Gott Nytt År!

Må det bli det bästa året ever! 2013 bring it on!

Smiter och skriver

eftersom jag legat sjuk hela dagen. Det skulle städas och fixas lite där tv:n står, den som upptagit större delen av min dag. Dammsugaren och övrigt oljud övergavs för att smita upp till datorn en stund och jag ville, orkade, var tvungen att jobba med mitt manus en liten, liten stund. Som jag hart saknat det! Nu ska en sjuk men sjukt lycklig mamma se på film med barnen.

Texten lånad från Brainy Quote.

Och så en gång till

nu är jag förkyld också! Igen! Sjukdomsrundgången verkar omöjlig att komma ur.

Förmiddagen kändes dräglig och jag strök en hel mängd kläder ur den oändliga strykhögen som borde kunna finnas med som högsta strykberget i världen i Guinness rekordbok. Sedan fick jag för mig att vi skulle gå en promenad i det fina vädret för att jag skulle bli friskare av ljus och luft. Icke sa nicke, efter promenaden var jag kall ända in i skelettet och mådde sämre än någonsin. Så nu ska jag parkera mig med mitt tjockaste täcke  i fåtöljen och sitta där och se på film med barnen tills jag somnar. Fast först kommer maken hem med pizza efter sitt träningspass. Det är helt underbart, då jag är så trött på att laga mat just nu att jag knappt orkar tänka på det. På nyår är det ju dags igen och jag vill vila från köket tills dess, ja eller till söndag i alla fall då våra nyårsgäster anländer.

Men jag fick en trevlig överraskning i brevlådan som jag ser mycket fram emot att få läsa. Förändrad - Förvandlad - Förädlad av duktiga Helena Milton. Det gör i alla fall gott i själen.

Annars saknar jag skrivandet så att det gör ont just nu. Jag drömmer mig bort till varmare breddgrader utan vinterkräksjuka, influensa och hysterisk förkylning. Där jag kan sitta i värmen och verkligen njuta av livet fullt ut. Och skriva, skriva, skriva.

Bilderna är lånade här.

Nåja, vad är väl ett liv på Mallorca? Det kan ju vara fruktansvärt långtråkigt och dötrist och tråkigt och. . . alldeles. . . alldeles underbart!

Ambivalent

angående morgonvanor vid ledighet. Jag älskar att gå och lägga mig på kvällen, att se den inbjudande sängen och veta att man har en god natts sömn framför sig framkallar mycket behagliga känslor. När barnen ligger och sussar sött i sina sängar och mammahjärtat kan slå lugna slag. Jag lägger mig sent och sover därför gärna länge, men när jag håller på att vakna och klockan börjar bli lite mycket blir jag ambivalent, ska jag fortsätta att sova och stanna kvar i den varma sköna sängen eller ska jag gå upp för att hinna göra allt det jag vill göra under dagen? Det är oftast ett svårt val tycker jag.

Nog med i-landsproblem.

Oj, vad fort juldagarna gick! Som vanligt hinner man knappt blinka innan det är över. Det är en intensiv period, dessutom med två födelsedagar i december mitt uppe i allt, så det känns faktiskt rätt skönt att återgå till det vanliga livet igen. Fast först ska vi välkomna det nya året, det känns extra trevligt att få göra i år efter att ha överlevt 21 december. Vilket jag faktiskt tog för givet att vi skulle göra, men i alla fall, det känns bra.

God Jul

Wishing you Magic! 
This Christmas & Always!

Ville bara önska er alla en riktigt God Jul! 

Ha en helt underbar helg oavsett vad ni hittar på!

Fest och dans

dansfest!

Nu är det 50-årsfest hemma hos oss och dags att köra igång helgen! Let´s party and dance!
 

Bockar av i listan

och ser framför mig hur härlig skrivtid närmar sig för mig!

