Igelkottens elegans

Det blev verkligen en sällsam upplevelse att läsa Igelkottens elegans av Muriel Barbery. För mig krävdes det att komma en bra bit in i boken innan jag tyckte att den var bra. Början var fylld av ord och beskrivningar som blev ganska ointressanta för mig. Jag hade svårt att ta till mig en tolvårig flicka där orden var en vuxen kvinnas. Trots att beskrivningarna var poetiska och filosofiska så grep de inte tag i mig alls. Så kom jag igenom halva boken och det bara öppnade sig. Där blev jag helt betagen i orden och de livsöden som utspelar sig. Den dolda passionen. Rädslor. Vänskap och kärlek. Hemligheter. Ödet. Någonting hände när jag kom halvvägs in i boken som gjorde den till en fantastisk annorlunda läsning. Jag är glad att jag inte slutade läsa i början av boken för tänk vad jag hade gått miste om.