.

.

tisdag 28 augusti 2012

Fast all den där tiden

som jag skulle ha att göra vad jag vill med, var är den? Det mesta får än så länge ske i huvudet. Fast där händer det å andra sidan enormt mycket.


Igår fick jag skriva lite och pyssla lite med en del andra skrivrelaterade saker. Att få skriva är att leva och aldrig märker jag det mer än när jag faktiskt skriver. På nätterna börjar alla de där fantastiska drömmarna och oväntade orden dyka upp igen. Jag anade inte hur mycket semester jag tagit ifrån orden. Nu är jag glad att få vara tillbaka bland dem igen. Den skrivande processen är både lång och strävsam och vore det inte för den stora lyckan och ruset det också ger, så skulle det kanske inte alls vara värt det. För det gäller att vara beredd att aldrig, aldrig ge upp. Jag ger aldrig, aldrig upp!

8 kommentarer:

  1. Skrivande ger blod (kanske inte), svett och tårar, men det är det värt! Du får ha en trevlig kväll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Så är det verkligen!

      Radera
  2. Klart du inte ska ge upp. Fin bild!! Skönt när orden är tillbaka, mina försvann ett tag också. kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut inte! Det är verkligen skönt att hitta tillbaka till orden. Kram!

      Radera
  3. Det är det som är så härligt - menar att man aldrig behöver oroa sig när det blir "påtvingade" pauser i skrivandet ...
    De livsgivande orden finns alltid kvar, de lockar och pockar.
    Ha nu en riktigt mysig kväll!
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns tryggt att även om livet kommer emellan, så finns alltid orden närvarande. På ett eller annat sätt.
      Kram!

      Radera