De vackra azaleorna

i vår trädgård har börjat slå ut.

Nu är det verkligen vår på riktigt, även om det är kallt i luften just nu. Jag hoppas att värmen också kommer snart.

Det första glaset

rosévin för den här säsongen. Helt underbart!

Och filmer, två filmer har vi sett i eftermiddag. Vi har lite problem med det. Vi hyr på fredagskvällen och så har man en hel vecka på sig att se dem. Daaaa! En vecka flyger ju iväg, så på fredagen har vi alltid en film att se innan klockan sex. Den här gången blev det två och vad härligt det blev. Först såg dottern och jag, I don´t know how she does it? En charmig film om att hinna med arbetsliv och familj. Gullig, romantisk och fin, precis som man vill ha det ibland.

Sedan blev det familjefilm och popcorn. En obligatorisk aktivitet som även fjortonåringen skulle vara med på : ) Det var han utan protester. Poppers pingviner, en helt underbar film som hela familjen gillade. Även här handlade det om att lära sig vad som är viktigast i livet.

Då så! Det är fredag och ja, ni vet vad som gäller. DAGS ATT DANSA! Jag har inte skrivit ett ord i något av mina manus idag. Fredagar blir så för mig ibland, och dessutom så börjar påsklovet idag. Det är något vi firar lite extra. Men det kommer fler skrivdagar. Det är lika säkert som att solsken kommer efter regn : )

Så häftigt

Vilken kreativ idé att använda blommor i förgrunden som kjol till föremålet bakom. Jag tycker att bilderna är väldigt vackra. Dottern som älskar att fotografera får definitivt testa. Bilderna hittade jag här och de är gjorda av den här tjejen. Klicka på bilden så ser man dem i större format.

Midnatt i Paris

Jag och och dottern har sett på film så här på eftermiddagen. Vi fick en riktigt mysig stund tillsammans med en härlig och fantastiskt vacker film, om att längta någonstans och efter något. Och om att följa sina drömmar. En underbar feelgood film, perfekt som motvikt till den förra filmen jag såg.

Mycket skrämmande

men otroligt viktig information. En dryg timme som jag är glad att jag använde till att se på den här filmen. Oavsett vad man tror på vad gäller alternativ medicin och konspirationsteorier, så finns det mycket att lära och ta till sig. Framför allt så tror jag på att få alla fakta framför sig, så att man själv kan få möjlighet att välja sin egen väg och själv få ta ställning till vad man tror på. För att kunna leva hälsosamt måste man ju veta vad som är hälsosamt. Det är fruktansvärt skrämmande att det finns en möjlighet att vi som enskilda människor är så lite värda i jämförelse med de stora pengar man kan tjäna på vår ohälsa. Man måste ju bara hoppas på att världen inte är så obehagligt cynisk. Eller som en säger i kommentarerna nedanför filmen.

Damn those that get in between me and my health!



Mer information finns här.

Om att väva ord

och att ibland sitta fast.

Fast nu har jag kommit loss igen. Jag väver allt vad jag förmår. Mina olika trådar får nya platser i berättelsen och får dessutom ta mer plats. Tusen nya ord har tillkommit i mitt andra manus under vävningens gång. Jag vet inte ännu om det blir som jag vill ha det, men det känns bra. Kanske har jag hittat min väg. Nu vill jag bara fortsätta jobba med det här manuset. Fast det går inte alls, för nu är det familjens tid. I morgon kör jag igång igen. Det är så spännande!

Slöseri med tid

och till absolut ingen nytta.

Jag fattar absolut ingenting av en film som fått lovord upp till skyarna. Maken och jag såg den igår och ingen av oss fattade meningen med filmen överhuvudtaget. Men jag är ju så nyfiken hela tiden och tror att det måste finnas någon poäng med filmen, så jag tittar förhoppningsfullt på hela. Det var ett mycket dumt val av mig. Den är helt onödig och bara obehaglig på alla sätt. Jag måste bara undra om någon har sett den och kanske förstod meningen med den?