Så är det, berättelserna snurrar alltid omkring i medvetandet på ett eller annat sätt. Och plötsligt känner jag igen känslan så väl från förra julen. En lätt otålighet mitt i allt det mysiga julfirandet. För jag vet precis hur det känns när allt är över och vardagen får bestå i skrivande igen. Julen i all ära, men att skriva gör själen lycklig på ett alldeles speciellt sätt. Samtidigt måste jag försöka stanna i nuet och njuta av den här tiden som är fylld av levande ljus, juliga dofter, julmusik och snyftiga julfilmer, för det är en ljuvlig men kort tid.

Dagens skrivtips är bara 1:19 lång men den fick mig att fundera lite extra. The bigger the issue, the smaller you write. Mycket intressant!

Det går långsamt

men det går framåt.

Det är jättesvårt att fatta hur nära julafton vi är just nu. Äldsta sonen har gjort färdig sin PRAO i vår närmaste matvaruaffär idag och kommer att ha julmys i skolan i morgon. Imorgon ska lillkillen ha julfest i skolan och han ser mycket fram emot det. Julmys är väl ledordet för skolan just nu överhuvudtaget. Själv försöker jag samla ihop mig för att bli så färdig som möjligt med det jag behöver göra. Det är lite snurrigt i huvudet och jag har dålig koll på vilka julklappar jag har köpt, men har bestämt mig för att det säkert blir bra i alla fall. Mina barn jämför inte med varandra utan fokuserar på vad de själva fått och är nöjda med det. Det är bra. Sedan ska det förberedas inför den andra av makens födelsedagsfester, den som vi fick skjuta på när vi blev sjuka. Jag ser väldigt mycket fram emot fredag då barnens vinterlov börjar och vi kan ha det lugnt och skönt tillsammans. Efter fredagskvällens fest då förstås.

För att hålla skrivandet levande trots att jag inte skriver så lyssnar jag på korta skrivtips. Idag handlar det om att inte fastna i ett manus utan att fortsätta att skriva på nästa och nästa. Det låter utmärkt eftersom jag just nu håller på att slutredigera mitt andra manus.

En ordlös jul

nej, det vill jag inte ha. Men att ha en stor familj är inte vidare kompatibelt alla gånger med att skriva. Man kan få allt, det är jag helt övertygad om, kanske bara inte alltid på samma gång.

Jag ligger efter i allt just nu, så det är bara att göra det bästa jag kan utan att bli stressad. Jag har nog ovilligt insett att skrivandet får vänta ännu lite till. Fast det är ett val jag gör, just nu är det jul och jag vill göra den så bra som möjligt för familjen och för mig. För mig är julen till största delen barnens högtid. Det är trots allt bara några dagar kvar tills jag kan ta mig egen tid igen.

Fast det är klart att orden inte är helt borta, de finns ju inne i huvudet och väntar bara på att få komma ut. Och så vill jag redigera mitt andra manus helt färdigt, så att det är redo att skickas vidare. Det ska bli spännande att se hur det går för det när det till slut får stå på egna ben.

Stillheten

har lagt sig i och runt vårt hus och jag har inte förmått komma igång med något vettigt ännu idag. Julkorten måste skickas och på fredag har vi nästa fest. Sedan är det dags att duka om för julafton som firas med nästan hela min familj hemma hos oss.

Jag är så tacksam över våra mycket hjälpsamma släktingar som gjorde livet så lätt för mig trots att vi var 17 personer som bodde här hemma hos oss under tre nätter. Det var en ovärderlig hjälp. Tacksamhet är ordet som stannar kvar då alla har åkt hem efter en fantastiskt trevlig, rolig och innehållsrik helg.

I morgon kanske jag kan vara igång igen. Men så är det skrivandet som pockar och lockar. När, när ska jag få komma igång igen. Jag känner att jag behöver stjäla lite tid snart. Under tiden lyssnar jag en kort stund på några härliga skrivtips. Det få fjärilarna att göra våghalsiga flygrundor i magen på mig under tiden som jag väntar på min tid.

