Trying to follow my Dreams

Om att lära om

2012-01-29T19:48:00.001+01:00

Dagens horoskop säger mig detta:

You’re a family-oriented sign, Cancer, which sometimes makes it hard to go your own way, no matter how much you want to. If you find yourself acting more in line with the way your family or close friends expect you to act, rather than seizing your independence and power, check yourself. Isn’t it time you stepped truly into yourself? Today, drop the expectations and the pressure, and just be. Love your family, but don’t let them run your life.

—The AstroTwins (Tali &amp;amp; Ophira Edut), Lifetime astrologers

Jag har alltid längtat någonstans. Velat se mer. Uppleva mer. Under många år mådde jag väldigt dåligt av att ha hittat kärleken i någon som jag ville leva hela livet tillsammans med, för att vi inte behövde eller ville riktigt samma saker. Jag var alltid rastlös och ville vidare, han var nöjd och lycklig där han var. Jag hade otroligt svårt att hantera det och undrade varför det skulle vara så svårt? Ibland kändes det som om det inte kunde bli bra hur jag än gjorde. Med ett fritt liv utan honom skulle jag vara olycklig. Ett liv i ofrihet med honom gjorde mig inte heller helt och hållet lycklig. Att ha allt och ändå inte. Att känna att man borde vara fullkomligt nöjd och ändå inte vara det. Visst var det bra för det mesta och vi hade väldigt roliga år med många resor innan barnen kom. Det var bara den där vardagen som spökade. Den som jag inte alls gillar. Den som på ett sätt, långsamt dödade min själ.

Precis som horoskopet säger så betyder familjen allt för mig. Utan den är jag inget. Men känslorna och all längtan inombords försvinner inte ändå. Jag har följt min familjs önskemål över mina egna, inte av tvång utan för att jag velat. Även om det har gjort ont i själen ibland. Till slut förstod maken, som fortfarande är the love of my life, min enorma längtan som alltid brusade inom mig, och vi tog oss iväg på ett helt underbart familjeäventyr. Vi bodde ett år på Mallorca och det blev på alla sätt mitt år. Som jag skrivit flera gånger förut så förändrades mitt liv helt under det året, jag hittade vägen till skrivandet och jag hittade tillbaka till mig själv. Nu gör jag mer saker för mig själv och mår tusen gånger bättre, även när jag måste vara stilla på samma plats länge. Ibland suger det till i äventyrsådran igen, men nu har jag så roligt var jag än är, så det gör inte ont i själen längre. Nu vet jag att vad jag än gör så blir det bra. Jag kan bara sätta mig ner och skriva på min berättelse så är jag lycklig! Jag behöver bara titta på min familj, så vet jag att tillsammans med dem så är jag alltid hemma.

Det blev ett både längre och djupare inlägg än jag hade tänkt mig idag. För det jag skulle skriva om var att småkillarnas basketträning går utmärkt och alla är imponerade över hur duktig och fokuserad lillkillen är. Det är så roligt! Den nya skolan fungerar redan utmärkt och det bästa betyget är barnens glädje och dottern som sa att hon var så lycklig för att hon nu går i en magiskt bra skola. Hon var i stort behov av större utmaningar. Även på kattfronten går det framåt och vi har några kullar på gång som kan innehålla just vårt lilla gosetroll. Det ser vi mycket fram emot.

Här är en bild på mamman till en av kullarna som liten, som jag har lånat här på deras hemsida:

Smått och gott en lördag

2012-01-28T19:31:00.000+01:00

Lillkillen och jag skulle byta en jacka till en större storlek idag så vi åkte iväg till shoppingcentret. Då råkade jag springa på lite reaböcker och det är aldrig fel.

Den man älskar av Emily Giffin, en kärleksroman med humor och hög igenkänningsfaktor. Det låter väl lite mysigt. Fyrvaktaren av Camilla Läckberg, en författare som jag inte alls fastnat för innan, men jag har bara läst en av hennes böcker, så nu ger jag det ännu en chans. Varför gråter inte Emma av Magnus Wennerholm och Emma Jangestig, en bok som jag dragit mig för att läsa in i det längsta. Men har Emma behövt uppleva något så fruktansvärt så ska väl jag orka läsa hennes berättelse som hon vill berätta.

