.

.

söndag 17 november 2013

En helg full av extra allt

det händer faktiskt att de dyker upp då och då.


En skön fredagskväll tillsammans med familjen avlöstes av en mysfrukost på lördagen. Maken och jag firade att vi varit tillsammans i 30 år. Man kan verkligen känna sig gammal när man tänker på det, men det tänker jag inte göra. Jag känner mig precis lika ung nu som då. Ja, nästan i alla fall. Det enda som förändrats är att jag är klokare. I alla fall lite.

Nu borde jag, trots att jag sällan lägger upp bilder här på familjen, ha med bilden maken hade på gratulationskortet till mig. Så sött. Så länge sedan. Så därför gör jag det.


Vår historia börjar med ett oändligt stort avstånd, då maken åkte iväg långt norrut dagen efter det att vi blivit tillsammans. Sedan fick vi inte träffas mer än en helg var fjärde vecka i ett halvår. Han gjorde lumpen och skulle bryta is i Norrland. Det var de längsta halvåret i mitt liv. Vi skrev brev varje dag och hördes på telefon så fort de la till i en hamn. Han var den som kopplade in båten på telelinjen och gissa vilket samtal som var det första. Por moi, såklart. Och gissa om det var efterlängtat. När bilden tas får vi träffas efter en och en halv månad. Vi var på väg till Idre för att fira nyår. Vår allra första tillsammans.

Nåja, kvällen firades såklart med fin middag. Vi bestämde oss för att fira hemma tillsammans med barnen. Det är lite så det brukar sluta. Tillsammans mår vi bäst.


Jag har dessutom strukit en hel massa tvätt. Familjen har faktiskt uppmärksammat att strykhögen minskar drastiskt. : D Jag ser på inspelade program på tv:n samtidigt. Level expert! Yay på det!


Idag har vi slappat och suttit och hängt över våra datorer. En skön promenad blev det också. En hel del funderande över manus nummer två har det också blivit. På ett mycket bra sätt. Nu vet jag att det inte är långt kvar tills det ska få ge sig iväg till förlagen. I går jobbade jag med det en stund och kom en bit vidare. Yay på det också!

Dagens skrivinspiration handlar om något så stort som att skiva en bästsäljare. Barbara Taylor Bradford vet svaret på den frågan. Och hon har så rätt. Karaktärerna är berättelsen. Charakter is destiny! Eller, det går inte att försöka skriva en bästsäljare, det går bara att skriva. Så sant, så sant!

14 kommentarer:

  1. Bilden på er är inte uppe.
    Grattis i alla fall. 30 år är stort!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! 30 är länge. : ) Nu syns bilden.

      Radera
  2. Stort grattis till 30 år tillsammans! Kan tyvärr inte se bilden, lägg gärna upp den igen =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du! Nu kan man se bilden. : )

      Radera
  3. Grattis och vad bra jobbat med 30 år! Fast hade gärna sett bilden förstås, för den syns ju då inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! 30 är en stund och vi har haft väldigt kul under de åren. Nu kan du se bilden.

      Radera
  4. Så började mitt och sambons förhållande med. Han pluggade på annan ort i nästan ett år... :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en jobbig tid då man inte kan vara tillsammans. Kanske är det därför man håller ihop så länge sedan. :)

      Radera
  5. 30 år, wow, grattis!! ❤

    Anna Granström.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du! Japp, 30 år och fyra barn senare! Det känns bra! : )

      Radera
  6. Ja, ni är verkligen söta på bilden :). Grattis till era 30 år! Och yay för ditt andra manus som snart är på väg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. : D Tack snälla du! Det är så spännande med manuset.

      Radera