Jag sitter uppe på nätterna och skriver på min bok. Det är kallt och det viner utanför mitt fönster. Jag sitter insvept i min fleecetröja och händerna är så kalla att jag måste blåsa varm luft på dem då och då. Jag har satt som mål att bli färdig i januari men det ser väl inte ut att bli möjligt. Men nästan, det får räcka. Tiden räcker inte till. Eller rättare sagt så prioriterar jag mina barn på dagarna. Då finns bara kvällar och nätter kvar. Jag är en nattmänniska så det går bra. Däremot gillar jag inte mornar. Då vill jag sova. Inte så lätt med fyra barn i olika åldrar. Jag är trött men lycklig. Det är en underbar känsla när det går bra. När orden kommer som de ska och historien växer fram. Jag kan verkligen inte klaga. Både jag och min man jobbar hemma så vi hjälps åt med allt. Vi har också förmånen att umgås med barnen när helst de behöver oss. Som den kycklingmamma jag är så passar det mig utmärkt. Vi har ett lite annorlunda liv på det sättet. Barnen är hela tiden runt oss även när vi jobbar. Vi kan ta en paus och skjutsa dem någonstans eller hjälpa dem med läxorna. Vi har istället är en väldigt flexibel arbetstid. Vi kan få jobba på nätter och helger om det behövs. Det passar vår familj just nu. Jag jobbar vidare med mitt skrivande ensam i natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar