Gott nytt år

och varmt välkommen 2014!

Jag ville bara passa på att önska er alla en underbar kväll och ett riktigt fantastiskt nytt år!

Slutet är nära nu

och som tur väl är kommer det ett alldeles nytt och oanvänt år på andra sidan!

Det ser jag väldigt mycket fram emot. Känslan av att få fylla det med en massa fantastiska saker, den gör mig pirrig och varm.

Vilken magisk träff

jag fick, i min egen hemstad, tillsammans med de finaste tjejerna! Lycka! ♥

Ida Axelsson, som skrivit en spännande bok i Helsingborgsmiljö som heter "Svart skugga" och Josefine Lindén som ger ut sin första bok i vår, som heter "Tiden går så långsamt när man tittar på den", kom hem till mig och vi fick en hur mysig stund som helst tillsammans. Det är sådana här dagar då jag älskar mitt liv extra mycket!

Jag fick fina blommor som gav mig sköna vårkänslor.

Vi drack bubbel såklart och åt snittar och makroner som dottern gjort åt oss (hon har också tagit bilderna).

Jag tackar för den här härliga dagen och hoppas få se er snart igen hemma hos mig!

Är julmagin över nu

eller kan vi ta med oss magin igenom resten av året och  hela 2014 också.

Jag tycker vi bestämmer så. Varje dag är värd att firas.

Min jul har varit skön och lugn. Precis så som vi tycker om att uppleva den. Det är alltid mycket lekande och upptäckande av nya saker dagarna efter julafton. Själv fick jag bland annat en ny STOR skärm till datorn, den andra hade börjat bråka en del.

Och så promenerar vi förstås. Det är så skönt att röra på sig efter all god mat och de godsaker man äter under jul. Idag var det inte särskilt juligt ute alls, däremot var känslan aningen magisk och riktigt härlig.

Jag har inte jobbat med något skrivande alls i några dagar nu. Det känns inte riktigt bra, det lägger sig i magen och i hjärtat som en stor saknad efter lekandet med orden. Men i går kom jag på några småsaker jag ska lägga in i mitt andra manus. Det gjorde mig märkligt lycklig, känslan var lite som att hitta tillbaka till upprymdheten bland de vilande orden. I morgon hoppas jag kunna ta hand om de där orden och placera dem där de hör hemma.

Lite skrivinspiration får vara bränslet till en långsam start på skrivandet igen. I dag handlar den om att utveckla sin idé. Sitt manus. Bra och inspirerande tankar. Jag tror att man fyller upp sin inspirationskälla när man har perioder av vila från orden. Här dyker också tanken ännu en gång upp på att vara nyfiken själv på hur berättelsen ska utveckla sig. Det är ju det absolut mest spännande och roligaste med att skriva. Tycker jag. Att få upptäcka saker inom en själv som man inte hade en aning om fanns där. Sedan håller jag helt och hållet med om att det inte är någon idé att vänta på inspiration, den kommer när man sätter sig ner och skriver. Och sedan kan den eskalera i ett rasande tempo, eller i det vi kallar flow, den mest fantastiska känslan.

God Jul

det är dags att önska er alla en riktigt God Jul!

Julen innebär ju en hel massa saker och idag innebar den två brännskador på händerna. Det är smällar man får ta när man ska göra pepparkakshus. Tur att barnen tycker att det är så kul och det blev ju riktigt snyggt trots allt. Just den här dagen har det inte bara snöat på vanligt sätt utan också marshmallows. Nice!

Igår bakades det både pepparkakor och lussebullar.

Det blev lite grisigt!

Julkul på hög nivå! : )

Nåja, nu är det dags för mig att önska er en riktigt
God Jul! 
Må alla era juldrömmar slå in!

Det har redan börjat

julfirandet. Idag har vi haft lite minijul med mina föräldrar som åker till Uppsala och yngsta systern med familj över jul. Innan det gjorde jag nog de sista julklappsinköpen för mig själv. Oj, vad det känns skönt. Och för att jag älskar känslan av magi som julen bär med sig vill jag bjuda på just mirakel, om än med hjälp av en mänsklig tanke och hand. Helt underbart är det i alla fall.

Så fick jag både en god känsla i bröstet, ett stort leende på läpparna och en och annan tår i ögonvrån.