Väntan

till vansinne.

Idag är det fem månader sedan jag skickade mitt första manus till förlag. Tre av dem har inte svarat ännu. Två  förlag har jag väntat på i fyra månader och ett förlag i en månad. Vad betyder det? Ett av favoritförlagen finns kvar, men förra gången fick jag vänta i sex månader på en refusering från dem så . . . Jag vill ju tro på att någon faktiskt läser det. Fast jag har faktiskt ingen aning. Hur lång tid man väntar verkar inte ha någon som helst betydelse. Den refuseringen som tog längst tid förra gången tog ett helt år. En del förlag säger att refuseringarna går snabbare, men det verkar inte stämma alls. Nåja, det är bara en del i det stora hela. Alla möjligheter ligger öppna framför mig.

Under tiden så jagar mitt andra manus mina tankar. Under min promenad försökte jag få rätsida på hur jag ska gå vidare. Det fungerade inte alls. Jag har fastnat. Jag funderar på lektörens förslag men kan inte riktigt få ihop det med mina egna tankar. Det kanske kommer. Jag hoppas det. Det är klart att det gör!

Äntligen

tog mitt skrivande fart. Efter att ha gjort lite av varje under förmiddagen, så satte jag mig ner och skrev efter att jag hämtat barn på skolan. Nästan 3000 ord blev det på manus nummer tre. Redegeringen av manus nummer två vilar fortfarande, eller snarare så pågår det tankearbete angående hur jag ska gå vidare. Jag älskar verkligen att skriva!

Nu händer det saker igen. Den där känslan när man börjar skriva och man tror att man vet hur det ska gå och så lever texten sitt eget liv. Karaktärerna tar sin egen plats och bestämmer hur de vill ha det. Fingrarna lyder och skriver. Själv är jag lika förvånad varje gång. Varifrån kommer allt. Var inom mig gömmer sig alla orden och alla berättelser och händelser.

När jag fick mitt lektörsutlåtande så fastnade jag lite. Jag visste inte och vet heller inte riktigt hur jag ska fortsätta. Då började det sprida sig tvivel i mig. Trots ett mycket positivt utlåtande så hamnade jag vid en tröskel. Tänk om jag inte kan skriva. Inte på riktigt. Tänk om jag aldrig kommer att bli utgiven. Tänk om det inte alls är det jag ska göra. Om jag bara slösar bort min tid. Det finns mycket roligt man kan göra och att jobba i ständig motvind kanske inte är ett förstahandsval. Och så kom inte alla idéer till mig som de brukar. Självförtroendet sviktade. Då går det inte att skriva. Men så satte jag mig vid de få ord jag lyckats skriva på mitt tredje manus. Och så kom de bara. Lika otvunget som de brukar. Flödet av ord tycks oändligt och det är bara tiden som sätter stopp för min framfart. Då vet jag igen. Det är skriva jag ska göra, orden finns redan inom mig. Skulle jag inte släppa ut dem då? Nu tror jag igen. Vet att jag ska ta mig hela vägen fram. Så nu kör vi!

Och dessutom så är detta mitt 1000:de inlägg. Det är häftigt!

Solen

tittade äntligen fram igen.

Och efter en timmes promenad, under tiden som småkillarna spelade basket, så blev det våfflor som sig bör idag.

Vi har gjort det till tradition att resten av familjen tar en promenad tillsammans under en baskettimme och det är mycket trevligt. Då hinner vi prata om en massa roliga saker med de två äldsta barnen. Idag pratade vi om vårt år på Mallorca och de hade så många härliga minnen som dök upp. Då saknar man extra mycket. Tänk vad mycket man hinner uppleva på ett år. Och tänk vad fort tre år har gått sedan vi kom hem igen.

Söndag igen och ännu en helg är slut. I morgon är det måndag och det är en dag som jag gillar. Det är det där med att allt är möjligt igen. På helgen stannar allt upp och allt är stängt, men på måndagen är alla möjligheter öppna igen. Det är en härlig känsla. Jag älskar helgen och att vara nära familjen helt och hållet, men i morgon hoppas kunna skriva lite igen. Jag hoppas att hela veckan blir produktiv, intressant, spännande och rolig på alla sätt.

