Drömmar slår in och firandet fortsätter

nu när helgen är här och vardagen får vila. Jihaaaa och thohej!!!

Så är det och så här ser det då äntligen ut. Min novell blev antagen och kommer att vara med i en antologi/ novellsamling som kommer ut i maj 2014. Årets nobellpristagare Alice Munro skriver ju mest noveller, så det ligger riktigt bra i tiden. Jenny Jacobsson startade projektet som gör nedslag i Sverige den 10/10, olika städer, olika år. Hon fick med sig Ordberoende förlag som kommer att ge ut den färdiga boken. Min utspelar sig i Helsingborg 2012 och heter "Hjärtsträngar". Det kommer att vara med 24 olika noveller, varav flera av deltagarna är redan tidigare publicerade författare. Den kommer att innehålla cirka 200 sidor och kommer att kosta ungefär 150:-. Jag är så lycklig att det är helt galet och firar så det står härliga till! Om du skulle vilja köpa den så hör av dig och beställ den via bloggen, facebook eller mail, så sätter jag upp dig på listan.

Skål!!!

Då så, då återgår vi till ordningen. Dags att köra igång en helg full av lyckokänslor. Dance like nobody´s watching!

Lex Limbo

Jag har läst Lex Limbo av E L Dezmin.

Boken beskrivs så här:

""Lagen. Finns den där för att skydda skötsamma medborgare från gärningsmännen, eller är den ett bländverk?"

När Olivia hamnar i ekonomiska olägenheter till följd av någon annans nonchalans, börjar hon omvärdera lagstiftningen. Kanske är inte ens det mord och den konstkupp som nyligen ägt rum på orten och där gärningsmännen kommit undan brott i egentlig mening?

Olivia träffar Jesse, en bartender som tidigt briljerar med sin förslagenhet. För henne verkar deras möte slumpartat. För honom är det ett högst medvetet och strategiskt drag.
Tillsammans med Jesse börjar hon nysta i konstkuppen i hopp om att lösningen på den ska skapa balans i hennes ekonomi. Men under tiden hon lär känna honom bättre, börjar hon förändras. De skiljelinjer hon tidigare endast i föreställningen överskridit, suddas ut och blir allt mer tänkbara att passera i praktiken. Och ju närmare brottens svar hon kommer desto större blir frågetecknen."

Lex Limbo är en psykologisk spänningsroman som leker med tanken vad gäller brott, straff och rättsskipning. Vem har rätt att skapa rättvisa och vad är rättvisa överhuvudtaget? Går det att enbart sätta sin tillit till rättsväsendet? Det är en mycket spännande tanke som jag tror de flesta av oss funderat över flera gånger. Inte minst när man ser hur oskyldiga får betala priset för den rättssäkerhet vi har. Jag gillar verkligen den här vinklingen av en berättelse. Möjligen innehåller den lite väl mycket teknisk information för oss som inte är särskilt intresserade av sådant. Den är välskriven med ett lättläst språk. Lex Limbo är en spännande och annorlunda berättelse.

Boken börjar så här:
"Gatubelysningen fick de färggranna höstlöven att skimra i duggregnet. Förutom några överförfriskade ungdomar låg gatorna folktomma den här septemberkvällen."

Upp i det blå

och ner i vardagen igen. Under resan hem från Stockholm igår fick jag underbara nyheter som ledde till bubbel. Yay!!! Återkommer till det snart, när det fått sjunka in. . .

I dag tog verkligheten över med besked. Tre tandläkarbesök, som gick utmärkt. Ett utvecklingssamtal som gick minst lika bra. Och ett föräldramöte, som gick, det är inte min favoritsysselsättning direkt. Faktum är att det sällan händer något där som man inte kunde upplysa om på annat sätt. Men man får träffa andra föräldrar, det är trevligt, i alla fall de få som orkar släpa sig dit. Livet när det vill hålla en på plats!

Efter mötet bjöd skolan på en föreläsning med Micke Gunnarsson som heter "Så som nu har det aldrig varit, så som nu kommer det aldrig mer bli!" Även de äldre barnen har sett den idag, dottern tyckte väldigt mycket om den. Jag var inte på den idag, men har hört den förut, mycket bra och intressant. För er som är intresserade kommer den här, den handlar om barn, lärande och att jobba med barn på ett positivt, härligt och uppmuntrande sätt. Precis som det borde vara. Precis som det ska vara.

