.

.

tisdag 21 juni 2011

Keep moving



När det gäller att röra sig och att ha fullt upp, så har jag inga problem. Hemma hos oss händer det saker hela tiden. Jag tror att det är därför som jag skriver så fort när jag skriver. Jag tror att allt som jag vill skriva lagras, utan att jag tänker på det, under tiden som jag gör annat. När jag till slut sätter mig ner och skriver, så går det undan. Ja, det är verkligen som nedförsbacken i berg- och dalbanan. Kort och intensivt. Färden avslutas oftast med darriga ben och ruffsigt hår. Istället för att hålla krampaktigt i handtaget framför mig, så skriver jag lite lätt maniskt. Maniskt på ett bra sätt. I morse när jag vaknade hade jag slutet klart för mig. Allt är inte skrivet ännu, men det känns bra att veta ungefär hur det ska gå. Om inte berättelsen trilskas igen förstås, och tar mig på nya omvägar. Man kan aldrig vara riktigt säker.

4 kommentarer:

  1. Vad spännande det låter. Att inte ens du vet hur det ska sluta och ta vägen... ;)

    SvaraRadera
  2. Då har du närmat dig slutpunkten om du har det i huvudet:-)
    Det är så härligt att höra om din energiska skrivarresa. Så trevligt att bli smittad med positiva saker.
    Kramar

    SvaraRadera
  3. Det är ju skillnad att vara mamma och skriva och vara helt ensam :) Man är nog mer effektiv som mamma tror jag!

    SvaraRadera
  4. Glimraskimra:
    Det är fantastiskt och mycket spännande! :)

    Ebba:
    Absolut, nu är det nära slutpunkten!
    Jag ser fram emot att läsa den i sin helhet. Vad bra att du blir smittad, det är en bra smitta hoppas jag :)
    Kram!

    Trillingnöten:
    Det är lite mer pyssel med att skriva när man har barn, men vad gör man inte för att få göra det som är det roligaste som finns :)

    SvaraRadera