Äntligen bokmässa

för mig, för andra gången i mitt liv!

Förra året kände jag knappt en själ, men hade bestämt mig för att hälsa på alla dem jag mött via bloggen. Det var ett fantastiskt äventyr, min kropp var slut och mitt huvud var helt tomt när jag lämnade mässan för dagen på lördagen, men i hjärtat dansade det av glädje. Eufori är väl närmast vad jag kände. Jag somnade en stund på mitt hotellrum innan det var dags för nästa äventyr, Park. Vad visste jag mer än att det var där man skulle vara på kvällen. Jag traskade dit och kände mig ganska mycket som Bambi på is och hade ingen aning om vad som väntade mig. Jag såg underbara Susanne Boll som bjöd mig till sitt bord, vilket gjorde kvällen fullkomlig. Och där fick jag uppleva Park mitt i smeten tillsammans med helt underbara människor. På väg hem därifrån kunde jag bara le och den upplevelsen har inte lämnat mig ännu.

Det diskuteras väldigt mycket om det ytliga och det som inte är trevligt med bokmässan. Själv vill jag hävda motsatsen, kanske är jag naiv eller så ser jag helt enkelt inte det andra. Jag ser bara det positiva. Har bara upplevt det positiva. Jag tvekar inte för ett ögonblick över att det andra finns, men jag tänker inte ge det något av min tid. För om man vill och om man inte luras med i den där känslan av otillräcklighet eller tävlingsgrejen, så finns det oändligt med energi, inspiration och tillfällen till fantastiska möten.

Nu ser jag fram emot ännu en bokmässa som jag är säker på kommer att leva med mig i ett helt år. Tills nästa bokmässa. Jag ser fram emot att träffa en hel mängd fantastiska och inspirerande människor. Vi ses när vi ses och hörs när vi hörs!

Hår och rytm

blir mina teman idag.

Jag var hos frisören idag, äntligen! Jag är urdålig på att ha framförhållning utan vill helst komma på en gång. Det fick jag göra den här gången. Det är alltid lite läskigt, man vet aldrig hur det ska sluta! En helt ny frisör var det dessutom. Men jag är riktigt nöjd! Hoppas bara att jag själv kan få till det lika snyggt!

När det gäller rytm så är det vad min skrivinspiration handlar om idag. Tänker ni på rytmen när ni skriver?

Som en boll

kommer jag tillbaks till dig. Så är det, mitt i redigeringen av manus nummer två har jag bestämt mig för att gå tillbaka till manus nummer ett ännu en gång. Ambivalent, jag?!

Skämt åsido så har jag faktiskt en tanke bakom det också. : )

Idag lämnar vi gestaltningen för en stund och lyssnar lite på Ben Okri om vikten av att läsa och vad du ska läsa. Read the world. Love it!

Gestaltning, a never ending story

nej då, jag ska sluta imorgon. : )

Men den här videon är bara för bra för att inte visas.

11 år, vilken tjej! Och hur duktig som helst på att beskriva.

Nu har jag bokat min resa till Bokmässan i Göteborg. Det blev med buss, mindre än halva priset om man jämför med tåget. Och så har jag förköpt inträdesbiljetter, det är så skönt att slippa stå i kö när man är där. Hotellrummet är bokat sedan förra hösten. : ) Boknörd, absolut!

Tiden flyger ju iväg och jag behöver klippa mig, gå igenom bokmässeprogrammet som är massivt, boka många härliga träffar, packa, gestalta i manus, för att bara nämna en del av allt det jag behöver göra i veckan.

Nu måste jag återgå till verkligheten och ge barnen mat, maken har flytt till Friskis.

Hjärtat i halsgropen

när jag trodde att allt det jag jobbat med idag försvunnit. Ingen trevlig känsla! Men maken, min datorängel, hittade en version på ett helt annat ställe. Vilken lättnad, annars hade många tankar och ord försvunnit.