Lite nya tidningar blev det också. En alldeles ny och fräsch tidning som jag inte har sett förut.Woman har en framsida som drar ögonen till sig, så jag vill definitivt testa den. Man får passa på när det är kampanjpris för sedan blir den 20:- dyrare. Vi Läser, har jag velat köpa länge men den säljs inte överallt. Även denna har just nu ett kampanjpris och det passar mig utmärkt.

Då är det bara att frigöra lite tid för att läsa. Nattsömnen blev inte så bra då den stördes av ett gallstensanfall. Fy vad de är jobbiga! Första gången jag hade det var när jag var gravid med mitt första barn, sedan har det gått lite upp och ner med anfallen. Det var länge sedan sist, men nu har jag haft ett par ganska tätt. Man borde säkert ta bort dem, men jag och sjukhus är inte någon höjdare tillsammans, vi har aldrig varit bästisar om man säger så, så jag avvaktar nog ett tag till. Jag tror inte att det blir mycket läsa ikväll i alla fall, för jag behöver sova. Tidningarna kan jag bläddra i medan jag väntar på mina basketkillar när de tränar i morgon. Ett perfekt sätt att utnyttja den dyrbara tiden på : )

Om att vänta på svar

2012-01-27T19:34:00.005+01:00

Ja, någon måste ju vara villig att se min brillians, så varför inte jag själv? Kanske behöver man kämpa med det för det mesta, men man måste i alla fall försöka : ) Jag tror, jag tror, jag tror . . .

Idag är det precis 3 månader sedan jag skickade in mitt första manus till förlagen. Trots att det är svårt att vänta så måste jag erkänna att tiden har gått enormt fort. Man sitter och pillar och petar in i det sista, bestämmer sig till slut för att petandet måste få ett slut och skickar sedan ut sitt skötebarn för att granskas, bedömas och refuseras. Hoppet om ett enda ja, gör ändå resan värd all vånda, all väntan och all sorg när det ratas. För det finns hopp ända tills det allra sista förlaget säger nej. Hopp är mitt andra namn.

Tiden som man väntar, vad betyder den egentligen. Man väntar 3 veckor och får en refusering. Det känns som en snabb vända och förmodligen är inget eller väldigt lite läst. Jag vet inte hur många ja som kommer snabbt men jag antar att de är ganska få. Man väntar 2 månader och känner att det är en mellanperiod och man förväntar sig ingenting, men det är mycket möjligt att det dyker upp en och annan refusering. 3 månader går och den magiska gränsen för de flesta förlagens tidsram har gått och man börjar undra vad det betyder. Är det bra eller dåligt? Betyder det att manuset fortfarande ligger i en hög och väntar på sin tur? Betyder det kanske att det redan har blivit refuserat men någon ska ha tid att skriva och skicka refuseringsbrevet? Eller betyder det rentav att flera läser det och bedömer dess innehåll? Betyder det att någon faktiskt har läst och är intresserad?

Jag vet ju att det inte betyder någonting alls. Jag har fått en standardrefusering efter 1 år. Och ändå så kan man inte hindra tanken och hoppet om att någon funderar på att ge ut just min bok. Vilken värld jag har valt att leva i. Full av osäkerhet, tvivel och avvisande. Men det är den bästa av världar för mig. Jag vill leva i den. Jag till och med måste leva i den. För mellan allt det jobbiga finns allt det helt underbara. Ruset som drogen att skriva ger mig. Allt det magiska!

Nu är det fredag och musik och att dansa är min andra drog. Därför kör vi igång helgen med lite härlig dans. Jiiihaaa!!

Tankar om bokomslag

2012-01-26T19:07:00.009+01:00

är kanske inte det första man har i min situation, men ibland så dyker det upp en tanke och det är alltid lite spännande.

Några lite häftiga varianter att tänka på, inte om utan när det blir dags!