Något litet skrivtips inför veckans aktiviteter skulle väl passa bra idag. Tänk att kunna skriva en bok som inte går att lägga ifrån sig.

Bara en skön söndag

Mitt gråa liv

är fyllt av färger. Det man inte ser utanför fönstret får man ha inom sig.

Det gråa utanför envisas med att stanna kvar. Tanken på att grilla utomhus idag, som vi hade tänkt oss, känns inte särskilt lockande. Mina föräldrar och syskon kommer till oss på middag idag. Men ute är det kallt och ogästvänligt, så vi gör nog maten inomhus istället.

Basketen gick bra och det blev ännu en dag med idel lovord angående mina fina småkillar. Stoltheten inom mig vet inga gränser.

Skrivandet fick dock vänta för idag har det varit fullt upp med annat. Det är precis som det ska vara, för även i vardagsbestyren finns det tid för att låta berättelserna ta plats i sinnet, om än inte på papper eller i dator. Det kommer tids nog det också. Min tredje berättelse känns så spännande men den behöver ta mer form. Det är sådant som den gör, mitt i allt annat som händer. Det är magin som svävar runt mig hela tiden. Jag gillar det.

Igår såg jag på "The good wife" som jag hade spelat in, då dök det upp en låt som jag tyckte var riktigt bra och jag lyckades hitta den på Spotify. Det är en sådan låt som man kan lyssna på när man behöver släppa taget om något och är i behov av ny kraft.

Grått, grått, grått, Niceville och dans

Dagen promenad var grå. Så grå att det kändes som om hela världen var grå. Det var bara några enstaka bilar i klarare färg och en och annan färggrann jacka som lyste upp min väg. Det var väldigt trist. Dimman låg tung över hela min verklighet och det skapade inga nya ord alls. Senare på dagen lyckades solen ta sig fram igenom dimman och det kändes som vår igen. Det behövs så lite för att känslan ska förändras helt och hållet. Nu är dimman tillbaka igen, så jag får hoppas på en solig helg istället.

Igår såg dottern och jag på filmen Niceville. Vi poppar lite popcorn och så ser vi på film och har det mysigt ibland, hon och jag. Hon har precis läst ut boken och tyckte att det var mycket som saknades i filmen. Men hon gillade den ändå. Det var ett tag sedan jag läste den och jag förstod att det var omöjligt att få med allt som fanns i boken i en enda film, men jag tycker att det är en fantastisk film med underbara skådespelare. Därför får den ett väldigt bra betyg av mig. En film helt i min smak.

Då var det dags igen, det är fredag och dags att dansa. Nu kör vi igång en härlig helg med lite svängig dans!



Så en till dig Erika. YAY!!!!!!! Du fattar inte hur glad och lättad jag är! SKÅL!!!



Klicka på Happy Dance Manifest Abundance högst upp i vänstra hörnet, så syns hela bilden.

Att hitta orden

är väldigt spännande. Man vet aldrig var eller när det kommer att hända, men när det händer då känns det fullkomligt magiskt.

Idag på min inspirationspromenad så hittade jag några nya ord. Dels hittade jag små skymtar av saker jag kan göra med redigeringen av mitt andra manus. Det håller på att bli klarare men inte helt. Därefter funderade jag lite mer på mitt tredje manus och där klarnade det också en hel del. Jag har inte skrivit alls mycket på den, mycket av berättelsen håller på att ta form i mitt huvud under den tiden som jag inte skriver, men lite har jag i alla fall skrivit på den idag.

Idag tänker jag göra något jag inte brukar göra, jag ska bjuda er på två av dagens meningar. Detta är som det ser ut just nu, det kan ju snabbt ändras, början på mitt tredje manus.

Mina ögon är ännu inte öppna, när jag känner den tunga, varma, fuktiga luften som tränger sig på min kropp. Sömnen ligger fortfarande och vilar stillsamt i mina leder, det är bara den tryckande värmen som stör det sköna rofyllda. 