Å vilket party

det blev!

Det blev verkligen så lyckat alltihop. Underbar mat, flera fina tal följda av ännu fler tårar. Hela gänget sjöng med i Singstar och så blev det dans så klart. Äldsta sonen var Dj. Farmor och farfar som la sig lite tidigare än oss andra, försökte sova i rummet precis ovanför en högtalare. Det hävdar bestämt att det gick bra även om basen gick igenom både golv och väggar. Vid nattmackan var vi både trötta, varma och nöjda.  Idag är vi lyckliga men ganska slut! Alla har åkt hem utom farmor och farfar som åker i morgon. Vi är glada över att ha ett sådant stort hus som gör det möjligt att leva så många på samma ställe under några dagar.

Av mig och barnen fick maken en specialdesignad skjorta och en robotdammsugare. Hos oss är det nämligen maken som damsuger. Barnen säger att jag är bäst i världen på att ta hand om barn och maken är bäst i världen på att städa. Jag hoppas de tycker att både han och jag  har andra saker vi är bra på också.

Själv höll jag mitt allra första tal någonsin. Det gjorde jag till maken igår. Barnen hade fått i uppgift att fundera över vad de tyckte var bäst med pappa och så var de delaktiga i mitt tal. De var så duktiga och det gick så bra att ett gäng mer än förvånade människor lyssnade andäktigt, inte minst maken som började gråta. Jag hatar att stå inför människor och prata, men vad är livet till för om inte för att utmana sina allra värsta rädslor. Dessutom hoppas jag få nytta av att kunna prata inför folk när jag får min första bok utgiven. : )

I morgon är vi något sånär tillbaka till verkligheten igen. Fast vi har fortfarande en fest, en julafton och en nyårsafton kvar. Vi tar en snabbvila och så kör vi igen.

Födelsedagsfirandet

pågår för fullt. Elva gäster är inkvarterade hos oss så vi är sjutton personer som bor i vårt hem just nu. Av förklarliga skäl räcker tiden därför inte alls till för annat just nu. Men jag är så lycklig för jag känner mig nästan helt frisk nu och det är en rikedom som man sällan tänker på.

Maken fyller 50 år och firandet ska snart fortsätta efter lite fria aktiviteter. Själv har jag pysslat en stund med en överraskning till middagen. Min make är den bästa och jag hyllar honom idag med sång.
 

Imorgon börjar sammankomsten här hemma att upplösas och den största delen av gänget åker hemåt igen.

Jag missade ju fredagsdansen igår. Igen! Det duger inte därför kommer den idag istället. En festlig dag som denna ska det självklart dansas. Nu dansar vi oss igenom resten av helgen!
 

121212

känns som en väldigt speciell dag på många sätt!

Kroppen läker långsamt, långsamt och jag kan knappt äta något utan att må fruktansvärt dåligt, det är som om det gör ont ända in i ryggmärgen och in i hjärnbalken. En mycket obehaglig känsla som jag aldrig har upplevt förut.

Men jag försöker hänga med, idag har vi firat lilljulafton med farmor och farfar som vi inte ska fira julen med. Vi har ätit lite julmat och delat ut julklappar. I morgon kommer resten av gänget och jag hoppas innerligt att jag mår myckert bättre då. När jag ska hinna runt och hälsa på bland alla era härliga bloggar vet jag inte alls. Men jag måste ta det lugnt för att orka med de kommande tre dagarna. Och hoppas att jag mår bättre och bättre för varje dag. Men jag kommer så fort jag bara hinner och orkar.

Vi har också firat det allra viktigaste idag och det är äldsta sonens 15-årsdag! Det är svårt att fatta att han redan är så stor. Min älskade lille, store kille. Han och hans syskon ÄR mitt hjärta. På hans dop spelades och sjöngs Handens fem fingrar med Lisa Nilsson och jag blir fortfarande rörd ända in i hjärteroten när jag hör på den.

