Om manusarbete i stilla regn

och om att aldrig sluta förundras över vår vackra värld.

Maken vilar, barnen ser på film och själv njuter jag av att titta in på facebook, blogga en stund  men främst av att jobba med mitt första manus. Jag är igenom med att lägga in ändringarna i dokumentet och så har jag pillat lite med utseendet och följebrevet. Jag njuter lika mycket av att jobba med manus som att leva mitt i det paradis jag får befinna mig i ett par dagar till.

Och så var det där med att förundras över vår sagolikt vackra värld. Dagen igår tillbringades på stranden och vi hade det så skönt och roligt att barnen absolut inte ville gå hem och äta lunch. Det gick bra det också och de tog en tallrik kräm innan fördrinken på eftermiddagen.

Igår kväll hade vi pizzafest med släktingar här nere hos oss i hamnen. Kvällen var verkligen drömskt vacker och man blir lika tagen varje gång. Trots allt vackert man har sett och trots att man fått uppleva många underbara solnedgångar.

Ohämmad njutning

av lite stillhet igen efter en händelserik midsommarhelg. Den bar med sig både traditionellt firande, bröllop och barnpassning av okända barn. Och massor av fest och fart. Nu är det lugnare igen. Ett tag till innan semestrandet tar fart på riktigt. Till och med datorn har tagit semester, för den är så långsam och seg här att jag får göra annat hela tiden medan den laddar. Uppkopplingen här är inte den bästa, så jag får nöja mig med en mycket begränsad tillgång till nätet och allt och alla som finns där. Men jag har bestämt mig för att låta det vara precis så, allt det där finns kvar medan sommaren är allt för kort och flyktig och bör njutas av ohämmat.

Det är inte vädret, det som växlar ganska friskt, som ger själen vila och ro utan utsikten och insikten.

Havet bjuder på spännande möten i form av vackra gåtfulla stjärnor.

Och arga fräsande svanar.

Dottern gjorde en ljuvlig laxsoppa som vi fick njuta av.

En annan dag fick hon och resten av barnen njuta av hjärtformade plättar med sylt och grädde på ett mysigt kafé.

Själv sitter jag gärna och redigerar i solen med den utsikt framför mig som gör mig både harmonisk och lycklig.

Färgerna, alla de färger som jag saknat under hela vintern, tar andan ur mig.

Precis som resten av min värld som jag lever i just nu gör.

Prinsessan Stella verkar nöjd över sin egen utsikt. Där finns katter, måsar, humlor och annat trevligt att följa med blicken.

Nu har nattens färger tagit över och det är dags att sova. 

Tänk vad man har längtat

efter den här tiden på året. Och jag är inte besviken, absolut inte överhuvudtaget. Idag hade vi vår första stranddag och det var hur skönt som helst.

Och kvällen blev inte heller dålig.

Paradis

på jorden. Där befinner vi oss just nu. Underbart är bara förnamnet, särskilt efter den sjukt hektiska period som maj och juni har varit för oss.

Inte ens åskan som finns precis ovanför oss kan förstöra känslan. Fast nu måste jag slå av strömmen eftersom det känns lite läskigt just nu. Ses snart igen.

Brainfreeze

fast inte av kyla, utan av ett överfullt schema. Just nu talar maken, som har full koll på vår googlekalender, om för mig var och när jag ska vara någonstans. Det är utan tveksamhet den mest hektiska vår/sommar jag någonsin har upplevt och jag har egentligen inte tid att skriva här alls, småsönerna ska lägga sig efter en picknick med dotterns klass. Så det blir helt enkelt over and out för idag, med lite skön pausmusik.

Jag fick ett mail

från en av mina testläsare:
Hej! Det är jättekul att läsa :) Spännande och jag vill läsa hela tiden :)
Hur kul är inte det? : D

Så jag känner mig så glad och nöjd över att det verkar fungera bra, so far! En testläsare måste tyvärr hoppa av, på grund av barn som föds i slutet av juni och en flytt som är flyttad från augusti till juli. Ledsamt men förståeligt!

Gårdagens födelsedagsfest gick utmärkt. Tolv barn plus mina egna fyra, det är ett gäng barn. Man är så glad och lättad när alla barn hämtats och ingen är skadad eller ledsen. Lillkillen var överlycklig över att vara i centrum för så många på en gång, fjärde barnet som han är. Det var härligt att se. Dessutom har han ju sin födelsedag kvar som är den elfte juni. Han kommer att firas ordentligt.

Jag har fortsatt läsa ur manus nummer ett under dagen. Det jag läste sent i går kväll kändes tveksamt ur redigeringssynpunkt eftersom jag var så trött, så jag läste det en gång till idag. Samtidigt undrar jag om det är ett bra eller dåligt tecken att jag fortfarande tycker så mycket om berättelsen. I alla fall med tanke på att det sägs att man är färdig med texten när man vill kräkas på den, det vill inte jag, jag gillar den och tycker att innehållet är viktigt.

I morgon fortsätter det sjukt fulla schemat som vi lever under just nu. Det är bara att hålla hårt i handtaget framför sig och hängas med.

Dagen redigeringsmusik som finns med i manus nummer ett är Somebody that I used to know med Gotye. Perfekt för ett kapitel i det manuset.