Men tillbaka till det viktigaste idag. Dansen. Jag fortsätter med jultemat och en helt fantastisk julhälsning. Kanske något att fundera över till nästa år. Nu kör vi igång den sista helgen innan jul.

Jag har gett upp

efter att ha stretat emot i många år. I år blev det en konstgran för oss.

Jag tycker att det känns så konstigt att köpa en dyr gran som aldrig är så fin som man vill ha den, för att sedan slänga ut den två-tre veckor senare. Det kändes mer ekologiskt på något vis, vilket det tydligen inte alls är, fick vi höra på radion ett par dagar efter att vi köpt den. Nåja, nu är den  i alla fall köpt och den är väldigt fin. Det dyker upp ny dekoration som får hamna i granen efter hand som barnen tar hem sådana från skolan. I dag fylldes det dessutom på med polkagrisstänger.

Inte än, sa julen. Tiden är fortfarande en bristvara hos mig, därför blev det inget manusarbete idag heller. Det känns i själen, allt jag läser om och av de skrivande extra lyckliga människorna, gör längtan näst intill olidlig. Men snart, snart!

Under tiden får jag underhålla mig i ett par minuter med skrivinspiration. Idag handlar det om att inte behöva veta hur berättelsen ska sluta och att inte vänta på inspiration utan att bara skriva på. Ibland är det att inte veta hur det ska sluta som gör att man drivs på i skrivandet. Man vill helt enkelt veta hur det ska sluta.

Äntligen

har jag fått bort min infekterade tand som min förra tandläkare inte ville dra ut, utan göra en rotfyllning i.

Min nya tandläkare kunde bara konstatera att det aldrig hade gått att rotfylla den med gott resultat. Så kan det gå. Jag känner mig så lättad efter en lång tids vånda inför det här problemet. Sa jag att jag har bytt tandläkare nu, precis som hela familjen ska göra. Japp! Den nya var helt fantastisk. Och hon vill köpa novellsamlingen som jag kommer att finnas med i när den kommer ut. : D

Annars tittar jag avundsjukt på alla som hinner med sina skrivande projekt just nu. För mig verkar det helt omöjligt att få tid med det. Men jag försöker att inte fundera så mycket över det utan istället njuta av tiden som är nu. Den är trots allt ganska kort i det stora hela.

Idag behöver jag få ta till mig lite skrivinspiration och det gör jag genom att lyssna på hur ett följebrev ska se ut. Snart ska jag ta tag i mitt eget följebrev för manus nummer två, så allt av intresse angående det är spännande att ta till sig.

Det är helt hopplöst

att få tiden att räcka till för allt man vill göra just nu.

En liten, liten röst inom mig, som är fullkomligt nöjd just nu med att julpyssla och göra det mysigt för barnen, men som ändå någonstans längtar till lugnet och vardagen igen. Snart är det jul, sedan nyår och så har vi ett helt nytt magiskt år framför oss.

Men just nu försöker jag mest att inte rusa genom december utan försöker leva i nuet och inte lägga in för många måsten under dagen. Vilket tyvärr betyder att mina manus får ligga till sig lite. Idag har jag varit med lillkillen på stan så att han fick köpa sina julklappar och så hade vi en mysig stund tillsammans. Det är vad december är för mig. Så jag är ledsen för min frånvaro både här och där, bättre tider kommer, vad gäller annat än barn och jul.

En firarhelg

har vi och därför hinner jag inte mycket mer. Idag är det makens tur.

Därför hade vi sammanslagen fest för både äldsta sonen och maken igår. Mycket trevligt. Idag firar vi maken här hemma för oss själva och jag ska bjuda på god mat, vilken min pappa hjälpt till med, då han har fångat fisken vi ska äta. Tack för det! Så det blir inte mycket mer härifrån. I morgon är det måndag och jag hoppas få lite manustid igen.

Men tills dess, gratulationer och kärlek till maken! Eftersom han gillar musik det svänger om ger jag honom den här låten idag. Love!

Då var det dags

igen. Men var det inte alldeles nyss?

Idag har dottern och jag varit i det stora shoppingcentret och handlat lite. Allt bör inte shoppas online, det finns väldigt mycket känsla i att känna och se på saker. Och så får man lite julkänsla på köpet. Idag fick vi dessutom uppleva ett vackert Luciatåg som vandrade runt bland butikerna.


Swedish Lucia For Dummies from Sweden on Vimeo.

Annars har vi mest haft det skönt och njuter av att helgen har startat. Vilket också innebär, just det, dans. Lite sent på det, men natten är ung. Man kan ha riktigt kul när man shoppar, om man vågar. Nu kör vi igång en riktigt härlig helg med dans!

Min förstfödde

och allra finaste kille fyller 16 år idag! Att tiden flyger iväg vet vi ju redan innan, men när man ser hur barnen växer, förstår man hur oändligt fort den faktiskt går.

Så vi pratade lite i morse, min stora kille och jag, om den dagen då han föddes. Han har hört om den många gånger förut, men han tycker fortfarande att det är roligt att lyssna. Eller så är han bara snäll mot sin mamma.

Idag blir det inget annat än firande. Lite julklappsinköp har gjorts. Tack och lov för internet, säger en genomförkyld lite människa som det inte är mycket med just nu. Fast det är kul att webbshoppa och alldeles för enkelt. Får nog kolla hur mycket det finns kvar på kontot snart. : D

Jag har inte jobbat en sekund med mitt manus, men det gör inget, för den här dagen ser annorlunda ut. Den tillägnas min högt älskade 16-åring. Du är mitt första barn och du var den som lärde mig hur det känns att älska någon över allt annat. ♥

Inte bättre alls

utan snarare sämre. Förkylningen har slagit till på allvar nu. Sa hej då till barnen på morgonen och sov sedan hela förmiddagen. Släpade mig sedan till slut upp till lunch. Trist, trist!

Men skam den som ger sig, jag har lyckats fortsätta med manusarbetet en liten stund i alla fall.

Medan jag försöker krya på mig tar vi till oss lite skrivinspiration, som idag handlar om hur vi får läsaren att bry sig om dina karaktärer. Deras porträtt ska inte vara så detaljerade, man ska istället visa deras svagheter och deras mål i berättelsen. Karaktären är berättelsen. Mycket intressant!

Julshopping och förkylning

fy för förkylning.

Men, men julen väntar på ingen, så maken och jag drog iväg för att göra en del ärenden så fort äldsta sonen och dottern kommit hem, så att de kunde ta hand om småkillarna. För varje sak man får gjort inför julen lägger sig ett lugn i själen. Jag hämtade paket också, fyra stycken. Det känns alltid lika spännande. Lite som julafton faktiskt, även om sakerna inte är till mig. Inte alla i alla fall.  : D

Jag har plockat undan i köket som såg ut som ett slagfält i förmiddags och så har jag fortsatt med det eviga strykandet. Det gjorde jag samtidigt som jag såg på tv. Det var väldigt mycket att se på idag. Nobels pristagare med flera har ju haft fullt upp och Mandelas minnesprogram har pågått hela dagen. Jag hann med nöd och näppe trycka in lite manusarbete också, tack vare att maken tog hand om matlagningen. ♥ Det känns skönt att hinna göra lite manusarbete varje dag.

Idag blir det lite julmusik hos mig. The epic way!

Novellens väg ut i världen

och en del annat, blev händelserna under helgen. Tiden sprang ifrån mig helt, så bloggandet fick vänta. Så ser livet ut när man inte riktigt hinner med.

Bild lånad här.

Jag ändrade och ändrade och hittade nya fel och ändrade lite till, både i novellen och i författarporträttet. Maken och dottern kämpade med att få till ett fint foto som också ska vara med. Oj vad vi kämpade, det är inte lätt när det är så mörkt och grått ute. Till slut var vi i alla fall nöjda allihop. Allt skickades till slut en bit in på en ny dag, mellan ett och två på natten. Det blir alltid så för mig. Jag känner mig så nöjd och lättad över att det har kommit iväg. Och nu är det så spännande.

Lillkillen var hemma idag eftersom han var förkyld. Maken och jag känner oss inte heller riktigt hundra. Orken är inte på topp helt enkelt. Men det hindrade mig inte från att fortsätta lägga in ändringarna i manus nummer två. Full fart framåt, nu när vindarna verkar ligga i ryggen!

Svart skugga

Jag har läst Svart skugga av Ida Axelsson. Ännu en fantastisk bok från Litet förlag med en framsida man gärna vill hålla i och känna på.

