Maskrosungen

Jag har läst Maskrosungen av Sandra Gustafsson. Det är en av de mest gripande och självutlämnande berättelser jag har läst. Sandra växte upp med en psykiskt sjuk mamma och en alkoholiserad pappa. Hon tar hand om sig själv så gott hon kan i tidig ålder och hon lever ett liv som man inte ens kan föreställa sig om man inte upplevt det själv. Jag gråter inte särskilt ofta när jag läser böcker men när jag läste delar av den här boken så gjorde jag det. Man kan känna maktlösheten och ångesten i hennes ord. Att kalla Sandra stark är en otrolig underdrift för den ena tunga upplevelsen läggs hela tiden på den andra. Efter att hon bildat familj och fått två barn drabbas hennes make av MS och man kan inte låta bli att undra hur mycket svårigheter en människa ska klara av. Trots allt svårt hon upplever lyckas hon hålla ihop och skapar ett liv som är hennes eget.

Rökning

Skrivarmamma skrev för ett tag sedan om rökning i ett inlägg. Jag håller med henne om att det behövs fler förbud, eftersom det inte är självklart att respektera dem som inte röker, men det är en riktigt öm tå för rökare. De hävdar sin rätt in i det sista men glömmer rätten att få leva ett rökfritt liv. Rätten att slippa sitta i en restaurang och bli påtvingad rök i lungor och ögon.

Jag såg en pappa stå med sin halvårsgamla dotter i famnen. Han bolmar friskt på en cigarett och jag undrar var mamman är. Om man nu måste röka, måste man då göra det i ansiktet på en bebis? Mamman kommer ganska snart och ställer sig bredvid och röker!!?? Var finns barnets rätt till ett hälsosamt liv. Jag tycker att det är på gränsen till barnmisshandel. I dag 2010 vet alla hur ohälsosamt det är att röka och även passiv rökning. Kan man inte förstå själv att man inte ska blåsa giftig rök i ansiktet på en bebis så behöver vi fler förbud.

Ännu tröttare

I dag är jag ännu tröttare men vilket party det var. Champagne på altanen god italiensk buffé och massor av dans. Kan inte bli bättre. Det är så kul med dansanta vänner :) I dag är det Mors dag och jag blev uppvaktad på morgonen med god frukost och ögonskugga i fyra nyanser. Sedan fick jag en begagnad leksaksbil en liten balettdansös och sju kronor av småkillarna. De är så gulliga. Nu ska vi fira min mor sedan hem och slappa i soffan.

Bild lånad från internet

Mer fest

Ikväll ska vi på 45-års fest och då blir det dancing in the dark hela natten lång, eller i alla fall halva ;) Dagarna då man orkade dansa hela natten är nog för alltid förbi men det är inget att sörja över, för var sak har sin tid och det är ganska skönt att inte vara ute för sent och vara alldeles för trött dagen efter.

Trött

Image: Michelle Meiklejohn / FreeDigitalPhotos.net

I dag är jag lite trött. Igår hade vi en middag som var lite annorlunda. Det var en singel kille med barn en gräsänkling utan barn och så maken och jag och våra barn. Det blev lite av herrmiddag faktiskt. Lite mycket killsnack om jag får tycka. Men det var trevligt och det blev sent. Senare på kvällen kom gräsänklingens fru en stund och det blev aningen utjämnat. Det är alltid lika trevligt att träffa goda vänner.

Alternativ till bröllopsvals

Sedan kan man ju göra något kul med första dansen som gifta också :)

Bröllopstider

Jag blev inspirerad av Malin W och av bröllopsyran som råder just nu. När man ser detta så vill man gifta sig igen. Vilken glädje och vad roligt alla verkar ha. Gillar man inte traditionellt bröllop så finns det ju andra alternativ.

Som det här:

Fantastiskt

Jag är så glad och varm i hela kroppen för jag måste har världens bästa, snällaste och gulligaste bloggvänner.

I går behövde jag verkligen skriva av mig allt det som jag kände. I dag känns allt så mycket lättare. Efter att ha sovit ordentligt och efter en rejäl powerwalk med tillhörande hjärnrensning och inte minst efter att jag läst alla varma uppmuntrande kommentarer så är jag redo. Jag har skrivit ner allt jag minns och tänker nu lägga det åt sidan tills det är aktuellt igen. Jag kunde inte ens ana hur mycket lättare det kunde kännas bara av att få ur sig sina tankar och känslor och inte heller hur mycket era kommentarer skulle betyda för mig.

Tack alla mina underbara bloggvänner!

Ibland blir det mycket

I bland är det mycket som händer samtidigt. Jag har en tendens att bli överväldigad och handlingsförlamad när det är för mycket på en gång. Då börjar jag tänka på hur mina beslut ska påverka andra mer än vad som känns rätt. Jag har blivit mycket bättre på att hantera det men i sällsynta fall så blir det fortfarande jobbigt. Jag litar mer och mer på mina instinkter och försöker att följa dem. Det har varit några mindre beslut som legat och väntat på beslut när den stora tyngden lade sig på mina axlar.

