Jag har gett upp

efter att ha stretat emot i många år. I år blev det en konstgran för oss.

Jag tycker att det känns så konstigt att köpa en dyr gran som aldrig är så fin som man vill ha den, för att sedan slänga ut den två-tre veckor senare. Det kändes mer ekologiskt på något vis, vilket det tydligen inte alls är, fick vi höra på radion ett par dagar efter att vi köpt den. Nåja, nu är den  i alla fall köpt och den är väldigt fin. Det dyker upp ny dekoration som får hamna i granen efter hand som barnen tar hem sådana från skolan. I dag fylldes det dessutom på med polkagrisstänger.

Inte än, sa julen. Tiden är fortfarande en bristvara hos mig, därför blev det inget manusarbete idag heller. Det känns i själen, allt jag läser om och av de skrivande extra lyckliga människorna, gör längtan näst intill olidlig. Men snart, snart!

Under tiden får jag underhålla mig i ett par minuter med skrivinspiration. Idag handlar det om att inte behöva veta hur berättelsen ska sluta och att inte vänta på inspiration utan att bara skriva på. Ibland är det att inte veta hur det ska sluta som gör att man drivs på i skrivandet. Man vill helt enkelt veta hur det ska sluta.

Puts väck

Nu är julgranen bortstädad. Puts väck. Det gapar ett tomt hål där den stått. Vilken konstig känsla det är med alla julsaker. Först ska de in och det fyller upp hela huset på något sätt. Sedan ut och bort och allt blir som vanligt igen. Lite sorgligt och ändå en skön känsla på samma gång. Fast det är bara granen som fått lämna oss, allt annat är kvar en stund till. Lite i taget är kanske bra, så att man hinner vänja sig.

Men lyckokänslornas lyckokänsla har nått mig idag. Jag har börjat redigera i mitt andra manus igen. Jag kan inte ens beskriva hur det får mig att känna mig. Nu rör det sig igen. Allt stannade upp ett tag. Julen tog över och jag vet inte, men jag tappade lite fotfästet. Tappade bort mig själv. Nu vet jag att jag måste skriva. Utan det blir livet aldrig någonsin sig likt igen. Fattigt och utan den djupa tillfredsställelse som orden ger mig. Vilken tur det är att det bara är att skriva, inte svårare än så!

Dagens redigeringsmusik är lite våldsam. Symboliserar det jagade. Jakten och samtidigt viljan. Hoppet. Något sådant :)