.

.

onsdag 23 november 2011

Okej, refusering # 2


Surt sa räven, men själv säger jag som Maria Engelwinge. When life gives you lemons - add tequila and salt. Så det är bara att ta fram tequila och salt :D Fast idag kan inget förstöra mitt goda humör. Inte ens en standardrefusering. Kroppkakorna var SÅÅ goda och livet börjar, kanske om vi har tur nu, se lite ljusare ut i horisonten. Dessutom finns det fortfarande flera förlag kvar, som har chansen att upptäcka mitt manus :)



Nejdå, jag skojar bara. Allt är fortfarande möjligt!!! :D Fast jag brukar sjunga den här för maken ibland på skoj, när livet inte riktigt vill som jag vill. Den är så pigg och kul att man inte kan annat än att bli på bättre humör :D

20 kommentarer:

  1. Tack för videon :-D Gott att bli påmind om verkligheten ibland ;-) ha ha

    Synd med manuset, men du kommer igen!

    Kramar <3<3<3

    SvaraRadera
  2. Standardrefuser är så trista - så strunta i dem! Gläd dig åt allt det andra - rätt tänkt! Kram på dig!

    SvaraRadera
  3. Monika:
    Absolut aldrig! :)

    Pennelina:
    Varsågod! Särskilt när vekligheten presenteras på det här viset :D
    Jag kämpar alltid vidare! :)
    Kramar!

    Joanna:
    Supertråkiga! Men jag kämpar envist vidare :) Det finns så mycket annat att vara glad över.
    Kramar!

    Åsa:
    Den gör onekligen livet lite lättare och mycket roligare! :D

    SvaraRadera
  4. Äsch - att det kom en sån där tråkig sak:-(
    Bara att kämpa vidare och det vet jag ju att du gör:-)
    KRAM

    SvaraRadera
  5. Hej!
    Skickar en kram till dig så här på kvällskvisten. Jag antar att du var förberedd på en del refuseringar men det är ju ändå så tråkigt när det kommer! Jag önskar dig lycka till hos andra bolag! :-) Härligt att du håller modet uppe!
    kram

    SvaraRadera
  6. Hej Anneli!

    Trista brev de där! :( Du får göra som Stephen King och sätta upp dem som en spik på väggen och se dem som en viktig erfarenhet och en påminnelse om din resa, dina drömmar och ditt hårda arbete den dag då du får ett besked som kommer att få dig att jubla och dansa glädjedansen. För den dagen kommer vännen. Jag tror på dig.

    Stor Kram
    Lotta

    SvaraRadera
  7. Äsch då, Harry Potter-boken blev väl refuserade många gånger och se var den är nu :) Skrattar bäst som skrattar sist!

    SvaraRadera
  8. Bra "kamp-sång" :-) Kram

    SvaraRadera
  9. Trist! Är säker på att ett annat förlag kommer få upp ögonen för ditt manus!

    SvaraRadera
  10. Kämpa, kämpa! Dröm stort, skriv på! Kramar!

    SvaraRadera
  11. Refuseringarna verkar regna över många av oss just nu. De kanske skickar dem i klump.
    Jag nålar inte upp dem på väggen, refuseringarna alltså, ;) men klistrar prydligt in dem i en bok.
    Tycker ändå att det är något jag ska minnas, hur det än går med manuset.
    Det är lite självplågeri att bläddra i den där klippboken, men, men... man lär sig att man lever.

    SvaraRadera
  12. Men usch vad tråkigt med refusering igen. :( Jag fortsätter att hålla tummarna för att något annat förlag ska hitta ditt manus.
    Kram

    SvaraRadera
  13. Ebba:
    Tråkigt, men lite väntat från ett av de stora förlagen. Klart jag kämpar vidare, det finns ingen annan väg att gå! :)
    Kram!

    Caroline:
    Hej på dig och tack för din uppmuntran!
    Det är klart man måste vara beredd på att få refuseringar, det gäller bara att inte bli nedslagen eller att ge upp! :)
    Kram!

    Lotta:
    Tack sötaste du!
    Jag kanske inte spikar upp dem på väggen, men jag sparar dem i alla fall :) Det skulle vara kul att få dansa glädjedansen, samtidigt som refuseringarna får flyga upp i luften för att till slut landa på golvet :D
    Kramar!

    Trillingnöten:
    Det är ju alltid en tröst, att man är i gott sällskap i alla fall :D

    Ulla:
    Det är en perfekt kampsång och lite härlig galghumor, när livet inte vill visa sig från sin bästa sida.
    Kram!

    Andra intryck:
    Tack snälla du! :)

    Västgötskan:
    Tack för härligt pepp! Jag ger aldrig upp :D

    Lovable:
    Absolut och definitivt! :D
    Kram!

    Monika:
    Visst är det trist! Men vi får kämpa vidare tillsammans. Refuseringsbreven är ju en del av skrivresan så man måste liksom spara på dem. Något kul ska man väl kunna hitta på att göra med dem i slutänden :)

    SvaraRadera
  14. Nina:
    Tack snälla du!
    Nej hua, det är verkligen inte roligt! Men det är väl bara att resa sig upp igen och kämpa vidare :)
    Kram!

    SvaraRadera
  15. Alla har vi vandrat den vägen. Never give up!

    SvaraRadera
  16. Tråkigt med standardrefuseringar. Man vill ju veta varför inte manuset passar. Jag skulle i varje fall vilja höra om de tycker att manuset man skickat in är för dåligt/tråkigt/okommersiellt osv.

    SvaraRadera
  17. Liz:
    Jo, det är väl en väg som måste vandras :) Men jag ger aldrig upp!

    Annika:
    Supertråkigt! Man får jobba lite på självförtroendet sådana dagar. Det skulle såklart vara mycket lättare om man fick någon slags respons.

    SvaraRadera