Jag har jobbat med mitt andra manus en hel del i helgen. Gestaltningens gåta är något jag fortfarande funderar på och försöker utveckla i manuset, men även andra saker ändras och finslipas. Och så de där irriterande småfelen som aldrig tycks ta slut.

Skrivinspiration idag. Mycket spännande och rofyllt att lyssna på. Om att se till att något går riktigt fel för sin huvudkaraktär.

I morgon är det måndag och arbetsveckan sätter igång igen. Härligt!

Gestaltar mera

men vet inte om jag lyckas jättebra. Jag är en berättare helt enkelt, men vet att gestaltningen är viktig om man ska lyckas. Men jag har fortfarande lite problem med just ordet gestaltning. Innebörden. Ju mer jag tänker på det, desto luddigare blir det.

Sidan Författartips ger sina förklaringar.

"Gestaltning handlar kort och gott om att tillåta läsaren att uppleva berättelsen genom en människas handlingar, ord, tankar, upplevelser och känslor, snarare än genom författarens sammanfattningar och eventuella fördomar. 

När du läser en text, och du känner att den är levande och att den har ett djup, beror det ofta på att författaren använt sig av gestaltning på ett bra sätt."

Eller så tittar vi på synonymer till gestalta.

"utforma, ge form åt, skapa, kreera, forma; förkroppsliga, personifiera,levandegöra, visualisera, åskådliggöra, framställa; gestalta sig utveckla sig, bli,utfalla"

eller hur det ser ut på engelska.

"to mold
to shape"

Nej, jag blir inte klokare för det.

Så här beskriver Min plats bland orden gestaltning.

"För att en text ska få liv, skapa bilder i läsarens huvud krävs gestaltning. Många tycker det är svårt, både att definiera vad gestaltning är och att använda det. Motsatsen till att gestalta är att berätta. Skriver du t ex att ”Eva är arg”, då berättar du. Men skriver du ”Eva slog näven i borden så tallrikarna flög”, då gestaltar du."

Fast så långt har jag väl ändå kommit ändå. Jag skulle aldrig någonsin skriva bara "Eva är arg".

Youtube kanske kan hjälpa mig i mitt sökande.

Hmm. det blir i alla fall fler ord i berättelsen.



Här börjar det bli lite klarare, kanske för att det är barn som beskriver. : )

Den löser gestaltningens gåta för mig riktigt bra.

Nåja, dags att ta tag i helgen och att låta gestaltingen vila över natten. Dags att dansa! Nu gestaltar vi en helt underbar helg.

Att gestalta

när man skriver har varit något som jagat mig länge nu. Redigeringen av manus nummer två har gått långsamt eftersom jag har haft svårt att komma vidare. Att gestalta är något man måste träna på. Mycket. Och ibland vet jag inte ens skillnaden på att berätta och att gestalta. För faktum är att när man berättar så gestaltar man faktiskt. Fast det man brukar mena med gestaltning är att gå djupare in i texten, låta läsaren känna upplevelsen och se den framför sig.

Nu SKA jag lära mig det här så bra det bara går. Jag hittade den här lektionen i ämnet som jag bara måste dela med mig av. Den gav mig den hjälp jag behövde just nu och en tydligare känsla för hur gestaltning ser ut. Nu är jag så redo att sätta igång. Vilken lättnad.

Stadsfjäril - Barcelona noir

Jag har läst Stadsfjäril - Barcelona noir av Malin Roca Ahlgren.

Boken beskrivs så här:

"Nu ska jag berätta. Nu börjar resan då världen ska få veta. Vem han egentligen är och vad fan han sysslar med. Jag skulle kunna sätta dit den jäveln. Jag vet var han har allt: kokain, gräs, LSD, ecstasy. Jag vet också att han har en hel hög med pass från olika länder. Han har mitt pass och foton på många tjejer i en papperslåda högst upp i en av garderoberna. En kväll hade han och spanjoren, en annan idiot, suttit där och blivit höga, skrattat och kommenterat alla tjejerna. De var många som var yngre än mig. De kom från Rumänien, Bulgarien, Ukraina … ”

Joanna är fånge i staden Barcelonas mörka del. Den som präglas av droghandlare, prostituerade och den undre världen. När hon försöker fly möts den mörka delen med den andra delen – den vackra, som turisterna känner till och älskar."

