen är den som sätter ribban, tycker jag. Innan jag väljer bok gör jag ofta så att jag läser första meningen. Fångar den mig, då köper/lånar jag boken. Kram
SvaraRaderaJag tycker också det är viktigt med den första meningen, men inte helt avgörande. Jag menar, jag dömer inte en bok på enbart den. Jag läser nog iaf hela första sidan eller ett par innan jag bestämmer mig. dessutom verkar alla ha olika åsikter om vad som gör en bra mening. den gamla klassiska "Äntligen stod prästen i predikstolen" gör ingenting för mig. Det kanske bara är ett tecken på hur hopplöst illitterat jag är men så är det nu en gång! :)) Vi är alla olika.
SvaraRaderaÅsa:
SvaraRaderaJag tänker nog inte på den medvetet, eller tänkte för nu gör jag det mer, men omedvetet så tror jag att den sätter en sinnesstämning och en tanke om bokens innehåll.
Hanna:
Det låter dramatiskt, och då är det dramatik som jag förväntar mig av din bok :)
Ebba:
Den ska fånga läsaren, men jag vet ändå inte hur många som tänker på den första meningen i en bok. Jag gjorde det inte själv, inte medvetet i alla fall, innan jag började skriva själv.
Snart ÄR jag klar och det är så spännande :)
Kramar!
Nilla:
Första meningen är ju något som ska få läsaren att vilja veta mera. Det är också en spännande utmaning att skriva en mening som fångar och skapar frågor som man vill ha svar på.
Ulla:
Vad spännande! Jag har aldrig hört talas om någon som väljer en bok efter dess första mening förut. Baksidestext och framsida, ja, men aldrig första meningen. Alltså är den väldigt viktig.
Katarina:
SvaraRaderaJag håller helt och hållet med dig. En första mening som får en att höja på ögonbrynen är nog bra, men den räcker ju inte hela vägen. Det är ju resten som gör en berättelse. För mig är det mer en rolig utmaning att leka lite med den och göra den så intressant som jag kan. Vi människor är olika och det är ju tur, annars skulle det bli ganska tråkigt :)
Första meningarna är väldigt viktiga tycker jag :) Mer undermedvetet kanske dessutom!
SvaraRaderaFörsta meningen är ju inte alls, absolut inte. Men självklart är det trevligt med en fängslande sådan! :-)
SvaraRaderaJag blir nyfiken på dina två meningar som börjar boken =) När jag läser en bok med en fantastisk första mening blir förväntningarna på boken skyhöga, så visst kan det vara viktigt.
SvaraRaderaJag är nog inte så jättenoga med första meningen. Den läser man ändå så snabbt... Däremot tonen på de första sidorna. Den tycker jag är viktig. Där får jag ofta en bra bild av vilken typ av bok det är jag kan förvänta mig...
SvaraRaderaSå fint det ser ut när du har MIN bok som den du läser nu i din högerspalt! Jag blir alldeles pirrig av att tänka på att någon läser min (MIN!) bok. Mina ord. Min historia. Det är fantastiskt.
Och snart är du också där! Kram!
Trillingnöten:
SvaraRaderaKanske är det mer undermedvetet, såvida det inte är en fullkomligt genialisk mening :)
Västgötskan:
Jag har aldrig reflekterat över den första meningen innan jag började skriva. Nu tänker jag mer och mer på den, men särskilt viktig är den säkert inte egentligen :)
Andra intryck:
Kul att du är nyfiken, man vet ju aldrig när och var den kan dyka upp :)
Själv blir jag lite skraj när du nämner att förväntningarna blir skyhöga om första meningen är fantastisk :)
Joanna:
Jag håller nog med dig om att det är de första sidorna som ska fånga uppmärksamheten. Sedan är det ju inte fel med en spännande första mening heller :)
Visst ser din bok väldigt trevlig ut i min högerspalt. Jag är så stolt över att få ha den där :)
Kramar!