Boken beskrivs så här:

"Vi har alla ett förflutet. Frågan är hur det påverkar - och hur vi låter det påverka - oss.

Tidig gryningsmorgon vaknar Damir Skatzlic till en makaber syn. Kvinnokroppen som hittas hängd från brofästet, över terrasstrapporna i centrala Helsingborg visar sig vara den folkkära lokalkändisen Katarina Johansson. När polisen kommer till platsen möter Damir sin barndomsvän Linn Wide som utreder fallet. 

Damir vet inte vad som var mest otippat, den döda kvinnan eller att Linn Wide var tillbaka efter så många år av tystnad. Kommer han nu få svar på varför Linn valde att lämna Helsingborg och honom? Varför hon aldrig svarade på hans telefonsamtal eller brev?

Det blir en rivstart på jobbet för Linn Wide men utredningen kring Katarinas död går trögt. Precis som varje historia, har varje människa två sidor. En man visar upp för omvärlden och en man döljer på insidan. För Linn är det en balans mellan ljus och mörker. Kommer hon någonsin att bli fri om hon fortsätter blunda för den mörka sidan inom henne? När hon förstår att hennes egen historia har legat i den döda kvinnans händer går arbetet främst ut på att dölja spåren som sammankopplar henne med Katarina Johansson. Samtidigt måste hon vara professionell och lösa gåtan varför Katarina är död? Och varför på en så offentlig plats?"

Berättelsen utspelar sig i Helsingborg, min hemstad, vilket gör den extra intressant för mig. Det är en mycket spännande historia som gör att man inte kan sluta läsa. En kvinnlig polis, med ett dolt förflutet som jagar henne och ett plågsamt förhållande bakom sig, flyttar från Stockholm tillbaka till sin hemstad Helsingborg. Det är inte bara spänningen som gör den här boken så bra, det är de mänskliga frågeställningarna. Hur mycket i våra liv handlar om egen vilja och hur mycket handlar om yttre omständigheter? Eller slumpen? Är alla människor tillräckligt starka för att ta sig igenom svårigheter eller är det ofrånkomligt att vissa faller för att inte kunna ta sig tillbaka upp?

Boken börjar så här:
""Nu fick det kallblodiga svinet vad han förtjänat." Minnesbilden från matbutiken angriper henne igen. Hon stannar till, plågar sig igenom händelsen ytterligare en gång." 

Vatten upp till knäna

och vågor i håret, får man räkna med om man ska ta en promenad vid havet idag.



Julkänslan känns en bit bort. Om man inte stannar inomhus förstås, vilket vi självklart gör. Vi har i alla fall inte snöstorm hos oss. Fast lite snö kom det, hoppas det blir lite mer till julafton.

Jag har mest vilat och prokrastinerat i dag. Fast jag har gjort en beställning på ekologiska saker vi behöver. Och så har jag, till slut, jobbat lite med ändringarna som ska läggas in i manus nummer två. Det blev bara en sådan dag. Gott nog.

Och dessutom är det ju fredag! Yay! Och då är det, tada, dags att dansa. Idag ska vi göra det utomhus, trots att vi hellre är inomhus. Kör hårt, så drar vi igång helgen med dunder och rock!

Ett stormigt inlägg

får det bli idag.

Det viner utanför fönstret och det börjar bli dags att slå av datorn, då kulmen på stormen närmar sig. Jag sitter inomhus på vinden, med nya fina fönster och ändå skakar skrivbordet i byarna. Läskigt!

Jag har läst färdigt manus nummer två, läst igenom novellen och börjat lägga in ändringarna i manuset. Novellen ska granskas av övriga familjemedlemmar ännu en gång, innan det är redo för avfärd. Det känns som en riktigt bra dag.

Dagens skrivinspiration handlar om hur galna vi som skriver är. De tio största anledningarna till att författare är galna. Så kul och en hel del är faktiskt sorgligt sant! : D Men vad gör det, vem vill vara normal när man kan vara galen och lycklig när man får skriva?

Det är mycket nu

ett manus, en novell och ett författarporträtt är vad som finns på agendan just nu.

Men jag jobbar på, trots att kroppen inte är på topp. Ungefär så.