Stadsfjäril är ingen lätt bok att läsa men väldigt viktig att våga ta till sig. Mitt hjärta blöder för alla dem som faktiskt lever sådana hopplösa liv som huvudpersonerna i Stadsfjäril gör. Man får verkligen en viktig påminnelse om vilket stort lidande som finns i världen för väldigt många människor. Det finns så många lärdomar i den här boken. Döm inte någon annan människa för att de inte passar in i din ram, du har ingen aning om vilken verklighet de lever i. Tänk på vad som finns bakom den fina turistfasaden och hur människor faktiskt lider mitt i allt det vackra. Var tacksam över allt det du tar för givet, det som så många andra skulle ge vad som helst för att få. Stadsfjäril är en mycket stark och väldigt spännande berättelse.

Boken börjar så här:
"Joanna spottade ut tuggummit så att det landade precis vid vägkanten. Det försvann bland de gråa stenarna, blev kvar vid trottoaren, medan hon själv reste sig upp från den dagliga arbetsplatsen och gick mot den metallicfärgade bilen som stannat framför henne. Ett djupt andetag och på med masken."

Releasemingel med den sötaste eftersmaken

som fortfarande finns kvar i sinnet. Vilken kväll Ebba Range! Jag är säkert sist ut med mina reflektioner om kvällen, men bättre sent än aldrig. Kanske för att den etsat sig djupt in i mitt minne och lagt sig tillrätta till slut.

Vi har varit på mingel ihop förut, men den här gången var det din tur. You "bleeping" did it!

Jag lyxade till det och bodde på hotell en natt vilket gjorde det möjligt att inspireras ännu mer av mitt besök. Jag träffade andra glada minglare både före och efter själva huvudattraktionen. Vilka helt underbara människor författare, både utgivna och de som snart ska bli utgivna, är. Jag vill umgås med dem hela tiden. Varma, glada, humoristiska och enormt inspirerande.

Ja, man ser ju tydligt hur fantastiskt trevligt vi hade det.

Inspirerande förläggare på Litet förlag, Nina Larsdotter Lööw.

Kvällen fortsatte i samma tecken. Många skratt och ännu fler inspirerande samtal.

Sedan var det dags att motvilligt bryta upp och sova, så jag tog mig till mitt lilla mysiga hotellrum.

Tack alla underbara människor som jag fick äran och den stora glädjen att träffa och inspireras av den här kvällen. Jag hoppas vi ses snart igen. Mycket snart!

På vägen hem hade jag det bästa sällskap man kan tänka sig. En av releasefestens huvudattraktioner, Kristalläpple av Ebba Range. Tillsammans med en ivrigt surrande önskan om att komma hem och skriva vidare. Jag har ju bestämt mig för att jag snart vara en av dem som håller min egen bok i min hand.

Jag önskar dig lycka till Ebba och allt gott till dig även i framtiden!

Att befästa titeln

i manuset. För mig är det viktigt och när jag nu har bytt titel vill jag befästa den en aning i manuset. Det har jag gjort idag.

Annars har jag firat mest hela dagen. Älskade dottern fyller 13 år i dag. Det är svårt att förstå var alla åren har tagit vägen. Nyss var hon min lilla söta prinsessa. Nu är hon min stora fina prinsessa. Man kan inte låta bli att låta minnena från just den här dagen för tretton år sedan ta plats i sinnet. Härliga minnen. En lycklig dotter har fått många önskade presenter. Nu ska vi fortsätta fira henne.

Ny titel

på manus nummer ett. Många är de tankar som irrat i mitt huvud i sökandet efter en lika bra titel som den jag redan hade. Den som fanns i mitt hjärta, den som har blivit ett med mitt manus. Nåja, ibland kanske det finns en mening med det som sker och det känns redan som en riktigt bra titel. Jag är väldigt nöjd. Måtte nu mitt manus bli antaget innan denna titel också blir upptagen.