Själv får jag återkomma i morgon med nya krafter.

Glad såsom fågeln

är jag idag.

Jag gillar måndagar. Idag har jag förberett inför resan till Stockholm i morgon. Jag ska på bokrelease. Igen! Lycky me! Den här gången gäller det Svart skugga av Ida Axelsson som ursprungligen kommer från min nuvarande hemstad, där också boken utspelar sig. Nu ska vi fira bokens väg ut i världen. Det är så spännande! Jag ser väldigt mycket fram emot att läsa den.

Om någon som ska dit har lust, så träffas vi ett gäng innan för ett glas vin. Även efter kommer det att drickas vin och snackas. Hör av dig om du har lust att hänga på.

Idag har jag också börjat läsa igenom manus nummer två ännu en gång. Det är alltid lika spännande! Jag hamnade i en liten svacka där en stund. Visste inte riktigt hur jag skulle gå vidare. Nu tror jag att jag har hittat rätt igen. Hittat tillbaka till självförtroendet helt enkelt. Tiden och förlagen får utvisa om jag hade rätt.

Dagens skrivinspiration handlar om just självförtroende och tvivel. Och att inte tänka på läsaren eller sig själv, utan berättelsen, när man skriver. Intressant och helt rätt! Berättelsen måste ju kunna stå för sig själv när den en gång når läsaren.

Ännu en

helg att lägga till handlingarna.

Tiden går och vi med den. Vi har haft en riktigt skön helg! Fast maken har jobbat hårt, han har städat och putsat fönster och piskat matta och oljat badrumsgolvet och jag vet inte vad. Hans energi är det inget fel på. Själv är jag glad över att det blir så fint här hemma, samtidigt som jag jobbar med manus. Bästa maken ever! ♥

Jag har instruerat barnen till att byta sina lakan och sedan duscha. Jag tror de har klarat uppgiften. Nu vill maken att jag kommer ner på fördrink. Jag har det så bra!

Jag har gått igenom de sista orden och har nu skrivit ut manuset med annat typsnitt för att kunna upptäcka mer av sådant som inte stämmer. Sedan ska det läsas igenom.

Dagens skrivinspiration handlar om hur mycket man borde veta om sin berättelse innan man börjar skriva den. Joshua Henkin tycker att man inte måste veta särskilt mycket alls utan att man måste lämna möjligheten öppen för oförberedda händelser, precis som det ser ut i verkliga livet. Och att man ska känna sina karaktärer väldigt väl, även sådant som inte kommer att finnas i ditt manus. Jag tycker det låter väldigt logiskt.

Thohej

då var det dags igen!

Fredagen är alltid lika välkommen hos oss.

Dagen har varit riktigt bra, det har blivit en hel del ord som fått lämna mitt manus. Jag fick en lista av Jenny Jacobsson på ord som man kanske bör titta lite extra på:

Så, eftersom, kanske, då, förmodligen, sedan, plötsligt, därefter, alltså, troligen, alltid, aldrig, faktiskt, brukade, började, ganska, ofta, ju liksom, igen, tro, väl, bara, helt.

En del av dem använder jag nästan inte alls. Själv la jag däremot direkt till, som, att, bara och i alla fall. Bland andra, fast de övriga tror jag mer är mina ord. Eller, mina och mina, men sådana jag tycker extra mycket om. ♥

 Nåja, det går framåt och det är det viktigaste.

24 av 34 manus gick vidare där jag har skickat in min novell. Det är nu oliiiiidligt spännande. Inom två veckor får vi veta vilka som kommer med i antologin.

Under tiden finns det bara en sak att göra. Dansa! Nu kör vi igång helgen! Let´s go crazy and wild! Man måste bara undra lite hur det där startade. Okej killar, jag behöver röra på mig lite, ska vi inte ta och dansa lite! Eller? Skumt! : D

Fotografen

Jag har läst Fotografen av Eva Rydinger. En bok som jag köpte och fick signerad på bokmässan och som jag sett väldigt mycket fram emot att läsa.

Boken beskrivs så här:
"När mamman dör återvänder fotografen Vanja till sin skånska barndomsstad. Bakom sig lämnar hon en man hon kanske älskar och lägger för fyrtiotredje gången en avverkad relation till sin samling. 

Men efter en blöt kväll är katastrofen ett faktum. För första gången har någon fått kännedom om hennes allt mer ohållbara livsstil. 

