Imorgon börjar verkligheten på riktigt igen och jag vet inte om jag är riktigt redo. Lillkillen börjar i förskoleklass och alla mina små telingar kommer att vara borta på dagarna. Nu börjar ett helt nytt kapitel i vårt liv.
Det är ju som det ska vara, det gäller bara för mig att vänja mig och hitta en helt ny vardag. Och får jag bara vänja mig så inser jag att det är ny tid jag får, ny tid att göra det jag vill göra för mig själv. Skriva, skriva och skriva. Nej, jag tänker inte göra något "riktigt" med mitt liv alls. Inte än, för det oriktiga, det som inte räknas på riktigt är precis vad jag vill göra helst av allt just nu. Skriva. Det kommer att hjälpa mig att hantera den nya vardagen alldeles utmärkt. Så nu kör jag igång mitt nya liv. Inte alls förbättrat på något sätt, jag kommer att sakna det långa morgonmyset med lillkillen något förfärligt, jag kommer att sakna hans små legoblommor och urklippta hjärtan som han ständigt har gett mig. Jag kommer att sakna en massa saker, men det kommer nya saker, nya mysstunder och nya saker som ska berättas av en bubblande, ivrig 6-åring. Nu kör jag igång det nya fantastiska livet med växande barn och så många spännande saker att göra och hinna. Hoppas att ni hänger med mig. : )