I dagens skrivinspiration fundera vi lite över den stege vi tänker oss att vi klättrar på under tiden som vi kämpar oss mot våra mål. I det här fallet publicering. Fast det är ingen tävling och det finns ingen stege, vi kämpar bara på där vi råkar befinna oss i den processen. Vi har olika vägar att färdas på, olika mål att ta oss fram till. Men vi färdas tillsammans. Det känns fint.

Bokrelease och redigering

hos mig idag.

Jag får lov att suga energi ur händelser som är överfulla av dem. För än så länge har jag inte lyckats hitta tillbaka till min egen.

Bokreleasen för Svart skugga av Ida Axelsson var helt fantastisk. Det tog lite tid för mig att krångla ur bilderna ur mobilen som har börjat bli lite trotsig. Tur att maken vet hur man gör. Nu är de här. Jag hade glömt kameran och de bilder jag tog blev väl inte direkt lysande, men de är allt jag har och känslan finns kvar i dem.

Stockholm bjöd mig på en härlig julkänsla. Magi som bara finns runt jul.

Ida Axelsson, tillsammans med Litet förlag och lägenhetens ägare Marion Nyström, bjöd på stämningsfull gemenskap.

Underbara snittar och ljuvliga cupcakes och gott vin förstås.

Goda samtal.

Nina Larsdotter Lööw och Ida Axelsson välkomnade boken, Svart skugga ut i världen.

Sedan var det dags för signering.

Även på toaletten var stämningen magisk.

På vägen vidare mot eftersläckaren fortsatte magin att lysa med sin närvaro.

Vi avslutade kvällen på puben med flera härliga samtal.

Vilken underbar resa tillbaka i tiden. Inte så långt tillbaka, men ändå. Nu känner jag mig väldigt mycket piggare igen.

Jag har faktiskt jobbat i dag också. Jag har läst ur manus nummer två och har drygt hälften kvar. När jag skrev ut det tog färgen slut och det går knappt att läsa om man inte har fullt dagsljus, vilket gör att det tar lite tid. Man vill ju inte skriva ut en sådan mängd papper en gång till. Dessutom har jag skrivit lite på författarporträttet, det är inte lätt. Och så har jag läst igenom novellen, nu ska den också läsas på papper en gång till. Det går framåt.

Lite utslagen

men inte nedslagen.

Jag har inte mått särskilt bra de senaste dagarna. Ont i magen, mår illa och är supertrött. En vän har dessutom fått den sämsta nyheten, vilket gör min dag till en sådan då man inte riktigt hittar kraften. Däremot får man en riktig tankeställare om vad som är viktigt i livet. Viktigt på riktigt!

Jag hoppas på mer energi i morgon, då jag verkligen behöver jobba med novellen och författarporträttet. Och så ska jag få till ett foto av mig själv, det känns som det borde finnas lite bättre dagar för det än denna.

Det är så december och tiden går fortare än någonsin. Vi har dessutom två födelsedagar den här månaden. Men jag tänker inte låta det stressa mig i år. Jag vill njuta av allt ljus, all fin julmusik och den stora förväntan och glädjen barnen lever i.

Fin julmusik har en fantastisk förmåga att lugna sinnet. I det lugnet borde vi stanna hela december och bara njuta av allt det goda.

Drömmar slår in och firandet fortsätter

nu när helgen är här och vardagen får vila. Jihaaaa och thohej!!!

Så är det och så här ser det då äntligen ut. Min novell blev antagen och kommer att vara med i en antologi/ novellsamling som kommer ut i maj 2014. Årets nobellpristagare Alice Munro skriver ju mest noveller, så det ligger riktigt bra i tiden. Jenny Jacobsson startade projektet som gör nedslag i Sverige den 10/10, olika städer, olika år. Hon fick med sig Ordberoende förlag som kommer att ge ut den färdiga boken. Min utspelar sig i Helsingborg 2012 och heter "Hjärtsträngar". Det kommer att vara med 24 olika noveller, varav flera av deltagarna är redan tidigare publicerade författare. Den kommer att innehålla cirka 200 sidor och kommer att kosta ungefär 150:-. Jag är så lycklig att det är helt galet och firar så det står härliga till! Om du skulle vilja köpa den så hör av dig och beställ den via bloggen, facebook eller mail, så sätter jag upp dig på listan.

Skål!!!

Då så, då återgår vi till ordningen. Dags att köra igång en helg full av lyckokänslor. Dance like nobody´s watching!