I denna stund inser Vanja att hon måste göra upp med sitt förflutna, och tar hjälp av de kvinnor som hon fotograferar. Hon zoomar in och ut, en blus glider av, en tatuering blir hel och en skalbagge hittar hem. Men vad händer när kameran slutligen vänds mot Vanja själv?" 

När jag började läsa Fotografen fick jag lite fel uppfattning om Vanja, jag uppfattade henne som svår och tungsint. Men ganska snabbt insåg jag att jag uppfattat fel. Vanja är genuint intresserad av människor och särskilt de som fastnat i sitt liv på olika sätt. Hon hjälper dem, tillsammans med sin kamera, att hitta tillbaka till sig själva.

Jag tycker väldigt mycket om den här berättelsen. Här finns spännande människoöden, känslor, hemligheter och kärlek i en härlig blandning. Jag gillar kvinnokraften i berättelsen. Och berättarspråket. Den är lite magisk faktiskt.

Boken börjar så här:
"Skärpedjupet var bottenlöst och ansiktsmimiken lika stram och konstruerad som en vaxdockas. Vanja sänkte kameran och granskade den unga kvinnan som satt grensle på stolen framför henne, hopsjunken som en trasig ballong."

Så många onödiga ord

det är ju inte klokt.

Nåja, bort ska de och bort har de tagits. Just nu är jag på att. Fy vilken tid det tar med att. I morgon fortsätter jag med dem. Det skulle vara skönt att vara färdig med orden nu så att jag kan läsa igenom igen. Man vet ju inte hur det blivit under slakten. : )

Dagens skrivinspiration handlar om att bygga en bok inte skriva den. Kan verkligen vara något att fundera över. Bygger du eller skriver du. Själv tycker jag nog att jag gör både och. Jag bygger när jag skriver helt enkelt.

Bara och nio andra

har fått synas i sömmarna idag.

Det är riktigt kul att gå igenom olika ord och se hur många man använt och hur många som är onödiga. Möjligen var jag lite stressad under bara, så jag kanske bara får återgå till dem en gång till.

Dagens skrivinspiration handlar om redigering. Det finns, precis som i allt annat, oändligt många olika sätt att göra det på. Själv känner jag igen mig mycket i det David Guterson säger, att redigeringen är ständigt pågående.

Som har fått sitt idag

och det blev en hel del sådana som också fick lämna manuset.

Bild lånad här.

Ord Noodle, så bra! Där skulle man äta ofta.

Annars är jag mest frustrerad över att jag inte hinner det jag vill. Några timmar till på eftermiddagen skulle inte vara fel alls. Fast mest är det min egen inre klocka som inte stämmer med övriga familjens. Jag jobbar bäst efter lunch och gärna sent in på natten. Fast det fungerar verkligen inte i mitt liv. Men det är bara att kämpa på och göra det bästa av det man har. Vilket i mitt fall är så mycket att jag absolut inte kan begära mer. Bara önska!

Dagens skrivinspiration handlar om olika sätt att skriva på. Och som en av författarna säger i klippet, fortsätt skriva tills någon säger till dig att du absolut inte kan skriva, ge upp!

 Där är jag absolut inte, jag har fått många fina omdömen, så jag kämpar vidare. Alltid!

Precis så här är det, en bild jag snott här på facebook idag. Den ska jag sätta upp på väggen i min skrivhörna som en evig påminnelse om vem jag är.

Så många onödiga så

det fanns i mitt manus. Runt 250 stycken har jag tagit bort idag.

Det är i alla fall väldigt vackert där jag befinner mig i berättelsen.

Imorgon ska jag titta lite på andra ord som förmodligen förekommer lite för frekvent i manuset. Det blir spännande att se hur många ord det blir kvar till slut.

Dagens skrivinspiration handlar om att våga lita på sitt undermedvetna när man skriver. Det kan dyka upp magiska saker om vi gör det. Själv har jag upplevt det många gånger. Otroligt spännande!

En helg full av extra allt

det händer faktiskt att de dyker upp då och då.

En skön fredagskväll tillsammans med familjen avlöstes av en mysfrukost på lördagen. Maken och jag firade att vi varit tillsammans i 30 år. Man kan verkligen känna sig gammal när man tänker på det, men det tänker jag inte göra. Jag känner mig precis lika ung nu som då. Ja, nästan i alla fall. Det enda som förändrats är att jag är klokare. I alla fall lite.