Själv fick jag en idé som jag gillar, men jag tror kanske inte att den är genomförbar för den innehåller en bild på en kändis. Som jag sagt förut, så har en kändis en ganska så stor roll i min andra bok. Får man använda bilder på vem som helst? Jag har ingen aning. Jag såg på Malou igår där en konstnär målar kändisar i annorlunda situationer. Lite kul och han ska ha en utställning med dem. Det verkar i alla fall vara tillåtet att måla avbilder av kändisar. Det är ändå lite kul att tänka på ibland. Kanske hjälper det att visualisera framsidan av boken för att lyckas, vad vet jag? Det kan vara värt att prova i alla fall :)

Tid och brainwave massage

2012-01-25T18:44:00.000+01:00

är något jag behöver just nu! Det känns som om min kropp är uppe i alldeles för högt varv. Jag försöker att få tid för allt. Samtidigt har maken fått för sig att det är dags för storstädning. Det gör mig smått galen. Jag har fullt upp med allt annat just nu. Inte för att det inte behövs, för det gör det verkligen, men jag behöver både välja och välja bort en hel del just nu. Man måste få fokusera lite ibland. Just nu har jag redigeringen av mitt andra manus och webbshoppen i mina tankar. Sedan är det allt runt barnen och huset som liksom alltid finns där.

Nej, maken får nog pyssla med städningen själv en stund till, för jag behöver ta mig tid för att färdigställa mina projekt just nu. Jag får fortsätta jobba bland mina högar av papper och drivor av kläder. Det ska nog gå!

För trötta människor rekommenderar jag brainwave massage. Jag provade den alldeles nyss och wow vilken känsla. På med hörlurarna, blunda och låt hjärnan och kroppen njuta i tio väl investerade minuter.

My

2012-01-25T16:43:00.005+01:00

Jag har läst My av Desirée Fredlund. Desirée tog ett helt nytt, djärvt grepp som egenutgivare och skickade ut 200 gratisex av sina böcker till familj, vänner, bloggvänner och kanske några till. Jag beundrar Desirée enormt mycket för hennes energi, mod, värme och styrka. Hennes My hade levt tillsammans med både henne och många av oss andra under en lång, tid innan Desirée bestämde sig för att publicera den själv.

My är ett naturbarn som sällan ser några hinder på sin väg. My som levt ett spännande liv utomlands kommer hem till Sverige för att bygga sig ett tryggt och ett lite mer vanligt liv. Problemet är att hon inte är vanlig, så hon fortsätter att leva på det sätt som hon vet är rätt för henne. Hennes liv är färgstarkt och yvigt. Hon gör allt hon gör med stor passion. Ganska snart blir hon kär i en polis, vilket inte blir helt lätt, eftersom de träffas när My blir gripen av honom. Fortsättningen på deras historia blir minst lika dramatisk för det nykära paret. Mys visdom och kunskaper om örter blir till stor hjälp för henne, när hon bestämmer sig för att hjälpa människor med lite speciella problem.

My är avväpnande och lätt att tycka om. Hon går sin egen väg och vågar ta stora bett av det goda livet. Ibland är hon såklart lite väl naiv och den inneboende Kittyfiguren får tar över en stund. Det är också vad som gör henne så charmig. My har många likheter med Desirée och jag kan tänka mig att hon levt ut en del hämningar i boken, som vi människor som inte lever i böcker har blivit påtvingade. Det tycker jag är härligt!

Grattis Desirée! Jag önskar dig all lycka och att du säljer väldigt, väldigt många böcker!

Crazy days

2012-01-24T19:28:00.002+01:00

Det har varit en helt galen dag. Maken och jag har sovit lite för lite i natt eftersom en granne behövde någon att prata med sent i går kväll. Det gör vi så gärna, men lite trötta har vi allt varit idag.

Vi har hastigt och lustigt bytt skola för två av våra barn. Tanken har funnits länge på grund av flera olika anledningar, bland annat ett oändligt strulande med lärare. Nu bestämde vi oss för att det var dags att göra något så fort som möjligt. Så dottern provade den nya skola i fredags och det blev en mycket positiv känsla för henne. Vi bestämde oss på eftermiddagen och startade flytten mellan skolorna. Hon gick i sin gamla skola igår, sa hej då och packade ihop sina saker. Började sin ny skola idag och är redan nöjd över vårt gemensamma beslut. Perfekt! Samtidigt visade det sig att det hade dykt upp en plats i ettan också så den bestämde vi oss för att ta när vi fick chansen. Igår när sonen skulle hämtas fick han veta att det var dags att säga hej då till sina klasskompisarna och sin fröken. Som den mest overkligt trygga och lättsamma kille han är, så tyckte han att det var helt ok. Vi hade pratat lite om att vi skulle byta skola förut, så det kom inte helt ur det blå som tur var. Han började i sin nya klass idag och han hade tre kompisar redan i den nya klassen, så det gick hur bra som helst. Det var ganska rejält pirrigt i magen både igår kväll och i morse, både för barn och föräldrar. Därför var vi också med i skolan både maken och jag i morse, i fall de skulle behöva oss. Vi stannade i en kvart ungefär och sedan var båda barnen redo att låta oss gå. De är glada och lyckliga och vi föräldrar ser fram emot en skola som är lugn och harmonisk för barnen. Och vi hoppas att de får ha kvar sina fröknar länge för att skapa kontinuitet.

