Just do it

Mitt fat camp i egen regi har börjat idag. Vilken bra start på den första dagen som lillkillen gick hela förmiddagen i skolan. Och det är dags. För länge sedan. Med mina shitty genes, fyra förlossningar, femton år med minst ett barn hemma på heltid, förkärlek till god mat och ett evigt jagande efter egen tid är tiden till slut kommen. Idag har jag tränat stenhårt, ätit mycket mindre än jag önskar och fått nytt perspektiv på livet. Min hjärna kämpar ständigt med att hitta vägen som gör att man kan njuta av god mat utan att kroppen suger i sig varje liten ynka kalori. Men tills jag hittar den vägen så är det hårdhandskarna (rosa såklart) som gäller.

Kroppen har verkligen fått veta att den lever idag, då jag låtit pulsen gå upp långt över föreslagen nivå för min ålder, när gångbandet fick gå varmt. Men jag är inte min ålder, jag är jag. Sedan har jag kört lite kettlebell och linedance också. Riktigt härligt faktiskt. Who would have thought? : )

Jag använde mig av den låt som har en mycket stor betydelse för mig som spark i rumpan, den tar mig ur den djupaste deppighet när det behövs och den är ett musikaliskt lyckopiller för mig. Den finns definitivt med i the soundtrack of my life. My man Tiesto, The Elements Of Life, you just gotta love that face.