Nu borde jag, trots att jag sällan lägger upp bilder här på familjen, ha med bilden maken hade på gratulationskortet till mig. Så sött. Så länge sedan. Så därför gör jag det.

Vår historia börjar med ett oändligt stort avstånd, då maken åkte iväg långt norrut dagen efter det att vi blivit tillsammans. Sedan fick vi inte träffas mer än en helg var fjärde vecka i ett halvår. Han gjorde lumpen och skulle bryta is i Norrland. Det var de längsta halvåret i mitt liv. Vi skrev brev varje dag och hördes på telefon så fort de la till i en hamn. Han var den som kopplade in båten på telelinjen och gissa vilket samtal som var det första. Por moi, såklart. Och gissa om det var efterlängtat. När bilden tas får vi träffas efter en och en halv månad. Vi var på väg till Idre för att fira nyår. Vår allra första tillsammans.

Nåja, kvällen firades såklart med fin middag. Vi bestämde oss för att fira hemma tillsammans med barnen. Det är lite så det brukar sluta. Tillsammans mår vi bäst.

Jag har dessutom strukit en hel massa tvätt. Familjen har faktiskt uppmärksammat att strykhögen minskar drastiskt. : D Jag ser på inspelade program på tv:n samtidigt. Level expert! Yay på det!

Idag har vi slappat och suttit och hängt över våra datorer. En skön promenad blev det också. En hel del funderande över manus nummer två har det också blivit. På ett mycket bra sätt. Nu vet jag att det inte är långt kvar tills det ska få ge sig iväg till förlagen. I går jobbade jag med det en stund och kom en bit vidare. Yay på det också!

Dagens skrivinspiration handlar om något så stort som att skiva en bästsäljare. Barbara Taylor Bradford vet svaret på den frågan. Och hon har så rätt. Karaktärerna är berättelsen. Charakter is destiny! Eller, det går inte att försöka skriva en bästsäljare, det går bara att skriva. Så sant, så sant!

Lycklig

just nu. Det är de små sakerna som gör det.

Jag har varit så irriterad på ett företag som skickat en påminnelse om betalning till mig. Jag har nu fått rätt i frågan och känner mig så nöjd med mig själv. Äldsta killen gratulerade till vinsten och var mäkta imponerad.

Övriga fantastiska nyheter låter sig inte talas om just nu, men får min kropp att vilja dansa i glädje. Vilket leder oss vidare till fortsättningen. Dags att dansa. I dag tänkte jag flörta med hela min publik, de som gillar fotboll och de som gillar att dansa. Hemma hos oss tillhör vi den senare gruppen. Nu kör vi igång helgen med dunder och brak och hoppas självklart på vinst!

En dag

fylld av gott och blandat.

Utvecklingssamtal, träning och skrivande. Ett barn har varit sjuk idag och stannade hemma hos maken och mig. Utvecklingssamtalet gick bra, lillkillen är väldigt omtyckt av både barn och vuxna i skolan eftersom han alltid är go och glad. Det känns gott i hjärtat.

Jag har finputsat lite i manuset också. Det börjar kännas lite pirrigt i magen igen. Snart är det dags för avfärd. Jag funderar fortfarande på det med gestaltning och undrar om det går att få riktigt grepp om vad man egentligen menar med det. Kanske är det också lite personligt. Precis som allt annat med skrivandet.

Dagens skrivinspiration handlar om meningsfull spänning eller anspänning som gestaltning. Det tycker jag är spännande!

Lycka

är att ha tagit sig igenom sitt manus. Redigeringen är färdig och kvar är bara lite finpetande med utseendet. Yay!

Frågan nu är bara om jag borde läsa igenom det på papper en gång till.

I morgon kanske jag får tid att titta lite på följebrevet också.

I dagens skrivinspiration går jag tillbaka till gestaltning. Bra och tydliga tips att ta till sig!

Ändrade planer

blev det i går. Dottern var ledig och vi skulle bara på utvecklingssamtal under dagen. Hon har önskat att åka till Ullared vid första bästa tillfälle så vi önskade därför byta dag för samtalet och fick till slut veta att det gick bra. Så vi drog iväg till Ullared i går morse.

Det var dimmigt på Hallandsslätten. Vackert spooky. Sedan kom vi fram till målet och vinkade till maken i vinkrutan.

Väl framme shoppade vi loss så klart. Sedan var det dags att åka tillbaka hem.