Jag skrev fler ord, men de får stanna i mitt manus än så länge. Som bonus kom jag på att jag kan använda en text, en som jag skrev om för ett tag sedan. En som jag aldrig trodde att jag skulle kunna skriva. Den texten skulle passa utmärkt i det här manuset. Det känns spännande när tankarna leker med mina ord och så får de en helt ny plats. En del i ett större sammanhang. En del av magin.

Man blir glad

när man beställer kläder från nätet och får ett så här fint paket. Det är verkligen vardagslycka!

Inuti låg det bland annat den här fina koftan från Odd Molly.

 En perfekt sommarkofta med inspirerande ord på.

Every day is my favourite dream day!

Nu då, lektörsutlåtandet

vad innehöll det egentligen?

Först en del av det som kräver eftertanke:

"Detta manus består av flera olika, var och en spännande, handlingstrådar eller delar men delarna hänger inte riktigt ihop."

"Du använder ofta (men inte alltid) ett ganska beskrivande berättande för att få fram handlingen."

"Det man slås av när man läser från sidan av hur mycket löpande text det är. All den här löpande texten (utan dialog) skapar också ett ganska kompakt intryck."

Jag har inte alls tänkt på att mina olika handlingstrådar inte hänger ihop. För mig gör de det, men jag ska fundera på hur jag kan väva ihop de olika berättelserna på ett bättre sätt.

Jag måste fortsätta att jobba med gestaltning och få in mer sådant i den här berättelsen. Gestaltningen håller jag fullkomligt med om hur viktig den är.

Dialog är en sak som ständigt dyker upp i olika skepnader för mig. Själv tycker jag inte så mycket om dialog när jag läser, om det inte är viktigt för berättelsen vill säga. Jag kan tidvis tycka att dialog mest är utfyllnad, men det finns självklart bitar i berättelser då dialog är väldigt viktig och nödvändig. Jag jobbar på att hitta rätt väg för mig och lektören tycker att jag är bra på att skriva dialog, vilket gör mig glad eftersom jag tycker att jag gör det ganska dåligt. Kanske inte så dåligt som jag trodde.

Sedan kommer det som får hjärtat att sjunga och hoppet att sprida sig som en löpeld genom hela kroppen.

"Det märks verkligen att du har en passion för att skriva, och att du åstadkommit ett helt bokmanus tyder på stark drivkraft och vilja. Ditt språk flyter väldigt bra och uttrycksfullt och känslostarkt."

"Det känns som en poetisk berättelse berättelse på olika sätt, skriven av en person med stark fantasi och en stark lust att förmedla berättelser."

Det är en liten del av utlåtandet vad gäller mitt skrivande i allmänhet. Sedan finns det en mängd olika frågetecken och funderingar på hur berättelsen kan förbättras. Det kräver verkligen en ordentlig eftertanke, för berättelsen måste fortfarande vara min och den som jag vill berätta. Samtidigt går det alltid att göra allt lite bättre och det är mitt fortsatta mål.

On my way to Wonderland!

Yay

nu har de äntligen kommit!

Det blev två böcker till äldsta sonen. Han börjar fortfarande läsa lite motvilligt, men skam den som ger sig. När han väl hittar en bok som han gillar så läser han gärna. Hittar man bara tillräckligt bra böcker så . . .

Två böcker till dottern som slukar böcker och även skriver själv.

Två efterlängtade pocketböcker.

Två spännande böcker.

Två spännande böcker som jag inte kände till innan.

Ännu en ny bekantskap.

Två böcker för oss som vill hitta vägen till ett rikare liv. Lite egen soul searching kan man kanske säga.

En uppföljare som ska bli spännande att läsa.

Sedan blev det tre barnböcker till men de får vara en hemlighet ännu, eftersom de ska bli presenter till barnen.