Lite så här låter den om den skulle vara en sång.

Bloggutmaning

som jag fick för ett tag sedan bör behandlas, och det gör jag nu!

En utmaning som jag fick både av Ebba Range och Carola Strömstedt.

1: Vem inspirerade/uppmanade dig att börja blogga?
Ingen egentligen, jag blev nyfiken när min son startade en. Och på den vägen är det.

2. Hur väljer du ämnen att blogga om?
Ibland vet jag precis vad jag vill skriva om och andra gånger sätter jag mig bara och så blir det det det blir. Andra gånger inspireras jag av någon bild eller musik. Oftast handlar det såklart om mitt skrivande.

3. Vad vet de flesta inte om dig?
Att under den lugna ytan bor en människa med starka åsikter. Att jag kämpar med att trivas även i vardagen, jag är väldigt rastlös och vill bryta upp med jämna mellanrum för att livet inte ska stå stilla och kännas för kort.

4. Vilka tre ord beskriver din stil allra bäst?
Undrar vilken stil man menar här. Kläder, hur man är eller när man skriver.
Kläder, snyggt bekvämt.
Jag är snäll, omtänksam, och lite rastlös.
Jag skriver i en rasande fart när jag skriver, vilket är mycket mer sällan än jag skulle önska. Det jag väljer att skriva innehåller oftast mina värsta rädslor på olika sätt.

5. Vad tycker du om att göra när du inte bloggar?
Att vara med mina barn, min familj. Resa, fast skulle allra helst bo utomlands. Skriva, skriva, skriva!

Jag skickar utmaningen vidare till:
Channal, Andra intryck, Mitt i livet och jag.

Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd

Jag har läst Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce.

Boken beskrivs så här:
"En morgon får Harold Fry ett brev ifrån en tidigare kollega, Queenie Hennessy, som berättar att hon är döende i cancer. Harold vill skriva något till Queenie, men vad ska han skriva? Hon har gjort något oerhört fint för honom en gång, men han kan inte minnas riktigt vad.

Han skriver några korta rader och säger till sin hustru Maureen att han går med ett brev till närmsta postlåda. Men när Harold kommer till postlådan kan han inte lägga på brevet. Han går vidare till nästa postlåda och nästa efter den. Harold stöter ihop med en ung flicka som berättar om sin faster som drabbats av cancer. Inspirerad av samtalet får Harold idén att han skall promenera hela vägen upp till sjukhuset där Queenie ligger för döden.

Promenaden från södra delarna av England till Skottland blir till en resa genom Harolds liv och de många minnena. Här finns glimtar från ett äktenskap som allt mer kommit att bli till en börda för de båda. Här finns det ansträngda förhållandet till sonen David som Harold inte har pratat med på länge. Och Queenie som täckte upp för det Harold gjorde den där kvällen på kontoret, det som hon fick sparken för - men vad hände egentligen?"

Det här är en fin liten berättelse om hur olyckligt livet kan utveckla sig. En där huvudpersonen Harold till slut måste göra något för att inte drunkna i glömda, gömda och fortfarande levande känslor. Harold klänger sig fast vid ett hopp om liv. Allt verkar hänga på honom. På vägen hittar han sanningar som både gör ont och befriar. Det är en tuff väg att vandra, men kanske den enda som leder tillbaka.

Boken börjar så här:
"Brevet som skulle förändra allt anlände en tisdag. Det var en vanlig förmiddag i mitten av april som doftade ren tvätt och klippt gräs. Harold Fry satt vid frukostbordet, nyrakad och i ren skjorta och slips, med en skiva rostat bröd som han inte åt."

Måndag

igen och trots att helgen har gått alldeles för fort ser jag väldigt mycket fram emot en ny härlig skrivvecka.

Jag är så full av ny inspiration och skrivarlust efter att jag träffat så många underbara skrivande människor under Ebbas releasefest.