Inte alls som jag tänkt mig

men vad är väl någonsin det!

Jag hade verkligen hoppats slippa, men jag hade ingen sådan tur den här gången. Igår natt var det dags för mig att dyka ner i toalettstolen. Redan på kvällen kände jag på mig att det var på gång. Strax innan halv tre på natten visste jag att det var dags. Jag som tycker att kräkas är värre än att föda barn och alltid är säker på att jag ska dö när jag gör det var förvånansvärt lugn. Jag torkade av toalettringen med en våtservett och satte upp håret, sedan var det dags. Nåja, nog om detta. Man blir trött och avslagen och jag vet inte hur jag ska hinna göra allt det som man ska göra just nu. Bakningen som skulle gjorts i söndags fick av naturliga skäl vänta. Och tiden rusar fram, snart är det Lucia och vi har varken lussebullar eller pepparkakor. Imorgon kommer svärföräldrarna och de får nog hjälpa till med en del. En av födelsedagsfesterna har vi fått skjuta på, den andra där besökarna kommer långt ifrån är på lördag. Jag hoppas att jag har fått tillbaka mina krafter snart för att orka med allt. Vi har trots allt levt i en sjukstuga i snart två veckor härhemma. Nu är det bara maken kvar och vi hoppas innerligt att han får fortsätta vara frisk, eftersom det är han som fyller år och som ska firas på lördag.

Nu måste jag återgå till återhämtandet, därför avslutar jag dagen med lugnande julmusik. Grown-up Christmas List med Kelly Clarkson.

Och festandet fick vänta

eftersom äldsta sonen efter tre jobbiga timmar med fruktansvärd magvärk började kräktas tidigt i morse. Det innebar att en av makens och äldsta sonens födelsedagsfester fick ställas in. Vi ska försöka i morgon istället.
 

Även en stor kille behöver sin mamma när han är sjuk. Stackarn!

Själv undrar jag när det är dags för maken och mig. Alla fyra barnen har nu gått igenom denna skärseld. Sjukträsket är väl inte något direkt festligt ställe att vara på precis, så det är inget vi ser fram emot och hoppas så klart slippa.

Annars längtar jag så otroligt mycket efter att få skriva. Man längtar alltid som mest när det bara inte fungerar. En ordlös värld är en torftig värld.

Fast vi har köpt en gran och de barn som är friska har dekorerat den. De älskar att göra det och jag släpper mer och mer på att det ska vara på ett särskilt sätt. Låt dem fara runt och bli varma och lyckliga är en bättre inställning just nu. Det är trots allt vad julen handlar om. Glädje, lycka, harmoni och kärlek!

Nu ska vi ha mys i fåtöljerna med film och så får vi se vad natten och morgondagen för med sig.

Udda verklighet

är det som jag försöker leva i just nu. Inget är riktigt som det brukar vara. Jag förbereder för en av de stora födelsedagsfesterna vi har framför oss och försöker samtidigt att se till barnen som är småtrötta efter gårdagens sjukdom. Samtidigt längtar jag efter att få dyka in i mina berättelser.

För att överleva måste jag berätta historier. Så är det och det är bara att inse och det gör jag så gärna!

Jag har så smått börjat lägga in det som jag hoppas kommer att bli mitt alldeles egna signum i mitt andra manus. Det är ett jobb som gör mig smått euforisk.

Fast nu väntar familjen för det är fredag och dags att mysa och dansa. Nu börjar en hektisk period för mig och jag ska göra det allra bästa av den. Dags att köra igång en härlig decemberhelg med dans!
 

Ett ord förändrar allt

och det är tacksamhet!