Lektörsutåtandet

kommer inte att dryftas här idag. Dagen har fyllts upp av en massa annat. Utvecklingssamtal med dottern. Min mamma och pappa kom och åt lunch och sedan snackade vi en lång stund. Jag skrev också första utdraget av Sagan om Ellie. Sagan om vår kanin som dog och som jag bestämde att jag skulle skriva när sorgen efter henne var som tyngst. Nu är det gjort, men det är säkert en lång väg kvar innan den är helt färdig. Det känns skönt att ha skrivit den.

I morgon hoppas jag att det blir en bra skrivdag och så ska jag avslöja lite av lektörsutlåtandet.

Det är jag

och Nöt-Crèmen : D

Jag är glad

över att jag strök så mycket tvätt igår.

 Och jag är glad över mina fina solgula påskliljor som står på bordet.

Men mest glad är jag över lillkillens kärleksförklaringar. Det är vi två på bilden. Så mycket kärlek!

Som om det inte var nog så har jag börjat redigera mitt andra manus efter lektörsutlåtandet. Fortfarande lite stapplande, men jag har i alla fall börjat. Det gör mig väldigt glad.

Eftertankar

en måndag. Breaking the Illusion of Limitation.



Jag vill vara den bästa jag, jag kan vara. Det är allt!

Vem skriver jag för

egentligen. Jag känner igen mig väldigt mycket i Rachel Kushners tankar om skrivande. Jag känner verkligen att det finns någon där som lyssnar när jag skriver, jag vet bara inte vem det är.



Helgen rusade förbi i en rasande fart och i morgon börjar en ny vecka. Måndagar är normalt bra dagar för mig, men just nu har jag inget klart mål inför morgondagen. Jag känner mig lite vilsen i skrivandet för jag är inte redo att börja redigera ännu och jag har inte någon inspiration för att skriva på den nya boken. Det känns verkligen konstigt! Fast imorgon kan det såklart kännas helt annorlunda. Kanske klarnar allt och så vet jag hur jag ska göra med redigeringen. En ny dag bär alltid med sig en massa nya härliga möjligheter. Det känns hoppfullt!

Det blev inte bättre

väder idag heller. Men snart så!

En spretig lördag

är en härlig lördag. Här hos oss pågår det lite av varje i dag. Jag var med lillkillen på basketträning, nästyngstingen hade ont i armen så han stannade hemma. Varje gång är det någon som påpekar hur duktig lillkillen är trots att han är minstingen i gänget, så också idag. Det är kul och jag är så stolt! Han älskar verkligen basket, så det är kanske inte så konstigt.

Här hemma så målas det. Maken målar tak och dottern målar ytterdörren, den ska bli svart. Vädret är inte alls vad jag hoppats på för helgen men det kanske blir bättre imorgon.

Det händer annat också mellan målning och basket, då ser vi på film och stryker tvätt. Några spelar datorspel och nästyngstingen vill att vi ska dansa. Så det pågår verkligen lite av varje hos oss idag. Det är härligt!

Vandraren i mig har börjat göra sig påmind mer och mer den senaste tiden. Vi har bott i det här huset i tio år nu, det är den längsta tiden som jag har bott i samma bostad någonsin. Jag skulle vilja röra på mig igen, ta mig vidare. Maken kollar Hemnet med samma frenesi som jag skriver manus, men han gör det nog mest på kul. Fast dyker det upp något så . . . Min dröm är fortfarande mer tid på Mallorca. Nu måste det passas in med barnens skolgång så att det fungerar med den. Vi får se hur det går med den saken.

Det finns väldigt många platser på Mallorca som jag skulle kunna tänka mig att bo på. Om jag skriver en bok som utspelar sig på Mallorca, då borde jag faktisk bo där. Det tycker jag är helt logiskt!

Jag hör hur Mallorca ropar på mig, själv ropar jag efter mer pengar så att jag kan ha råd att köpa mig ett litet eget krypin på min favoritö.

Jag kan tänka mig att bo på alla de här platserna. Ibland kan faktiskt pengar köpa lycka! : D

Alla bilderna på hus är lånade på Mallorca Luxury-Estates.