I dag i berg- och dalbanan

Morgonen började i dalen, kan man väl gott och väl säga. Det grå vädret gjorde väl sitt till. Livet utan riktig dator, har gjort livet lite tråkigt. Särskilt när man ska göra en stor redigering, som man ser så mycket fram emot. Jag kände mig inte riktigt hemma i den lilla datorn. Allt som jag behöver för min redigering finns inte där. Jag kunde inte komma igång på riktigt. Jag väntade ju. Försökte ha tålamod. Kanske var tålamodet lite svagt när jag vaknade i morse. Därför började jag med att ta en promenad. Då ville världen visa mig sin välvilja, och molnen som skulle täcka vår del  av jorden idag sprack plötsligt upp, och solen gjorde min väg vacker. I samma ögonblick som jag kom hem försvann den igen. Lustigt! Då kom kära maken och berättade det som jag väntat på. Datorn hade kommit under tiden som jag tog min promenad. Dessutom hade han kopplat upp och fixat allt, så den var redo att användas. Han är bäst min älskade make. Nu har jag min dator med dubbla skärmar och jag säger bara att det är fullkomligt fantastiskt när man redigerar. På ena skärmen har jag manuset med lektörsutlåtandet och på andra skärmen manuset som jag ändrar i. Rekommenderas å det varmaste för alla som skriver. Så nu är jag högst uppe på berget igen och det kittlar i magen av förväntan. Snart börjar nerfarten och den härliga blandningen av rädsla och ren förtjusning. Just nu är jag fullkomligt överlycklig. Nu börjar jag redigera på riktigt! Jiihaaaa!!!