Så hur var det nu då

med det där jag hade väntat på?

Tyvärr inget bokkontrakt. Ännu! Däremot så har jag äntligen fått mitt lektörsutlåtande. Det blev mycket försenat på grund av yttre omständigheter. Nu har jag det i alla fall äntligen i min ägo. Jag hade förberett mig på allt det dåliga med hjälp av att läsa blogginlägg angående lektörsutantanden, hos er som också skriver. Jag var förberedd på att det skulle kunna kännas totalt nedslående vid första anblicken. Hur man sedan skulle kunna se på det och faktiskt se att mycket av det negativa faktiskt stämmer och att en del behöver skrivas om. Jag var verkligen beredd. Det är trots allt mitt allra första försök till en roman och ingen mer än jag har läst hela romanen. Hade läst hela romanen. Nu är det en till som har läst.

Jag fick utlåtandet mitt under pågående semester, så jag läste det på mobilen. Det kändes litet. Små bokstäver. Och ändå något av det mest betydelsefulla jag läst. Jag läste och sög i mig allt som en svamp. Besvikelsen uteblev. Leendet tog plats och ville inte lämna mitt ansikte. Självklart är det inte perfekt. Hur skulle det kunna vara det? Men jag känner att jag är på helt rätt väg. Det är ett stort jobb som jag har framför mig, men jag visste, hade redan förstått, att en hel del saknades i min berättelse. Att det behövdes lite mer WOW! Jag har klart fler gröna punkter (det som redan fungerar) än gula punkter (sådant som behöver förbättras) i utlåtandet. Jag kunde verkligen inte vara mer nöjd. Att få lektörsulåtandet gjorde att allt föll på plats. Nu vet jag vad jag behöver jobba med. Vet vad som krävs för att ta mig hela vägen fram. Det är vad jag längtar så otroligt mycket efter just nu. Att få börja. Att få dyka ner i min berättelse och komma upp igen, redo för nästa sväng hos förlagen. På måndag hoppas jag kunna börja skriva.

Några utdrag ur utlåtandet:

"Storyn är gripande och berörande, men upprepningarna i de resonerande avsnitten gör att den tappar tempo. Jobba mer med gestaltning, fundera över perspektiven och läs manuset högt för att känna rytmen så tror jag det kan bli riktigt bra!!

Yay!!!

"Det är en gripande berättelse som stannar länge hos läsaren."


Lycka!

"Vilken häftig berättelse, här tåras mina ögon. Det känns också som om berättandet blir mer geataltande och berörande härifrån och resten av historien. Det gick åt många näsdukar härifrån måste jag säga!"

I think i´ve got it!!! Mina ögon tåras också, när jag kommer till den här kommentaren.

Så nu är det bara att jobba vidare. Nu vet jag att jag kan ta mig hela vägen fram. Det är möjligt!