Redigeringen av manus nummer två fick därför vila en dag. Idag har jag däremot redigerat femtio sidor. Det börjar närma sig slutet nu.

I dagens skrivinspiration fortsätter vi utveckla följebrevet. Ett följebrev måste visa att du kan skriva, annars är det ingen idé för förlaget att läsa ditt manus. Så sant!

Att fira far och söndag

det är en riktigt bra kombination. Vi firade två fäder med mammas kroppkakor. Så gott!



Jag var så sugen på att äta att jag inte ens hann ta en bild på härligheten så jag lånade istället en bild här.

Annars har det varit grått och regnigt ute så dagen har tillbringats inomhus. Det är alltid lite mysigt. Och i morgon är det måndag igen. Det är alltid lika kul. Allt är liksom möjligt igen. Jag ska jobba vidare med manus nummer två och slipa lite på följebrevet. Det är alltid lika spännande att se om man kan få till ett som man blir nöjd med.

Dagens skrivinspiration handlar därför om följebrevet. Dags att ta fram ett rejält basebollracket och sedan låta följebrevet sjunga.

Dags igen

att avsluta arbetsveckan!

Tid ja, det eviga jagandet efter tid. Samtidigt är jag så glad över att ha så mycket roligt att göra med min tid. Jag tror kanske till och med att det får bli lite redigeringsarbete under helgen. Yay!

Idag har jag fortsatt redigera manus nummer två. Jag känner mig både glad och upprymd när jag läser det. Det måste bara vara ett bra tecken.

Fast nu är det dags för annat en stund. Vi har en helg att köra igång och det gör vi på ett riktigt bra sätt och det finns ju bara ett sätt att göra det på. Dans, såklart. This is how we do it!

Men jag gillar verkligen

min berättelse. Vilken härlig känsla det är. Därför vill jag ta med er till den vackra plats där den delvis utspelar sig.

Jag har redigerat drygt femtio sidor i mitt andra manus i dag och jag ändrar visserligen en del, lägger till och tar bort, men jag tycker verkligen om att läsa det. Det börjar kännas som om det ska få åka vidare på nya äventyr snart. Få stå på sina egna ben. Jag kan inte ens beskriva hur spännande det känns!

Skrivinspiration är alltid trevligt. Här delar Lisa Jewell med sig av sina skrivtips. Mycket bra tips. Fast jag tycker att det är väldigt kul att skriva. Jag älskar det. Det är det andra som är jobbigt. Det som gör att man inte kan komma dit man hoppas komma. För oss som kämpar med förlag och refuseringar tar vi med oss det här. Det behövs bara en person som tycker om ditt manus så har du kommit väldigt långt. Det behövs bara ett förlag som älskar och tror på din berättelse.

Det kommer aldrig mer vara du

Jag har läst Det kommer aldrig mer vara du av Anne-Lie Högberg. Med risk för att vara tjatig så är detta ännu en liten juvel från Litet förlag.

Boken beskrivs så här:

"Midsommar. Inga blommor under kudden. Jag hade ju redan mina drömmars man. Problemet var bara att min bästa väninna var hans drömmars kvinna.

Det kommer aldrig mer vara du är en relationsroman om att gå stark ur motgångar. Agnes man lämnar henne för hennes bästa väninna. Övergiven och med krossat hjärta ska hon ta hand om jobb, barn – och sig själv."

Det här är en bok som beskriver hur det känns när mattan plötsligt och våldsamt dras undan under dina fötter och du faller. Hur djupt är självklart personligt, men faller gör du. Huvudpersonen Agnes hamnar i ett vakuum som hon är tvungen att ta sig ur, om inget annat, så för sina barns skull. Hon lever med ångesten och konsekvenserna av den före detta makens beslut. Hur ska hon hitta tillbaka till ett liv i harmoni? Hur hittar man tillbaka till sig själv? Och kommer hon någonsin att kunna lita på en man igen? Alla de här frågorna och många fler får vi svar på i den här boken. En liten juvel som sagt, både på insidan och utsidan. En juvel som bär på en historia som ger tillbaka hoppet om livet efter det stora sveket. En berättelse om styrka, mod och kärlek.

Boken börjar så här:
""Hallå! Agnes?"
Jag hör Oscars röst nere från hallen. Dörren slår igen med en smäll. Som alltid. Efter fyra långa kliv upp för trappan kommer han farande in i köket, med en träningsväska i ena handen och posthögen från brevlådan i den andra. Han slår en lov runt mig, kysser mig på kinden och slänger posten på diskbänken."

