En dag

fylld av gott och blandat.

Utvecklingssamtal, träning och skrivande. Ett barn har varit sjuk idag och stannade hemma hos maken och mig. Utvecklingssamtalet gick bra, lillkillen är väldigt omtyckt av både barn och vuxna i skolan eftersom han alltid är go och glad. Det känns gott i hjärtat.

Jag har finputsat lite i manuset också. Det börjar kännas lite pirrigt i magen igen. Snart är det dags för avfärd. Jag funderar fortfarande på det med gestaltning och undrar om det går att få riktigt grepp om vad man egentligen menar med det. Kanske är det också lite personligt. Precis som allt annat med skrivandet.

Dagens skrivinspiration handlar om meningsfull spänning eller anspänning som gestaltning. Det tycker jag är spännande!

Lycka

är att ha tagit sig igenom sitt manus. Redigeringen är färdig och kvar är bara lite finpetande med utseendet. Yay!

Frågan nu är bara om jag borde läsa igenom det på papper en gång till.

I morgon kanske jag får tid att titta lite på följebrevet också.

I dagens skrivinspiration går jag tillbaka till gestaltning. Bra och tydliga tips att ta till sig!

Ändrade planer

blev det i går. Dottern var ledig och vi skulle bara på utvecklingssamtal under dagen. Hon har önskat att åka till Ullared vid första bästa tillfälle så vi önskade därför byta dag för samtalet och fick till slut veta att det gick bra. Så vi drog iväg till Ullared i går morse.

Det var dimmigt på Hallandsslätten. Vackert spooky. Sedan kom vi fram till målet och vinkade till maken i vinkrutan.

Väl framme shoppade vi loss så klart. Sedan var det dags att åka tillbaka hem.

Redigeringen av manus nummer två fick därför vila en dag. Idag har jag däremot redigerat femtio sidor. Det börjar närma sig slutet nu.

I dagens skrivinspiration fortsätter vi utveckla följebrevet. Ett följebrev måste visa att du kan skriva, annars är det ingen idé för förlaget att läsa ditt manus. Så sant!

Att fira far och söndag

det är en riktigt bra kombination. Vi firade två fäder med mammas kroppkakor. Så gott!



Jag var så sugen på att äta att jag inte ens hann ta en bild på härligheten så jag lånade istället en bild här.

Annars har det varit grått och regnigt ute så dagen har tillbringats inomhus. Det är alltid lite mysigt. Och i morgon är det måndag igen. Det är alltid lika kul. Allt är liksom möjligt igen. Jag ska jobba vidare med manus nummer två och slipa lite på följebrevet. Det är alltid lika spännande att se om man kan få till ett som man blir nöjd med.

Dagens skrivinspiration handlar därför om följebrevet. Dags att ta fram ett rejält basebollracket och sedan låta följebrevet sjunga.

Dags igen

att avsluta arbetsveckan!

Tid ja, det eviga jagandet efter tid. Samtidigt är jag så glad över att ha så mycket roligt att göra med min tid. Jag tror kanske till och med att det får bli lite redigeringsarbete under helgen. Yay!

Idag har jag fortsatt redigera manus nummer två. Jag känner mig både glad och upprymd när jag läser det. Det måste bara vara ett bra tecken.

Fast nu är det dags för annat en stund. Vi har en helg att köra igång och det gör vi på ett riktigt bra sätt och det finns ju bara ett sätt att göra det på. Dans, såklart. This is how we do it!

Men jag gillar verkligen

min berättelse. Vilken härlig känsla det är. Därför vill jag ta med er till den vackra plats där den delvis utspelar sig.

Jag har redigerat drygt femtio sidor i mitt andra manus i dag och jag ändrar visserligen en del, lägger till och tar bort, men jag tycker verkligen om att läsa det. Det börjar kännas som om det ska få åka vidare på nya äventyr snart. Få stå på sina egna ben. Jag kan inte ens beskriva hur spännande det känns!

Skrivinspiration är alltid trevligt. Här delar Lisa Jewell med sig av sina skrivtips. Mycket bra tips. Fast jag tycker att det är väldigt kul att skriva. Jag älskar det. Det är det andra som är jobbigt. Det som gör att man inte kan komma dit man hoppas komma. För oss som kämpar med förlag och refuseringar tar vi med oss det här. Det behövs bara en person som tycker om ditt manus så har du kommit väldigt långt. Det behövs bara ett förlag som älskar och tror på din berättelse.

Det kommer aldrig mer vara du

Jag har läst Det kommer aldrig mer vara du av Anne-Lie Högberg. Med risk för att vara tjatig så är detta ännu en liten juvel från Litet förlag.

Boken beskrivs så här:

"Midsommar. Inga blommor under kudden. Jag hade ju redan mina drömmars man. Problemet var bara att min bästa väninna var hans drömmars kvinna.

Det kommer aldrig mer vara du är en relationsroman om att gå stark ur motgångar. Agnes man lämnar henne för hennes bästa väninna. Övergiven och med krossat hjärta ska hon ta hand om jobb, barn – och sig själv."

