.

.

söndag 11 december 2011

Så går en dag

ifrån vårt liv och kommer aldrig åter. Det låter lite dystert men är dessvärre sant. Men så länge vi gör det bästa av alla våra dagar så är det inte så illa ändå. Det är ju alla de där dagarna som är livet!


Idag har jag inte skrivit och inte redigerat. Däremot har det varit full rulle på andra sätt. Maken har spacklat och slipat våra fönsterkarmar. Sedan ska de målas. Det var vad vi behövde göra efter att vi satte in nya fönster i somras och det har gjorts lite i omgångar för att inte bli så överväldigande. Vi har 33 fönster så det blir en del jobb. Vi har också köpt en av de sista julklapparna och en fin julgran. Fast nu är det hur stökigt som helst i vardagsrummet. Det är smutsigt efter slipandet, julgranen ligger på golvet och julkartongerna med julpyntet står utspridda på golvet. Inte kul, men maken är som tur väl duktig på att få snyggt snabbt. Själv har jag sett på en film med dottern samtidigt som jag har jobbat med julkorten. Jag brukar göra en 40 stycken så det tar en stund. Det känns skönt att vara igång med det. Snart måste de iväg.

Igår kände jag mig lite lättirriterad, det var så länge sedan jag gjorde det nu. Men jag kom på vad det är med mig. Jag saknar att skriva. Att redigera är inte alls tillräckligt inspirerande och roligt. Jag vill skriva igen. Så nu måste jag snabbt komma igenom min sista genomläsning av mitt andra manus för att kunna komma vidare. Men så är det det där med julen. Den tar ju en hel del av tiden som man har i december. Det är barnens tid på många sätt och jag vill ju ge barnen en härlig, mysig december. Det är viktigt. Men januari är mycket välkommen när den kommer. Då är allt tillbaka i vanliga gängor igen. Fast nu ska jag njuta av den ljussprakande, glittrande julen och allt vad det innebär. Kanske kan jag smyga in lite skrivtid här och där ändå. Dessutom kan tankarna jobba i det tysta, inne i huvudet får den nya berättelsen hitta sin plats. Det är spännande när en ny berättelse ska få komma på pränt. Jag undrar vad det ska bli för någon den här gången.


Juldekorationen på den översta bilden är dessvärre inte från vårt hem utan från Sofiero för några år sedan. Men vacker är den.

14 kommentarer:

  1. Härligt att höra att du blir lättretlig om du inte får skriva! Detsamma gäller mig, har stort behov av att skriva varje dag!
    Kram Kim

    SvaraRadera
  2. Förstår att skrivandet blir lite som en drog man får abstinens efter - antar att det är det som gör dig till en riktig konstnär. :)

    En synnerligen härlig 3:e advent önskar jag dig och hela finfina familjen.

    SvaraRadera
  3. Trettiotre fönster. Det blir mycket fönster att putsa det, tänker jag då och är glad att jag bara har tio stycken... :)

    SvaraRadera
  4. Låter ändå som en mysig helg med film och julkort. Skriva kommer du snart att göra igen! :) Kram på dig!

    SvaraRadera
  5. 33 fönster - jag blir slut bara av att läsa om dem! :) Vilken vacker bild förresten, din?

    SvaraRadera
  6. Julen är både stressig och avkopplande tycker jag. Mest uppskattar jag alla ljusen, eftersom det är en så mörk tid nu. Kram

    SvaraRadera
  7. En sån skulle jag inte tackat nej till :-D Älskar blombord av alla de slag!

    Kramar <3<3<3

    SvaraRadera
  8. Visst är det så; att vi måste ta vara på varje dag! Det är lätt att glömma.

    Känner igen det där med renovering hemma. Vi hade oinredd övervåning när vi flyttade in och nu är 2 av 5 rum klara.. Det går sakta framåt. Lite segt är det, för man vill ju ha allt klart NU! :-)

    SvaraRadera
  9. Jag skickar inga julkort längre, vet egenglien inte varför.
    Istället skickar jag tomtesms:)

    SvaraRadera
  10. Precis som du reagerar jag på "icke-skrivandedagar" - men jag blir mest låg och initiativlös. Vill oftast inte förstå varför jag mår som jag mår - men sedan kommer jag på´t.

    Jag tycker annars att redigerandet är roligt, men när jag känner att jag har häng på att knyta ihop säcken (ja - det är ju jul!) - så blir jag en aning otålig. Antar att det är i det skedet du är nu - lite otålig och står i nya startgropar ...

    Kramar

    SvaraRadera
  11. Kim:
    Det är väl bra antar jag, att vara lättirriterad om det är för att man behöver skriva :)
    Kram!

    Märta:
    Tack gulliga du!
    Det är precis så det är, som en drog. Fast en bra drog :)
    Hoppas att du får en härlig vecka!

    Fruntimmerslivet:
    Det är många fönster, fast 1000 gånger lättare nu med de nya. Själv vägrar jag tvätta dem och vill ta fönsterputsare, så maken tar tag i det ibland :)

    Joanna:
    Absolut en jättemysig helg! December är en månad som innehåller mycket annat än att skriva :) Kram!

    Annika:
    Många fönster blir det :) Men jag har slutat putsa dem, antingen blir det fönsterputsare eller så får maken göra det :)
    Jag tog bilden på Sofiero slott, en jul för några år sedan.

    Ulla:
    Jag försöker att inte stressa så mycket. December ska vara mysig och härlig för barnen (och oss vuxna). Alla ljusen gör att det mörka försvinner en stund :) Kram!

    Pennelina:
    Visst är det vackert! :)
    Kramar!

    Västgötskan:
    Det är lätt att glömma!

    Renovering är inte alltid kul, man vill verkligen vara färdig på en gång. Tyvärr tar det oftast längre tid än man har tänkt sig :)

    Åsa.
    Fast det är ganska kul att få snigelpost ibland. Tomtesms låter också kul :)

    SvaraRadera
  12. Ebba:
    Det känns i alla fall, om man inte skriver på ett tag :) Själv blir jag irritwerad och rastlös.

    Det är kul att redigera också, men det är inte riktigt som att skriva ändå. Nu ska jag ju bara, som du säger, knyta ihop säcken och känner hur kul det ska bli att börja på något nytt igen.

    Kramar!

    SvaraRadera
  13. Tack fina för din kommentar i min numera nedlagda blogg.
    Men som du säger...det går inte att låta bli att skriva, så jag kommer tillbaka och hör av mig då på nåt kryptiskt sätt:-)

    Varm innerlig kram till dig!!

    SvaraRadera
  14. Där blått möter blått:
    Hoppas att du får en riktigt underbar jul och att du snart får tillbaka skrivlusten igen! :)
    Hoppas att det inte blir för kryptiskt bara, den dagen du bestämmer dig för det, så att jag hittar dig igen :D

    Många kramar!

    SvaraRadera