Lite ledsen och tidiga semesterveckor

ger en skum känsla av att det blev en väldigt kort sommar. Att lämna sitt paradis är inte heller helt lätt och särskilt inte detta år. Men det är en helt annan historia.

Fast jag behöver inte lida länge över det för vi åker alldeles snart till mitt underbara Karlskrona för att fortsätta semestern där.

Lite lustigt, eller kanske inte alls egentligen, är det att mitt andra manus delvis utspelar sig på västkusten där vi tillbringade våra första två semesterveckor och att det första delvis utspelar sig i Karlskrona där vi ska tillbringa två kommande semesterveckor.

Ledsen är jag över att ett av förlagen som jag tänkte skicka mitt första manus till inte längre tar emot spontanmanus. Betyder det att man istället kan böna och be om att bli läst? : )

Jag har nog petat färdigt i manus nummer ett och jobbar just nu med följebrevet. Snart är det dags för avfärd. Pirrigt! Fast man måste alltid försöka se ljuset i tunneln.

Jag fick också ett meddelande från en av mina testläsare av manus nummer två. Det gjorde mig väldigt glad.

"Jag har läst klart boken. Tusen tack för att jag fick möjligheten. Det var en härlig läsupplevelse med twist och spänning och ett skönt slut."

Det låter verkligen inte illa alls. Nu väntar jag med ett lätt bultande hjärta på att få veta vad testläsare nummer två har att säga.

Om manusarbete i stilla regn

och om att aldrig sluta förundras över vår vackra värld.

Maken vilar, barnen ser på film och själv njuter jag av att titta in på facebook, blogga en stund  men främst av att jobba med mitt första manus. Jag är igenom med att lägga in ändringarna i dokumentet och så har jag pillat lite med utseendet och följebrevet. Jag njuter lika mycket av att jobba med manus som att leva mitt i det paradis jag får befinna mig i ett par dagar till.

Och så var det där med att förundras över vår sagolikt vackra värld. Dagen igår tillbringades på stranden och vi hade det så skönt och roligt att barnen absolut inte ville gå hem och äta lunch. Det gick bra det också och de tog en tallrik kräm innan fördrinken på eftermiddagen.

Igår kväll hade vi pizzafest med släktingar här nere hos oss i hamnen. Kvällen var verkligen drömskt vacker och man blir lika tagen varje gång. Trots allt vackert man har sett och trots att man fått uppleva många underbara solnedgångar.

Paradis

på jorden. Där befinner vi oss just nu. Underbart är bara förnamnet, särskilt efter den sjukt hektiska period som maj och juni har varit för oss.

Inte ens åskan som finns precis ovanför oss kan förstöra känslan. Fast nu måste jag slå av strömmen eftersom det känns lite läskigt just nu. Ses snart igen.