Jag trodde

att jag hade världens coolaste och mest trygga barn i nästyngstingen men jag får nog säga att lillkillen är ett snäpp coolare. Han har inte visat så mycket som en antydan till oro eller nervositet inför skolstarten i förskoleklassen. Det var bara självklart att han nu skulle börja skolan och så var det med det.

Det gör mig både varm i hjärtat och glad att jag har så trygga barn. Nu är skolan igång för alla våra barn och det blev en rivstart med matsäck med till äldsta killen redan i morgon. En oändlig mängd papper att fylla i, jag fattar inte att det ska behöva göras varje år och till varje barn, oftast gäller ju samma sak för alla syskon och varje år. I övrigt har jag mest lullat omkring och försökt hitta rätt i min nya tillvaro. Det går sådär, jag känner mig lite vilsen ännu. Men det kommer efterhand, det är bara att långsamt vänja sig vid allt det nya.

Det är ju inte precis som om jag inte har något att göra, snarare så mycket att jag blir handlingsförlamad över att inte veta var jag ska börja. : )