Det här är en bok som beskriver hur det känns när mattan plötsligt och våldsamt dras undan under dina fötter och du faller. Hur djupt är självklart personligt, men faller gör du. Huvudpersonen Agnes hamnar i ett vakuum som hon är tvungen att ta sig ur, om inget annat, så för sina barns skull. Hon lever med ångesten och konsekvenserna av den före detta makens beslut. Hur ska hon hitta tillbaka till ett liv i harmoni? Hur hittar man tillbaka till sig själv? Och kommer hon någonsin att kunna lita på en man igen? Alla de här frågorna och många fler får vi svar på i den här boken. En liten juvel som sagt, både på insidan och utsidan. En juvel som bär på en historia som ger tillbaka hoppet om livet efter det stora sveket. En berättelse om styrka, mod och kärlek.

Boken börjar så här:
""Hallå! Agnes?"
Jag hör Oscars röst nere från hallen. Dörren slår igen med en smäll. Som alltid. Efter fyra långa kliv upp för trappan kommer han farande in i köket, med en träningsväska i ena handen och posthögen från brevlådan i den andra. Han slår en lov runt mig, kysser mig på kinden och slänger posten på diskbänken."

Testläsares respons och höstkyla

har de något gemensamt. Som tur är inte. Jag tycker dock att höstkylan börjar smyga sig på.

Vad gäller testläsarens respons så gjorde den mig istället varm och lycklig. Så här beskriver hon mitt manus:

"Det är en ljuvlig historia och jag är imponerad över ditt sätt att skriva och beskriva."

Kan man bli annat än överlycklig. Det fungerar. Det berör. Yay!! Jag tror bestämt jag måste fira lite ikväll. Jag väntar dessutom med spänd förväntan på att höra mer om hur det gick med novellen. Den är väldigt känslosam för mig, så jag hoppas att den känslan når fram.

Skrivinspiration idag handlar om hur det kan komma sig att man börjar skriva. Spännande! Jag samlar också på ord och tankar om ord.

Det började

väl inte helt perfekt. Sov fyra timmar i natt och var ganska så avslagen idag. Och så är det ju så tyst här hemma under dagen. Det tar nog lite tid att komma in i vardagen igen. Att vänja sig av med allt ljud, alla röster och all närhet.

Jag maken och lillkillen tog en promenad i dag och då slog det mig att jag snart inte har något litet barn kvar. Jag har haft små barn hos mig i sexton år, så jag kan inte ens föreställa mig den känslan. Han är sju år nu och snart är han också stor. Det känns oändligt vemodigt. Hans fullkomliga kärlek, sådan som den bara ser ut när barnen är små. Jag kommer att sakna den. Fast det blir nog bra det också. Kärleken förändras, men jag känner den från mina barn hela tiden. Det är den bästa känslan! ♥

Jag har försökt jobba med mina manus. Mest tvåan. Jag går igenom den ännu en gång. Det måste ju bli lite bättre för varje gång. Jag hoppas på mer energi i morgon. Viljan är ju så stor så det måste ju gå att få igång hjärnan också.

Jag laddar med skrivinspiration. Hur skriver man en riktigt bra berättelse?

En hel del nytt

blir starten på nästa vecka.

Nya dörrar att öppna och nya saker att uppleva.

November har kommit och jag hoppas den månaden bär med sig en massa härliga saker. Höstlovet är tyvärr slut för oss men vi har haft det fantastiskt skönt och avkopplande. Jag försökte mig på ett förslag på utflykt under veckan, men barnen ville bara ha det skönt här hemma. Precis så som man kan önska så här när det är mörkt och höst. Sitta inne och kura. Hålla på med datorn och se på film. Bara vara tillsammans. Umgås med vänner. Underbart! Det känns lite sorgligt att återgå till vardagen igen. Samtidigt väntar ju skrivandet så det är inte så illa som det känns just nu. För jag längtar ju väldigt mycket efter att redigera och skriva mer. Och snart är det december, julmånaden. Ännu mer fylld av mys, levande ljus och härlig förväntan.

Jag tror vi får ta till oss lite skrivinspiration på det. Paul Auster pratar om sin skrivprocess och utmaningarna man stöter på som författare. Det liknar mitt sätt att skriva väldigt mycket. Det känns hoppfullt! : D

Avbrott för eftertanke

ibland måste det få ta plats. Den viktigaste platsen som finns.

Om det är något jag vill ge mina barn så är det precis den här lektionen. Lev det liv du önskar! Det är verkligen för kort för något annat.

Någonstans i samma tanke finns detta om utbildning. Why I hate school but love education. Tänk att fler tänker precis som jag.  Det finns flera sätt att vara utbildad på. Lev det liv du önskar. Det ÄR för kort för något annat.

Alla helgons natt är väl den bästa natten om någon för den viktigaste av eftertankar. Du vet aldrig hur länge du får vara med, vad vill du göra med den tiden? Din tid på jorden.

Jag har hittat det som gör mig lyckligast i världen att få hålla på med, att skriva. Nu vill jag hjälpa mina barn att göra detsamma. Vad skulle du göra om du inte behövde tänka på pengar? Hur skulle du verkligen älska att leva ditt liv? Gör det och glöm pengarna. Om du verkligen älskar något kan du bli bäst på precis det. Och leva ditt liv precis så som du önskar.

Jag tänker bara

köra i gång helgen!

You know the drill! Lets dance! Trick or treat?