Till slut fick jag lite ro att sätta mig vid datorn igen och jag bestämde mig snabbt för att det var dags att sluta förhala.

Därför har jag börjat läsa igenom och redigera mitt andra manus igen. Det känns riktigt bra. Jag måste koncentrera mig mer och göra en sak i taget och inte låta huvudet fyllas av måsten och sedan bli så överväldigad att det är svårt att göra någonting. Nu ska jag läsa igenom mitt andra manus helt och hållet och sedan ska jag skicka iväg det. Nu är det slut på procrastinating!

Lite skrivtips brukar alltid göra mig inspirerad.

Om jag inte kände

2012-01-23T20:32:00.005+01:00

min lillkille väldigt bra, så skulle jag bli lite orolig!

Det är väldigt mycket svart. Han gillar blått också och han har tryckt hjärtan med potatisstämplar. Jag tror att han tycker att svart är väldigt coolt! :)

Här har lillkillen målat den delen som är till vänster ?! Den till höger har nästyngstingen målat! Han är en lättsam och go kille i alla lägen. Trygg som få och snäll och gullig. Men det är ju lillkillen också, han älskar att kramas och pussas och han kommer gärna fram till mig lite då och då, bara för att han vill säga att han älskar mig och kramas lite. Den sidan av honom kommer inte riktigt fram i hans teckning kan man väl säga :)

One Lovely Blog Award

2012-01-23T15:52:00.000+01:00

Denna helt underbara och fantastiska bloggsfär ger mig ständigt glädje och värme. Jag vet faktiskt inte hur jag skulle klara mig utan den, nu när jag väl fått tillträde till den. Jag fick en underbart fin award av Joannas Universum med fina motiveringen: du har fått mina ögon att tåras flera gånger och faktiskt även av glädje. Du skriver så varmt och fint att det känns som om vi träffats flera gånger. Varför har vi inte det?
Tack gulligaste Joanna, det känns verkligen som om vi känner varandra så väl, trots att vi aldrig har träffats "på riktigt". Jag är säker på att vi kommer att göra det alldeles snart! :)

Det är så otorligt svårt att välja några att skicka awarden vidare till. Bloggsfären är full av inspirerande bloggare, men den här gången skickar jag dem vidare till:

Lovable, för att hon har en sådan fantastiskt fin blogg, fylld med flärd, vackra kläder och en värld fylld av ord. Jag älskar hennes blandning av skrivande, mystik, astrologi och prasslande tyger.

Alla har en bok inom sig, för att hon är så fantastisk generös med tips om skrivande. Vi får följa hennes liv och skrivande med både humor och allvar. Hon var den första som hjälpte mig att våga tro på att jag kanske kunde skriva trots allt. Och så skriver hon otroligt spännande och bra böcker.

Pennelina, för att hon är en fantastisk kvinna. Trots oändliga motgångar och svårigheter så ser hon alltid (nästan) livet från den goda sidan. Och hon peppar med sina underbara kommentarer som alltid får mig att bli varm i själen.

Ord, idéer och inspiration, för att hon delar sin skrivande värld med oss. Den innehåller både hennes dagjobb och hennes skrivande vid sidan om. Hon är fylld av inspiration som jag gärna läser om och tar åt mig av. Nu blir hon utgiven med sin barnbok under året. Härligt!

Blås på, Märta, för att jag alltid blir glad när jag läser hennes blogg. Nästan, för ibland händer det saker i livet som inte är så roliga också. Hennes humor är förlösande och hon bjuder på sig själv på ett varmt och fint sätt. Och så har hon en stor gosig nallebjörn till hund, som också får visa upp sig ibland.