Livet går vidare och tur är väl det. Fast som det ser ut just nu är väl inte optimalt. Två barn ligger hemma och är sjuka. Ett barn började kräkas i går kväll, precis när jag skulle göra min bloggrunda, och gjorde det under natten och i förmiddags, så nattsömnen blev det inte mycket av. Det andra barnet blev sjuk under dagen och fick hämtas i skolan. Under dagen har jag tagit hand om ynklig och sjuk nästyngsting som tycker att mamma är bäst på att ta hand om sjuka barn. Sötnosen. Den äldre sjuklingen har mest vilat. Lillkillen var så gullig och passade upp sjuklingarna när han kom hem från skolan. Mys och närhet är alltid den bästa medicinen!

 

Jag gjorde faktiskt ett viktigt ärende idag också, jag tänkte att om jag skulle bli sjuk nu så blir livet så mycket enklare om jag fick det avklarat. Våra födelsedagsfester är ju i antågande och den första är redan på lördag, om det nu kommer att gå. På tisdag anländer svärföräldrarna och senare i veckan makens syskon med familjer. Så det är lite att stå i trots att jag försöker att behålla lugnet så gott det går. Jag menar vad är det värsta som kan hända, egentligen! I alla fall så hände något väldigt roligt, som jag inte kan prata om ännu, under mitt besök i stan. Eftersom jag läser The Magic, som går ut på att man kan få precis vad man vill om man är uppriktigt tacksam över det man redan har och verkligen kan föreställa sig det man vill ha, så blev det en liten påminnelse om att det faktiskt stämmer. Jag försöker alltid vara tacksam och har jobbat med det ännu lite mer efter att ha läst boken. Och just i dag fick jag något fantastiskt helt överraskande ur det blå. Något jag verkligen, verkligen behövde!  Det är vardagslycka och jag är mycket tacksam!

Ett ord förändrar allt och det är tacksamhet!

 

Ikväll ska jag försöka göra den där bloggrundan som kom av sig igår. Om jag inte somnar innan, för jag behöver verkligen en god natts sömn. Precis som mina sjuka älsklingar också gör.
Bilderna är lånade från nätet.

Refusering i juletid och finaste vinsten

jodå, nu har den första refuseringen den här gången kommit. Ungefär fem veckor tog det, så det gick fort.

Men jag bygger vidare! Alltid! Jag har bara skickat till tre förlag den här gången. Kanske för att jag så gärna skulle vilja jobba tillsammans med två av dem. De två som fortfarande inte har svarat som tur är. Kanske för att jag fortfarande funderar på vad som egentligen är den bästa vägen att gå. Det finns ju flera som tur väl är.

Fast just nu känns det som om precis alla blir antagna av olika förlag utom jag. Då gäller det att inte låta det där tråkiga tvivlet ta plats i sinnet. Jag är så glad för alla som får uppleva drömmen, absolut, det ger hopp åt oss alla. Det är bara det att jag också vill vara med! :)

Att tänka är fiende till kreativiteten säger Ray Bradbury, så jag slutar tänka och gör istället. Jag har jobbat vidare med mitt andra manus en stund idag. Trots att allt jag behöver göra inför födelsedagsfesterna och julen som närmar sig med stormsteg. Det är så mycket lättare och så fantastiskt roligt och tillfredsställande att skriva istället.

Och så fick jag ju min fina vinst från underbara Simona Ahrnstedt. Det väger ju upp för den tråkiga refuseringen. Tack Simona, jag tror bestämt att du är min goda fe! : )

Som tack får du och alla andra en julsång idag. Den kommer från filmen Polarexpressen som vi började se det året vi bodde på Mallorca och inte kunde se Kalle Ankas jul. Nu ingår den i vår jultradition och vi ser den varje jul. Dessutom passar temat utmärkt. Just nu lever vi i en tid där det är viktigt att tro, precis så som vi egentligen alltid ska göra. Och jag ska fortsätta tro på mina berättelser så att de får hitta vägen till andra som kan läsa dem.
Believe med Josh Groban.
 