Jag har blivit kallad att vittna i ett kvinnomisshandelsfall. En vän till mig lever i ett förhållande med en man som misshandlar henne både fysiskt och verbalt. Vi umgicks väldigt mycket på grund av att vi delar samma intresse. Vi har pratat i timmar om detta problem. Hon ville inte att jag skulle visa hennes sambo att jag visste något. Så jag skulle spela ett spel när han var närvarande. Mitt inre kokade och jag skulle låtsas som ingenting. Superjobbigt då det finns få saker jag avskyr mer än maktmissbruk. Man kan väl säga att jag undvek att träffa honom. Många, många gånger försökte jag få henne att lämna honom och gå vidare. Erbjöd all hjälp som jag överhuvudtaget kunde komma på. Sista gången han slog såg alla deras barn när det hände (de har inga barn tillsammans). De flydde därifrån och polisen tillkallades. Själv var jag mina sista två veckor på Mallorca innan vi skulle flytta tillbaka hem. Jag fick min familj här hemma att hjälpa henne och hennes barn på alla sätt de kunde. Hon fick sedan bo i vårt hus som stod tomt. När vi kom hem försökte vi ännu en gång få henne att lämna honom på riktigt. Hon vacklade hela tiden trots att han nu var polisanmäld. Ganska snabbt men smygande flyttade hon tillbaka. Hon slutade ha kontakt med mig troligen för att hon inte ville höra mina åsikter mer. Efter jul skriver hon ett mail där hon talar om att åklagaren vill åtala trots att hon själv inte tänker delta. Hon hoppas att vi ska "glömma" vad som hänt. Vi säger att det inte är möjligt vi måste berätta det vi vet. Dagen efter ringer polisen och jag blir kallad till polisförhör.

Så nu nästan ett år efter händelsen är det bestämt att det ska bli rättegång. Jag ska vittna emot min väns önskan. Jag hade inte haft några problem att vittna för att hjälpa henne. Nu känns det inte lika lätt även om det är nödvändigt för min egen skull. Det blir i slutet av september så jag har lång tid på mig att gruva mig och att försöka komma ihåg allt som hon berättat.

Det är problemet. Jag vill inte tänka på det i förväg. Vill inte att det förstör vår semester. Det kommer att gå det vet jag. Jag kommer snart att ha tänkt igenom situationen och jag kommer att kunna lämna det tills det är aktuellt. För jag tänker inte låta det förstöra i mitt liv mer. Jag har mått så dåligt under hela den här historien. Värre än min väninna som faktiskt hela tiden bagatelliserar alla händelser. Hon visar tyvärr nästan ingen känsla för hur barnen påverkas av allt som händer runt dem.

Jag var tvungen att skriva av mig lite av min frustration. Hoppas ni har någon bra uppmuntrande tanke åt mig.

Jag ska försöka att tänka på det här sättet:

Möt inte bekymren halvvägs, låt dem färdas hela vägen. Oftast händer något med dem innan de kommer fram.
Henry Ford

Om idag hade varit en fisk

Om idag hade varit en fisk hade jag kastat tillbaka den. Men, i morgon är en annan dag......

Fotoutmaning

Jag fick en fotoutmaning av Kim Kimselius. Den går ut på att visa den 10:e bilden i sitt bildarkiv och här är min. Detta är tidig vår på stranden i Helsingborg.

Dessutom skulle man föra vidare utmaningen och jag för utmaningen vidare till:
ninasskrivarlya
annabloggerian
houseofadela
sannibus
mortyshorna
minplatsisolen
malinwestling
applenochgras

Hemma

Det har blivit tradition för oss att åka vår första tur på våren till Ullared. Inte så glamoröst men roligt för hela familjen. Det är inte så långt hemifrån och vi får testa husbilen lite inför sommarsemestern. Allt fungerade utmärkt. När man bor i Ullared så kan man spela minigolf, leka i två lekparker, spela fotboll på den stora gröna ängen som vi brukar försöka ligga vid, paddla kanot, bada badbalja, bada i sjön (om det är tillräckligt varmt) och sist men inte minst shoppa. Det låter som reklam men nej, jag är inte sponsrad. Vi har hunnit mycket av det där men inte allt. De har jättegod pizza där också, så det åt vi en kväll och så grillade vi en kväll. Supermysigt, tycker hela familjen.

Plötsligt slog ju sommarvärmen till också. Vi hade koll på vädret och visste att det skulle bli varmt men det har varit kallt så länge nu så det gick inte att föreställa sig sommarvärme. Vi hade för varma kläder med oss maken och jag, som tur var hade barnen sommarkläder med sig. Jag vet att vi kunde handla sommarkläder där men man vill inte handla något som man egentligen inte behöver eller ville ha så vi kämpade på i varma jeans. Vår yngsta son hade så bråttom iväg hemifrån att han glömde skorna så det var vi tvungna att köpa på en gång (de nya skorna syns på minigolf bilden).

Tanken var att vi skulle kunna vara uppkopplade där också men det var något fel så det gick inte. Äldsta sonen blev inte så glad och jag kunde inte blogga. Kanske är det nyttigt att försöka leva utan nätanslutning ibland både för sonen och mig.