Stämning

Redigeringen går utmärkt. Lien går varm, men så gör också skrivandet. En hel del text har fått ge vika för annan. Men det känns bra. Helt rätt. Bitarna har hittat ännu bättre platser. Pusslet har fått ett större djup. Jag gillar det nya. Ögonöppnaren som lektörsutlåtandet är, känns så fantastiskt. Man behöver backa långt bort för att se. För att kunna läsa sitt manus med friska ögon och ett öppet sinne. Jag svävar fortfarande. Jag längtar efter att läsa igenom allt det nya i sin helhet. Det dröjer lite längre än. Än finns det en hel del att göra. Det blir inte någon ny berättelse. Inte alls. Jag möblerar bara om lite. Gestaltar lite mer. Tar bort onödig text. Förbättrar den som fungerar. Kan det här kallas för arbete. Nej, för mig är det ren glädje. Jag tänker njuta av den här berg- och dalbanan, som som kittlar mitt sinne så att jag mest vill dansa, så länge som jag kan. Dalarna åker jag förbi i en svindlande fart. Så tar jag mig uppåt och uppåt. Och så bär det av igen och jag skriver samtidigt som mitt inre vill sjunga. Snart har jag en ny version. En som snart ska få ta sig ut i den vida världen för första gången. Jag längtar.

Jag vill dela med mig lite av stämningen i boken. Den här musiken passar så bra i ett avsnitt som är mycket sorgligt. Ett avsnitt som får mig att gråta varje gång jag läser det. Ett som lektören också grät till. Den här musiken ger precis den rätta stämningen för den här delen i min berättelse. Jag vill ha ett soundtrack till min bok.