Let´s go! Nu kör vi igång en riktigt härlig vecka.

You never feel happy

until you try!

Helg helt enkelt! Nu kör vi!

Äventyret väntar

och jag åker iväg på det i morgon.

Dags för releasefest för Kristalläpple av Ebba Range. Jag ser väldigt mycket fram emot det. Jag har följt Ebba i skrivandets berg- och dalbanas turer. Det är en resa utan dess like som man startar när man börjar skriva. Nu är det dags för Ebba att sluta cirkeln och landa för ett ögonblick på banans slutstation. Tills det är dags att starta ännu en tur. Grattis Ebba och Lycka till!

När jag kommer hem igen fortsätter min tur, det går upp och det går ner. Det gäller verkligen att hålla hårt i handtaget framför sig. Och att aldrig sluta tro.

Manustankar

som virvlar samtidigt som jag rättar i mitt andra manus ännu en gång.

Jag har fastnat en aning i tankarna. Men i morgon hoppas jag komma vidare. Man behöver älta lite innan det klarnar.

Jag har ju jobbat med manus nummer ett igen i några dagar, så det är det som mest har upptagit mina tankar. Inte minst tankar på titeln som har bitit sig fast i sinnet. Jag vakande tidigt i morse av titlar som dök upp en efter en. Lite störande då vi hade sovmorgon och ledigt från skolan idag. Vi får väl se vilken titel det kommer att bli till slut.

Lite skrivinspiration passar perfekt idag. Det är alltid slutresultatet som räknas. Och bara det. Sten efter sten, ord efter ord, så bygger man en historia som håller. Du är den enda du som finns. Berätta din historia och inte någon annans. Bra tips!

Boktitel

som kanske måste ändras och ingenting vettigt har jag gjort idag.

Igår var det officiell invigning av barnens nya skola, så då var vi självklart där. Det är en häftig känsla att få vara med om något sådant, det händer ju inte särskilt ofta. Så här såg det ut när en mängd ballonger släpptes iväg över den gamla skolan för att säga hej då till det gamla och välkommen till det nya. Det var mäktigt!

Efter det hade vi fest med goda vänner. Det blev mycket prat och många goda skratt. Gott för själen.

Idag har jag legat i solen och läst tidningar och bara slöat. Fast man behöver sådana dagar också då och då. Under tiden har jag också funderat på ny titel på mitt första manus, det ser ut som om det kommer ut en bok med en liknande titel i december. Hur lika får titlar vara utan att det är något problem? Jag gillar ju verkligen min titel och den passar perfekt till manuset, jag tycker att boktiteln är jätteviktig och vill verkligen hitta en som passar perfekt. Det finns massor av engelska som fungerar bra, men på svenska faller de ofta platt. Jag funderar i alla fall, då är jag förberedd om det behövs.

Bokrelease med efterfest

det tänkte jag vi skulle ha för oss snart!

Jodå, klackarna i taket får det bli! Eller i alla fall ett glas vin eller två. : ) På onsdag, den 11 september firar Ebba Range att hennes bok Kristalläpple kommer ut. Det ser jag väldigt, väldigt mycket fram emot att få vara med om. Jag kommer att vara där, självklart! Dessutom kommer jag att bo på hotell en natt. Lyxigt. Därför undrar jag om det är någon som har lust att hänga med på efterfest. Ett glas vin någonstans i närheten. Skriv i så fall i kommentarsfältet eller maila mig. Hoppas vi ses då!

Annars då, ja det är ju fredag! Tro det eller ej. Hösten, även om den mer känns som sommar, är i full gång. Sensommar. Brittsommar Indian summer. Oavsett så är den ljuvlig. Idag har jag suttit på altanen och solat en stund, helt underbart. Jag önskar att jag kunde hålla kvar det fina vädret länge än.

Men fredag betyder dans hos mig, så nu kör vi igång en härlig helg med just dans.

Musiken är oändligt viktig

för mig när jag skriver.

