Nu är vi igång

och jag börjar vänja mig vid vardagen, men hoppas att solen och värmen stannar länge än. I love it!

Nu ska vi kila ner på stan för att se på lite stadsakrobatik. Vi har tydligen en väldigt duktig kille härifrån som håller på med sådant. Det måste ses och upplevas.

Efter det blir det självklart dans hemma hos oss. Vi firar att veckan har varit toppen för oss alla. Nu kör vi igång helgen med livgivande dans fylld med hopp om fortsatt sol, värme och framgång!


Akrobatikbilden är lånad här.

Releaserus

som är helt underbart och som inte har lämnat mig ännu.

Malin Roca Ahlgrens fantastiska bokrelease för Stadsfjäril fyllde mig med lycka och inspiration som jag tog med mig hela vägen hem till Skåne. Vilken vacker bok det är! Det går inte att se på bild, den måste hållas i handen för att upplevas.

Vad gäller övriga bilder på detta fantastiska evenemang så har de tagits som gisslan i min mobil. Laddningsuttaget fungerar inte längre och därför inte heller överföringen till dator. Jag hoppas kunna lösa det på något sätt och under tiden får ni njuta av de fina bilderna hos Ebba. Tänk att författarinnan själv tog sig tid att träffa oss innan sin releasefest för att få prata lite extra med oss som var på förfesten. Coolt! Och vilken förfest det var och mycket snack blev det. Och vilket härligt gäng det var. Underbart! Till och med resan till Stockholm var supertrevlig då jag reste tillsammans med Caroline. Vi har följt varandras bloggar länge och vi bor i samma stad men har ändå inte sett till att träffas förrän nu. Vi hade massor att snacka om och det fick vi göra i många timmar. Inspirerande!

Dessutom måste ni läsa Dag Öhrlunds fantastiska inlägg idag. Helt underbart! Proppfyllt av framåtanda och hopp. Leve alla de modiga!

Sist men inte minst en hyllning till dig Malin och alla de modiga! You "bleeping" did it. Jason Mraz får leverera den till dig.

Mycket är det

och roligt blir det!

I morgon bär det iväg till Stockholm för att fira Malin Roca Ahlgren bok Stadsfjäril. Det ska bli så kul!

Det innebär så klart en hel del pysslande inför det. Vi ska mötas ett gäng innan, sju stycken, förfest är aldrig fel. Själv har jag bara träffat två av dem tidigare så det är så spännande. Man möts här i bloggvälden och det skapas vänskaper som är helt unika. Fantastiska! Nu ska jag få träffa fler av dem IRL. 

Småkillarna var båda så glada idag när vi skulle till skolan, oj vad det värmer i mammahjärtat. Nu ser de fram emot morgondagen. Så skönt, eftersom jag är borta större delen av dagen i morgon. 

Jag stal, verkligen stal,  mig till en timmes manusarbete ute på altanen under dagen idag. Dels för att jag vill utnyttja solens strålar så länge det bara går och dels för att jag längtar efter att bli färdig med den här redigeringsomgången för att sedan kunna jobba vidare med manuset ännu en gång.

På tal om ingenting, eller kanske helt enkelt gult som känns som dagens färgtema, så har jag köpt en ny väska. 

Behövde jag en ny väska, nej, det gjorde jag inte. Blev jag lycklig av en solgul, härlig väska, hell yes! 

Intensivt

känns livet just nu! Fast roligt och spännande för det mesta.

Sommaren verkar stanna kvar ännu en stund och det är jag väldigt tacksam över. Småkillarna har haft en lite småjobbig start i den nya skolan. Sådant kan göra en mamma lite ledsen, det finns inget värre än att se sina barn ledsna. Just nu verkar det kunna lösa sig, jag menar, även vuxna känner ju ibland att de skulle göra allt annat än att jobba, men kan inte gråta över det, även om de skulle vilja ibland. : D Äldsta killen har satt in en tandställning i överkäken idag. Lite läskigt, men det gick jättebra. Nu ska han bara vänja sig vid den och så hoppas vi att han inte får så ont nu i början.

Dagen har fyllts av allt annat än manus, men å andra sidan har jag jobbat ganska intensivt med det i helgen istället. Jag har verkligen njutit och suttit ute i solen samtidigt som jag fortsatt läsa manus nummer två ännu en gång. I morgon hoppas jag få lite mer manustid i solen.

John De Sohn feat Andreas Moe med Under the sun where we belong. Yes I do!

Bubblande lycka

så här en härlig fredagskväll. Barnen har klarat av första skolveckan efter sommarlovet och vi har så smått börjat vänja oss vid vardagslivet. Nu fördrink på altanen!

Fast först den bubblande lyckan. Jag har precis skrivit de tusen fösta orden i manus nummer tre. Kanske inte överdrivet många ord, men jag har bara skrivit i en timme, så jag är nöjd, lycklig och lite yr. Yay, jag har en helt ny berättelse på gång. Den blir så bra, fast börjar oändligt sorgligt. Hur det gick till är jag inte säker på alls, men den kanske måste börja så.

Firandet har börjat och jag skålar för mig själv här uppe på skrivarvinden. De andra väntar på att jag ska komma ner på fördrink. : )

Men först, dags att dansa! Nu kör vi igång helgen och en helt ny termin. Allt kan hända! Allt kommer att hända! Och för er som ska på Malin Roca Ahlgrens releasefest, glöm inte kolla föregående inlägg. Dance like nobody´s watching.

Releasefest

som börjar närma sig. Det gör mig så fantastiskt glad och förväntansfull. Tänk att jag får vara med och fira just den här bokens väg ut i livet. Särskilt stolt är jag över att författaren tycker att jag stöttat henne på väg mot framgången. En framgång som hon är mer än väl värd. En större kämpe eller förebild för mig kan jag inte tänka mig.