Tårfyllt och utlottningen klar

2012-01-22T17:22:00.000+01:00

Den 18 januari hade jag mitt 2-åriga bloggjubileum. Dagen till ära lottade jag ut ett armband. Jag undrade också vad ni tycker om att läsa på min blogg och vad ni vill läsa mer av. Era svar fick mig oväntat att börja gråta en skvätt. Vilka fina ord jag fick ta del av. Orden som fick mig på fall finns här. Ni verkar gilla det jag skriver och att det är spretigt. Det i texten som är jag, blandningen av skrivartankar och en massa andra tankar. Det känns riktigt bra och mitt hjärta är fyllt av värme och sprittande glädje. ♥ ♥ ♥

Tack ännu en gång för att ni finns och att jag får dela min värld med er!

Trots att jag önskar att jag fick ge er alla en fin vinst idag, så var det ett armband som jag lottade ut den här gången. Vinnaren i utlottningen blev :

Jag och lillkillen som tog upp den vinnande lotten önskar Författarvisionären Ebba ett stort GRATTIS!
Armbandet kommer med posten och vi hoppas att du kommer att tycka om det.

Utmaning

2012-01-21T17:55:00.003+01:00

Jag blev utmanad av Life is like a box of chocolates. Man ska fylla i en lista som innehåller frågor om en själv. Jag tycker att det är kul att läsa sådana, för då får man veta lite mer om människorna bakom bloggarna. Here goes!

1. Vad gjorde du för 10 år sedan?
Vi hade precis flyttat från Uppsala till Skåne. Vi ville ha lite utmaning och lite nytt i våra liv, så vi bestämde oss för att flytta innan barnen skulle börja i skolan. Två barn hade kommit till oss då och vi hade ingen aning om att det skulle sluta med fyra :) Vi kände inte en enda själ och vi började helt och hållet om på nytt. Det var så spännande och vi har inte ångrat det en sekund.

2. Vad gjorde du för 1 år sedan?
Då satt jag väntade på respons på mitt första manus, för första gången. Nu gör jag samma sak, när det manuset blivit ganska ordentligt redigerat. Jag hoppas såklart på bättre lycka denna gång.

3. Fem snacks du gilla:
Choklad
Cashewnötter, helst chilli/lime
Chips, gärna salt & vinegar
Popcorn
Honungsrostade jordnötter

4. Fem sånger du kan hela texten till:
Förutom barnsånger så är jag väldigt dålig på hela texter. Jag kan lite här och där i ganska så många och så refränger såklart. Men en hel sång vet jag inte om jag kan någon.

5. Fem saker du skulle göra om du var mångmiljonär:
Förutom att skänka mycket pengar till välgörenhet, för det vill jag verkligen göra mer, så är det:
Köpa ett fantastiskt hus på Mallorca
Tokrenovera det hus vi bor i + bygga en kombinerad inom- och utomhus pool
Resa så mycket jag orkar
Köpa en lyxig Carpe Diem säng.

6. Fem dåliga vanor:
Biter på naglarna.
Tjatar för mycket på barnen.
Dålig på att bena upp och jobba effektivt.
Samlar på för mycket onödiga saker.
Fastnar för ofta vid datorn för länge, det är en onödig tidsslukare.

7. Fem saker du gillar att göra:
Vara tillsammans med familjen.
Skriva böcker
Resa
Läsa
Dansa

8. Kläder som du aldrig skulle klä dig i eller köpa:
Onepiece
Foppatofflor
Slips
Skor som ser ut som herrmodell
Stora tantklänningar

9. Fem favoritleksaker:
Datorn, den är en nödvändighet. Både att skriva manus och att söka information. Allt finns i cyberspace.
Mobilen, googla och titta på bloggar, fast bara när jag inte kommer åt datorn.
Bilen, jag gillar att köra bil. Men bara när maken inte är med, han påpekar allt och jag blir bara irriterad.
Tv:n är toppen. Jag gillar att se på allt möjligt.
Spotify är en nödvändighet för att lyssna på underbar musik. Både på kul och när jag skriver. Fast det är ingen sak förstås, men jag tar det i alla fall.