Kanske är det därför det är så lätt att skriva när jag hör på musik. Tonerna talar till mig och ger mig en röst. Sätter ord på känslorna. Utan musik vet jag inte om jag skulle berätta något alls. Det är som om musiken och mitt inre talar till varandra och skapar magi.

Så här låter känslor, i alla fall en del av dem. En del av dem som jag använt mig av idag när jag redigerat mitt andra manus. Kan ni höra dem?

Det blev väl inte riktigt

som jag hade tänkt mig. Jag skulle ju dyka rakt in i mitt andra manus och jobba med det hela dagen. Istället blev det träning, barnhämtning, menyfundering och välkomstsamtal i skolan.

Jag ger mer än gärna min tid till mina barn och till familjen, även om jag ibland ändå längtar efter mina ord under tiden.

Fast tiden gick inte helt åt till annat utan jag har nu suttit en stund och jobbat, även om det blev sent och maken fick laga mat så fort han kom hem från träningen. Han är en juvel. Och jag fick jobba med mitt andra manus en stund trots allt. Yay!

Perfekt! Lite skrivtips från John Hodgman på det. Envishet lönar sig i längden. Man måste veta intressanta saker. Och så är det viktigt att ta reda på vad man tycker är viktigt när man skriver. Bra tips!

Manusarbete

gör mig alltid lika glad!

Det känns bra att veta hur man skapar sin egen lycka. Min finns väldigt ofta bland orden.

Det känns skönt att ha något att hoppas på igen. Känslan och fladdrandet i magen av att ha skickat iväg ett manus är obetalbart. Och så jobbar jag vidare med mitt andra manus. Hur bra får man ha det. Det finns inte mycket mer att önska sig just nu. Förutom att få ett manus utgivet då förstås.

Lite skrivinspiration på det. Att alltid börja dagen med läsa igenom de senaste 100-200 orden i sitt manus. Det borde vara en bra start för att komma in i det fortsatta skrivandet och samtidigt passa på att redigera. Kanske värt att testa. Det enda sättet att bli publicerad är trots allt att till slut sluta redigera och skicka iväg det.

Om att inte kunna ge upp

trots att tanken var sådan, i alla fall tills vidare.

Men jag borde känna mig själv bättre än så vid det här laget. Därför har jag skickat mitt första manus till tre förlag till. Kanske blir det ännu några fler. Jag insåg att jag bara skickade till stora förlag förra gången. Luften gick ur mig en stund då jag fick ett utlåtande som kändes hopplöst att ta sig igenom och som jag inte alls förstod. Efter lite tid och mycket eftertanke bestämde jag mig då till slut för att det faktiskt finns andra sätt att se på saken, eller i det här fallet på berättelsen. Och det fick ut och flyga igen. Så då fortsätter väntandet.

Det jag skulle gjort idag var ju jobba med mitt andra manus. Fast det kändes viktigt att inte överge mitt första manus, så tiden fick gå till det istället. Imorgon blir det tid för manus nummer två. Jag har många tankar runt det också.

Lite skrivinspiration kan väl passa bra just idag. Ungefär så här ser mitt skrivande också ut. Jag hetsskriver också när jag väl får tid att skriva. Övrig tid går åt till en massa olika saker, men för det mesta finns mina manus i tankarna på ett eller annat sätt.

Höstkänslor

fyllda med framåtanda, hopp och lite, lite ångest.

Jag ser inte fram emot en lång mörk och grå höst och vinter. Idag fick jag den första känslan av höst. På vår promenad såg vi hur stranden  låg öde och kall utan alla de människor som legat och njutit av sommaren där så länge. Vädret var trist och det var småkallt. Fast det kommer tillbaka bättre väder redan nästa vecka. Härligt! Jag är inte redo för hösten ännu.

Efter en skön helg tillsammans med familj och vänner är det nu ännu ny vecka på väg, tiden flyger verkligen iväg. I morgon ska jag dyka in i mitt andra manus ännu en gång. Det ska bli spännande att se vad det leder till den här gången.