Mitt bokskåp

är låst och nyckeln är borta.

Jag har ingen fin bokhylla ännu för jag letar efter precis den rätta. Under tiden har jag dem i ett skåp, mitt bokskåp. Nu kan jag inte längre komma in i det för småkillarna lekte med nyckeln när de byggde en koja för ett tag sedan och nu vet de inte var nyckeln tog vägen. Vi har letat och letat. Själv håller jag på att få lätt panik. ALLA mina böcker finns därinne när jag vill hitta något att läsa. Jag vill kunna öppna det och lukta på mina böcker eller bläddra lite i dem. Maken skulle såga igenom låset, men vi bor i ett gammalt hus som är byggt i rejäla material, så också dörren till mitt bokskåp och därför går det inte att bara såga igenom låset utan hela dörren måste förstöras. Inte bra alls. Så barnen och jag får fortsätta att leta efter nyckeln och själv får jag fortsätta att längta efter mina böcker.

Idag har småkillarna åkt buss till basketen för att vår bil är på lagning efter en smärre olycka med en stolpe. Småkillarna kan inte minnas att de har åkt buss, fast de faktiskt har gjort det, så de var eld och lågor inför det stora äventyret. De tyckte att vi alltid skulle åka buss dit. Tänk vad lite som behövs för att skapa lycka hos små barn. Underbart!

Söndag, igen! Imorgon är det dags för verkligheten att komma tillbaka igen. Jag välkomnar den för att då kan jag arbeta med allt roligt jag har att göra igen. Det är så härligt. Hos oss känns det väldigt ljust och lovande ut just nu och det är inte bara våren som hjälper till med det. Det är många spännande saker som är på gång och vi håller tummarna för att allt ska gå åt det håll som vi önskar.

Life is a highway, I wanna ride it all night long.