Det tar liksom aldrig

slut! Aldrig har väl tiden varit så knapp för mig som den är nu.

Nej, man kan inte stoppa tiden, men man kan i alla fall försöka! Inget är omöjligt. Fast kanske är just det omöjligt ändå. Å andra sidan, vad är tid egentligen? Är inte det något man bara kom på för väldigt, väldigt många år sedan. Tid är precis som så mycket annat här i världen påhittat av någon, kanske någon som behövde ha någon slags ordning i sitt liv. Jag behöver inte ordning lika mycket som jag behöver mer tid. Å tredje sidan så kommer det ju ny tid hela tiden, det gäller bara att hänga med länge nog för att kunna och orka använda den.

Anyway, jag ser någon slags ljus därborta i tunneln. Tre dagar kvar. Dagen har innehållit köp av konfirmationskläder, plantering av växter i trädgården och visning av husbilen som är till salu. Just nu när det är juli och våra planer innehåller en lång härlig husbilssemester. Men den är ju till salu så. Och matlagning, jag har gjort en i mitt tycke grym gravlaxsås. Det är första gången jag gör en sådan och jag är mycket nöjd med resultatet. Precis som så ofta annars så har jag ett recept som låter bra och så känner jag att det behövs något mer, något saknas. Så också denna gång och resultatet blev riktigt bra. Nu ska jag steka minihamburgare och sedan krascha i soffan en stund.

Skrivandet, var tog det vägen! Finns allt det härliga kvar i en parallell värld som är min. Klart det gör och längtan efter det är oändligt stor. Snart! Snart! Mycket snart!