.

.

onsdag 17 augusti 2011

En alldeles speciell dag


Idag fyller vårt tredje mirakel 7 år. Det är en alldeles speciell dag. I morgon börjar han i första klass. Det är mycket spännande. En skolväska är såklart självklar som present en sådan födelsedag. Han fick en med riddare på. Lyckan är stor och den står redo för att användas flitigt under läsåret. Han älskar skolan och ser fram emot att få träffa alla sina kompisar igen. Nya lärare ska han få, men han känner dem redan, så det känns tryggt.

När han skulle födas så la sig hans arm i vägen över hans huvud och han kunde inte komma ut. Jag kände hur personalen fick lätt panik och jag blev såklart rädd. En obehaglig blandning av smärta och rädsla. Personalen försökte hjälpa till och sökte febrilt efter en lösning. Lösningen blev till slut en äldre förlossningsläkare som slutat för dagen, men som lyckligtvis fanns kvar på sitt rum. När han kom så la sig lugnet i rummet. Bara hans självsäkra uppenbarelse gjorde oss alla lugna. Han löste problemet på en gång. Jag fick dropp som stoppade värkarna. Visserligen en av de obehagligaste upplevelser jag upplevt, då hjärtat slår extremt fort och man börjar skaka okontrollerat och man tror faktiskt att man ska dö på riktigt. Läkaren hade med sitt totalt lugna sätt förklarat precis vad som skulle hända och det gjorde upplevelsen lite mindre skrämmande. Sedan lirkade han tillbaka den lilla bebishanden, för hand. Visst gjorde det fruktansvärt ont men jag visste att jag kunde vara lugn. Jag kände det. Fast nog bad jag en och annan bön ändå, bara i fall att. Man är ju så orolig för det lilla livet i magen, innan man får hålla det i sin famn. Övrig personal var mäkta imponerade och de talade om för mig vilken tur jag haft. Att han fanns på plats. En generation läkare som vet lite mer. Som haft tid att vara bara läkare. Idag är det så bråttom att inget extraordinärt får ta plats. Inga små finurliga trix som är så viktiga. Jag är den läkaren evigt tacksam. Utan honom hade jag fått göra ett akut kejsarsnitt. Det är inte vad man vill göra när man kämpat så länge och längtar efter att få träffa sitt barn. Då sövs man och missar allt. Min bebis kom sedan ut i ett huj med en lätt mosad hand som de hade extra koll på under några dagar, men det gick bra med den också. Så idag sänder jag den läkaren en extra tanke av tacksamhet.

Grattis vår älskling, på 7-årsdagen!

9 kommentarer:

  1. Vilken lyckodag det blev ändå för 7 år sedan och idag:-)

    Ha den äran - till er båda:-)

    Kramar

    SvaraRadera
  2. Vilken härlig historia även om jag förstår att den var skrämmande i den stunden, men så fint slut;) Grattis till gulleplutten;)

    Kram
    Adela

    SvaraRadera
  3. Ett stort GRATTIS till er stora kille på hans dag! Och vad härligt att vara så där pirrigt förväntansfull inför skolstarten i morgon. Här får vi vänta ytterligare några dagar.

    Vilken tur att allt gick vägen den här dagen för 7 år sedan och att läkaren fanns kvar. Viket fantastiskt viktigt jobb de har.

    Kram Lotta

    SvaraRadera
  4. Vilken fin berättelse. Vad skönt att allt gick bra. Tack för att du delade med dig av detta!
    Kram Kim

    SvaraRadera
  5. Vilken underbar dag! Grattis lillkillen och lycka till imorgon med första klass! det kommer att gå toppen :)

    SvaraRadera
  6. Vad kul med första klass (innan man har gått många år och tröttnat... Skolväskan och alla nya sakerna (pennor, sudd, vässare och pärm) var ju så himla kul när man började skolan!

    SvaraRadera
  7. Åh, dessa underbara små mirakel. Man tycker att man har så lång tid framåt tillsammans, men så går det ändå så fort och vips så är de flygfärdiga och vill testa sina egna vingar, vilket iofs är som det ska. Och vilken lycka att inhandla alla nya viktiga skolattiraljer till första dagen i skolvärlden. Hälsa Grattis! :)

    SvaraRadera
  8. Förlåt Anneli! Mailet jag skrev tidigare i sommar blev tydligen aldrig skickat (upptäcktes idag)så jag har skrivit ett nytt och hoppas att det kommer fram som det ska. ;)

    Kram

    SvaraRadera
  9. Ebba:
    Tack snälla du! :)
    Kram!

    Adela:
    Min gulleplutt tackar! :)
    Jag är glad att det gick så bra den dagen. Och sonen är en ständig källa till glädje.
    Kram!

    Lotta:
    Min stora kille tackar! :)
    Det är speciellt när skolan börjar. Blandade känslor och aningen rörigt. I alla fall hos oss :) Det är papper och tider och nytt schema till alla barnen. Utom lillkillen, han får stanna hemma hos mamma och pappa det sista året innan han också lämnar oss för skolan. Ni får fortsätta njuta en liten stund till innan skolan börjar.

    Jag är så lyckligt lottad som har fått uppleva fyra lyckade förlossningar. Alla olika, men alla med utgången av ett välmående litet älskat barn. Underbart! De är mina ögonstenar. Mina mirakel.
    Kramar!

    Kim:
    Tack snälla du! Viktiga ögonblick i livet är något jag gärna delar med mig av :)
    Kram!

    Trillingnöten:
    Lillkillen tackar! Första skoldagen gick fantastiskt bra. Nu är vi igång igen :)

    Helena:
    Första klass är magisk. Vad som än händer senare i livet så är den första tiden i skolan ett äventyr.

    GlimraSkimra:
    Sonen tackar! :)
    Visst är det härligt att få uppleva mirakel på nära håll :) Tiden går fortare än jag önskar men det är klart att de ska flyga. Så högt och långt de förmår, när den tiden kommer.

    Lotta:
    Ditt trevliga mail kom idag. Jag blir så glad av att läsa det. Vi verkar befinna oss på samma våglängd mest hela tiden :)
    Kramar!

    SvaraRadera