Testläsares respons och höstkyla

har de något gemensamt. Som tur är inte. Jag tycker dock att höstkylan börjar smyga sig på.

Vad gäller testläsarens respons så gjorde den mig istället varm och lycklig. Så här beskriver hon mitt manus:

"Det är en ljuvlig historia och jag är imponerad över ditt sätt att skriva och beskriva."

Kan man bli annat än överlycklig. Det fungerar. Det berör. Yay!! Jag tror bestämt jag måste fira lite ikväll. Jag väntar dessutom med spänd förväntan på att höra mer om hur det gick med novellen. Den är väldigt känslosam för mig, så jag hoppas att den känslan når fram.

Skrivinspiration idag handlar om hur det kan komma sig att man börjar skriva. Spännande! Jag samlar också på ord och tankar om ord.

Det började

väl inte helt perfekt. Sov fyra timmar i natt och var ganska så avslagen idag. Och så är det ju så tyst här hemma under dagen. Det tar nog lite tid att komma in i vardagen igen. Att vänja sig av med allt ljud, alla röster och all närhet.

Jag maken och lillkillen tog en promenad i dag och då slog det mig att jag snart inte har något litet barn kvar. Jag har haft små barn hos mig i sexton år, så jag kan inte ens föreställa mig den känslan. Han är sju år nu och snart är han också stor. Det känns oändligt vemodigt. Hans fullkomliga kärlek, sådan som den bara ser ut när barnen är små. Jag kommer att sakna den. Fast det blir nog bra det också. Kärleken förändras, men jag känner den från mina barn hela tiden. Det är den bästa känslan! ♥

Jag har försökt jobba med mina manus. Mest tvåan. Jag går igenom den ännu en gång. Det måste ju bli lite bättre för varje gång. Jag hoppas på mer energi i morgon. Viljan är ju så stor så det måste ju gå att få igång hjärnan också.

Jag laddar med skrivinspiration. Hur skriver man en riktigt bra berättelse?

En hel del nytt

blir starten på nästa vecka.

Nya dörrar att öppna och nya saker att uppleva.

November har kommit och jag hoppas den månaden bär med sig en massa härliga saker. Höstlovet är tyvärr slut för oss men vi har haft det fantastiskt skönt och avkopplande. Jag försökte mig på ett förslag på utflykt under veckan, men barnen ville bara ha det skönt här hemma. Precis så som man kan önska så här när det är mörkt och höst. Sitta inne och kura. Hålla på med datorn och se på film. Bara vara tillsammans. Umgås med vänner. Underbart! Det känns lite sorgligt att återgå till vardagen igen. Samtidigt väntar ju skrivandet så det är inte så illa som det känns just nu. För jag längtar ju väldigt mycket efter att redigera och skriva mer. Och snart är det december, julmånaden. Ännu mer fylld av mys, levande ljus och härlig förväntan.

Jag tror vi får ta till oss lite skrivinspiration på det. Paul Auster pratar om sin skrivprocess och utmaningarna man stöter på som författare. Det liknar mitt sätt att skriva väldigt mycket. Det känns hoppfullt! : D

Avbrott för eftertanke

ibland måste det få ta plats. Den viktigaste platsen som finns.

Om det är något jag vill ge mina barn så är det precis den här lektionen. Lev det liv du önskar! Det är verkligen för kort för något annat.

Någonstans i samma tanke finns detta om utbildning. Why I hate school but love education. Tänk att fler tänker precis som jag.  Det finns flera sätt att vara utbildad på. Lev det liv du önskar. Det ÄR för kort för något annat.

Alla helgons natt är väl den bästa natten om någon för den viktigaste av eftertankar. Du vet aldrig hur länge du får vara med, vad vill du göra med den tiden? Din tid på jorden.

Jag har hittat det som gör mig lyckligast i världen att få hålla på med, att skriva. Nu vill jag hjälpa mina barn att göra detsamma. Vad skulle du göra om du inte behövde tänka på pengar? Hur skulle du verkligen älska att leva ditt liv? Gör det och glöm pengarna. Om du verkligen älskar något kan du bli bäst på precis det. Och leva ditt liv precis så som du önskar.

Jag tänker bara

köra i gång helgen!

You know the drill! Lets dance! Trick or treat?