Det är Malin Roca Ahlgren som skrivit Stadsfjäril, en bok jag ser väldigt mycket fram emot att läsa. Jag hoppas att jag snart har ett signerat ex i min hand.

Så till ännu lite extra kul i samband med det för alla dem av er som ska dit, vi kommer att samlas ett gäng innan bokreleasen för att äta en bit, dricka något gott och snacka massor. De som är intresserade kan väl kommentera här så bokar vi bord. Hoppas att vi ses då!

Mina testläsare

för manus nummer två har gjort sitt och jag är oändligt tacksam över att de tog sig tid att hjälpa mig.

Jag hittade den perfekta bilden för att illustrera mina testläsare. De tyckte helt enkelt väldigt olika. Självklart är deras åsikter lika värdefulla båda två. Och båda gillar titeln. Nu håller jag på att sammanfatta och fundera över deras olika utlåtanden. Det är spännande på ett lite märkligt sätt. Dessutom har jag skickat manuset till den tredje testläsaren som inte hade tid i våras. Jag hoppas att hon har tid nu och att hon kan hjälpa mig förstå de olika utlåtandena bättre. Och så blir det kanske lite lättare att jobba vidare med manuset med en tredje åsikt. Har jag otur så blir det ännu svårare. Oavsett så går det framåt.

Så hur lyckas man då göra sitt manus till det bästa det kan bli. Här finns en mycket bra summering av hur den processen kan se ut.

Yay, då är jag igång

med att jobba vidare med manus nummer två. Det känns helt fantastiskt. Dimmorna lättar och jag känner mig fullkomligt hel igen. : ) Ja, om man bortser ifrån att jag hellre skulle bo i ett varmare land där man slapp allt det gråa, den genomträngande kylan och allt iskallt regn, som trots att det inte känns så just nu, obönhörligen kommer till oss till slut.

Ännu en dröm att följa! Annars känner jag mig fortfarande fylld av glädje och energi, inte minst för att jag bokat resor till tre roliga saker under slutet av augusti och september. Två releasefester och så bokmässan så klart. Jag känner mig verkligen priviligerad.

Man måste alltid, alltid tro på att framtiden bär goda saker med sig, oavsett vad som varit. A change is gonna come med Seal.


Bilden är lånad här.

Lova

Jag har läst Lova av Eva Ludvigsen. Eva som jag fick möjlighet att träffa och prata med under Susanne Bolls releasefest. Vi hade bland annat ett mycket intressant samtal om skrivande.

Boken beskrivs så här:
Att något gått snett i Lovas liv står klart när hon hoppar av en buss mitt ute i Australiens ödemark. Hon vet inte var hon är eller vad hon ska ta sig till. För att skingra tankarna tar hon jobb på en fårfarm. Medan hon gör allt hon kan för att dölja sin rädsla för både kossor, spindlar och prat om Sverige blir traktens veterinär, Chris, förälskad i den mystiska svenskan från Uppsala. Tillsammans med vännerna på Undurraga Farm hittar Lova tillbaka till sig själv och den hon vill vara. Men finns det även plats för kärlek i hennes liv? Och kan den stora kärleken verkligen övervinna allt?

Det här är en lättsam relationsroman om att hitta tillbaka till sig själv efter en traumatisk upplevelse. Det är också en berättelse om att utmana sig själv och leva långt bort ifrån allt man är van vid och kanske till och med låta kärleken ta plats i livet ännu en gång. I den här boken fick jag uppleva Australien och särskilt landets landsbygd, trots att jag aldrig varit där. Det har Eva Ludvigsen inte heller varit och jag är imponerad över hennes sätt att skriva om något hon själv aldrig upplevt. Det är modigt. Detta är en kärleksroman med en varm feelgoodkänsla.

Boken börjar så här:
"Ursäkta, kan jag få kliva av?"
Lova stod i mittgången av bussen med sin gröna ryggsäck slängd över axeln. Luften var mättad av svett, damm och kinamat.

Det pockar på

bland orden igen.

För några dagar sedan vaknade jag vid halv fyra på natten och visste hur manus nummer tre kommer att börja. Och inte nog med det, jag har en titel till den också och jag är olidligt nöjd med den. Nu har jag, trots att jag egentligen ska jobba med manus nummer två, skrivit ner de allra första 72 orden i manus nummer tre. Det är inte många, men de är viktiga och sätter stämningen direkt. Och jag är lycklig!

Inspirationsmusik till manus nummer tre låter precis så här!

Kapitelindelning

både i mina manus och i livet är mycket viktiga.

Ett kapitel har precis avslutats efter att jag tagit en välbehövlig vila från allt annat än att vara närvarande mitt i livet med familjen. Under tiden förlorade jag en del som var viktigt för mig, men vann så mycket annat. Precis så som det ser ut i livet. Vi har firat tre födelsedagar och vi har njutit ohämmat av ledighet, sol och sommar.

Ett helt nytt kapitel har precis börjat för oss då alla våra fyra barn har börjat på nya skolor. Det var lite läskigt för oss alla. En började på gymnasiet och de andra tre på en helt ny skola, som inte alls blygsamt vill bli världens bästa skola. Den invigdes idag och jag hoppas självklart att de lyckas! Nu när alla har klarat av den allra första dagen och är nöjda med den kan vi andas ut. Det kommer att bli toppen!

Själv känner jag mig fylld av energi och redo att ta mig ann hösten med allt vad det innebär. Jag ser fram emot allt härligt som framtiden kommer att bjuda på. Och när vi ändå är inne på att ignorera blygsamheten så är det väl ungefär så här jag ser på saken just nu. : )