Egentligen

är det nog inte så bråttom med att få färdigt manuset just nu.
För jag antar att julen och en bit efter jul och nyår kommer att vara en tid då det är mindre bra att skicka in till förlag. Och det är mycket nog att pyssla med just nu ändå. Julklappar ska köpas, det ska bakas, dekoreras och pysslas i allmänhet. Det ska göras julkort och dessutom för oss fixas med två födelsedagskalas. Och köpas födelsedagspresenter och funderas på menyer. Och njutas och mysas!
 

Fast jag skulle vilja ha ett par timmar varje dag då jag kunde skriva. Då jag kunde få försvinna in i min egen värld och skapa egna världar. Jag vill ha mer tid, jag vill ha mer tid! Jag vill ha mer, mer!

Förra veckan hade jag en dröm som jag gärna skulle vilja testa att göra om till ett manus. Det var en katastrofdröm med övernaturliga inslag. En rafflande men helskum dröm, fast med lite arbete så skulle det kunna bli ett riktigt spännande manus. Kanske!

Jag gör som Åsa föreslår och tar bort större delen av idén till detta manus, ifall det skulle finnas några manustjuvar i cyperspace som hittar hit. : )

Bilderna lånade från nätet. 

Lycka och manus

har varit ledorden för mig idag. Och lite julklappar.

Idag har jag haft en person här som jobbar med undersökningar. Den här handlade om hur nöjd och lycklig man är med samhället och sitt liv. Eller inte är! En timme ungefär skulle det ta och frågorna kom. Efter ett tag började jag nästan känna mig tråkigt lycklig och nöjd. Jag började känna mig som om jag inte talade sanning. Jag menar, hur lycklig och nöjd får man vara? Killen som frågade såg aningen frågande ut några gånger, han sa att det var roligt som omväxling med någon som var så nöjd med det mesta här i livet. Det verkade vara ovanligt! Det tycker jag är synd. Det är synd om människorna sägs det ju, men måste det verkligen vara det. Jag menar om man bortser ifrån dem som verkligen lider på olika sätt. Det blev ett trevligt samtal inbäddat i många frågor. Själv insåg jag hur nöjd och lycklig jag faktiskt är. Man glömmer lätt bort det bland alla vardagsbestyr. Detta innebar att jag fortsatte dagen i en speciell känsla, en där jag fick njuta lite extra över min nöjdhet och jag har känt mig lite extra glad hela dagen. Bara genom att få bli påmind om min egen lycka i livet.
 

Dessutom fick jag, eller tog får jag väl erkänna, lite tid för manusarbete. Det gjorde mig lika lycklig som resten av dagen gjort. Lite mer pillande som känns mycket bra. Efterarbetet av det här manuset se helt annorlunda ut än det gjorde av mitt första manus. Mycket beror det på mina funderingar angående lektörens förslag. Nu ändrar jag lite här och där efterhand som jag känner mig redo. Det känns annorlunda, men rätt just den här gången. Snart känner jag att jag har kommit till det avgörande slutet. Jag ser väldigt mycket fram emot att skicka ett helt nytt manus till förlag.

Advent

och snön låg sagolikt vit och vacker över landskapet när vi vaknade i morse.

Gårdagens fest blev mycket lyckad och natten blev ganska sen, så dagen har fått gå i återhämtandets tecken. Det blev också tid för en promenad för att uppleva julskyltningen. Oj vad mycket folk det var som gjorde detsamma. Det var nog delvis den vita snön som gjorde önskan om att uppleva den allra första julkänslan just denna dag så stor.

Det första ljuset är tänt och nu börjar en ganska så hektisk tid för oss. Äldsta sonen fyller 15 år den 12:e, maken fyller 50 år den 15:de så det är en massa härligt festande vi har framför oss och så är det jul och nyår på det. Man får passa på att njuta av stillhet så mycket man kan när tillfälle bjuds. Det ska jag försöka tänka på.

För mig är julmusiken något av det bästa med julen och ibland tycker familjen att det blir lite för mycket nostalgisk, härlig och varm julmusik här hemma. Det struntar jag i för det är bara en månad per år som jag får överdosera i den känlan och den musiken.