För mig är det en berg-och dalbana. Ibland skumpar det fram utan att det händer så mycket alls. Och så är jag på väg upp och jag känner hur det pirrar i magen av förväntan. Plötsligt är jag uppe på den högsta punkten och så drar det iväg i ett vansinnigt, härligt skrivflow som till slut lämnar mig utmattad, varm, rusig och fullkomligt lycklig.
Hur skulle du beskriva ditt skrivande som en plats?
Idag har jag skrivit och jag har tagit mig igenom ett helt varv i berg-och dalbanan. Drygt 2000 ord och jag är utmattad, varm, rusig och fullkomligt lycklig!
Tycker att din beskrivning av skrivandet är helt perfekt. För just då där känns det, upp och ner, berusande, hissnande och utmattande...
SvaraRaderakram Kim
Ja, ni har rätt i att det blir "upp och ner, berusande, hissnande och utmattande". Jag fastnade även för Anna-Carins (Kreagrafens)skildring av den "tomma landsvägar i juninatten". Skrivandet ger magi till tillvaron, och samtidigt en slags riktning och mening -ibland till musik som får en att dansa i "bilsätet" och ibland under fridfull stillhet:)
SvaraRaderaKim:
SvaraRaderaDet är en hissnande resa att skriva.
Hissnande och helt underbar :)
Kram!
Sofie:
Det är en fin beskrivning av skrivandet men mitt skrivande är sällan så stillsamt. Oftast går det i en rasande fart :)
Jo, nog är det en aning som en berg- och dalbana!Men ibland kan det kännas som att vandra i en öken! Kul att tänka i bilder!
SvaraRaderaSäger som Monika - en hel del ökenvandring blir det! Tur att det finns oaser... :)
SvaraRaderaMonika:
SvaraRaderaJag har inte kommit till öknen ännu :)
Annika:
Som sagt inga ökenvandringar ännu men oaserna är stora och härliga :) Jag njuter av dem tills öknen närmar sig.