Drömmar

ja, sådan som man har när man sover. De kan var riktigt konstiga.

I natt har jag drömt väldigt mycket. Först drömde jag en dröm som det kändes som om jag har drömt förut. En de ja vu dröm. Jag minns inte alls vad den handlade om bara att jag kände att jag hade drömt den förut. Och så var den läskig. Det kändes som om jag var på väg mot något läskigt, något obehagligt. I slutet gick jag hand i hand med ett barn på en gata. Det var mörkt och ingen annan var där. Då plötsligt ser vi en hund framför oss och jag vet att det inte är bra. Att vi har nått till det läskiga. Så jag vaknar och kan inte somna om direkt. Känslan är så stark att det var något obehagligt som skulle hända i drömmen, att jag var rädd för att somna om och fortsätta drömmen. Mycket konstigt!

Till slut somnar jag i alla fall om. Då är jag plötsligen hemma hos poeten och författaren Bob Hansson och hans fru. Jag vet inte om han har någon fru men i min dröm hade han det. Hon liknade Caroline af Ugglas och hade samma personlighet. Nu var jag och en tjej till (som jag inte kände) inbjudna till dem. De bodde i ett mycket märkligt hus. Det växte träd inne i väggarna och upp över taket. Det fanns inga fönster så det var jättemörkt inne. Utom i vardagsrummet som vätte mot en å. Där var hela väggen gjord av glas. I ån hade de en vacker båt. En lite mindre, typ Wasaskeppet. Bobs fru gick ut för att hämta kaffe i en kran som var inbyggd i fören på båten. Bob själv pratade och skrattade och hade en massa diskussioner om livet. På väggen hade han en inramad tavla med vrakdelar av ett flygplan som störtat någonstans i ett krig där han själv råkat befinna sig. På vrakdelarna fanns en massa signaturer. Jag har ingen aning om vem som hade signerat dem. Vi hade mycket trevligt och vi skulle klä om till middag. Min klänning passade inte, jag fick inte ens på mig den över axlarna så jag gick omkring i Bobs vardagsrum med klänningen över huvudet. Det var en femtiotalsklänning med en massa tyll i underkjolen. Jag fick panik och undrade vad jag skulle ha på mig, jag hade inte med mig någon annan. Bob skrattade och sa att det inte alls var viktigt. Jag kunde ha på mig den klänningen som jag hade när jag kom. Själv undrade jag hur jag kunde gå omkring med en klänning över huvudet i bara trosorna i Bob Hanssons vardagsrum. Sedan vakande jag.

Snacka om något för en drömtydare :)

Idag har jag skrivit många ord. 3 400 prick. Nu är jag där igen. Jag har precis kommit tillbaka ifrån en hisnanden tur i berg- och dalbanan. Och det närmar sig slutet. I morgon är det midsommarafton. Typiskt. Nu när jag är så nära. Jag undrar om man kan skriva en liten stund även på midsommarafton. Jag tror minsann att det skulle kunna gå.