10. 10 personer jag vill se göra den här utmaningen:
Joannas universum
Malins blogg
Monika Häägg
Channal
Ord, idéer och inspiration
Susanne Boll
Lovable
Skrivarvisioner
Ninas skrivarlya
Livet och vardagen

Om ni har lust och inte redan gjort den och jag har missat det förstås.

Bilden är lånad från nätet.

You should be dancing

2012-01-20T19:15:00.002+01:00

det är fredag och vi får inte glömma att dansa. Trots att tiden går så fort att det absolut inte går att hänga med just nu, så är det bara att inse att ännu en vecka har gått.

Det är så mycket nu att jag skulle behöva använda nätterna också. Vi har gjort ännu ett skolbesök i förmiddags, sedan har jag försökt jobba med en webbsida. Jeeez vilken tid det tar när man inte alls vet hur det fungerar. Fast det är roligt och då går det alltid bra, förutom att tiden bara flyger iväg. Tvätthögen hann växa till sig ännu lite mer när tvättmaskinen gick sönder och strykhögen väntar tålmodigt på sin tid. Tiden måste delas upp i så många bitar att man blir aningen splittrad.

Nu ska jag samla ihop mig igen och ha en riktigt mysig kväll med familjen. Men först ska jag dansa. You should be dancing too!

En snabbis

2012-01-19T20:33:00.003+01:00

borde man kanske inte använda som namn på ett inlägg. Man vet inte vem som söker på det. Jag gör det i alla fall, det kan ju ses som ett experiment :)

Ibland känns det precis så, man jobbar på och tiden räcker inte alls till, men man ser liksom inget resultat. Det är inget som blir riktigt färdigt. Idag har jag funderat lite mer på webbshoppen och ett namn på den. Sökt fler produkter att sälja och mailat dem som säljer dem. Fått veta att "vår" kattunge är reserverad redan, vilket innebär stor sorg här hemma. Varit på Ikea och handlat en liten stege så att småkillarna ska nå upp bättre överallt i köket. Varit på Net-on-net och köpt färg till skrivaren. Burit tillsammans med maken, en idiottung tvättmaskin upp för entrétrappan så att den inte skulle bli blöt utomhus. Sådant hjälper de inte till med längre, det ställer den bara vid tomtgränsen. Was up with that!!! Varit på öppet hus i de äldre barnens skola. Och nu kommer det till snabbisen, som är att göra ett inlägg! Slutligen ska jag försöka få i mig lite kycklingsallad och slappa en stund framför tv:n. Sedan ska det bli riktigt skönt att få sova.

Time flies och två år har redan gått

2012-01-18T18:18:00.001+01:00

Det är två år sedan jag nyfiket startade min blogg, bara för att se hur den skulle kunna se ut. Det kändes lite läskigt att finnas ute i cyberspace för vem som helst att läsa. Först visste jag inte riktigt vad jag skulle skriva om. Jag ville att det skulle vara min egen plats i tillvaron och därför är det nästan ingen in real life som känner till bloggen. Jag skrev till slut mer och mer om att skriva, vilket har blivit vad bloggen i huvudsak handlar om. Men jag gillar det spretiga och jag vill ha omväxling, så hos mig brukar det spreta rätt så ordentligt.

Jag har tack vare bloggen vågat ta alla steg som det innebär att skriva innehåller. Jag började skriva på min första bok innan jag startade bloggen men fick självförtroendet att färdigställa den bland alla underbara bloggar som jag själv följer. Nu har jag plötsligt skrivit två vuxen böcker och en barnbok. Jag har hittat en stor passion i skrivandet som jag aldrig mer kommer att överge. Jag ska bli utgiven, på ett eller annat sätt. Jag vill verkligen att alla de som varit med på min fantastiska skrivresa, ska få läsa resultatet av den. Att skriva har blivit en nödvändighet och jag längtar ständigt efter mer skrivtid.

Jag skulle inte tycka att det var så fantastiskt roligt att blogga utan er. Ni ger mig bränsle att alltid ta mig vidare. Att fortsätta följa mina drömmar. Därför tänker jag ha en utlottning dagen till ära. Den här gången tänker jag lotta ut ett Swarowski armband. Skriv en kommentar här hos mig och berätta vad du tycker är roligast att läsa om här på min blogg och vad du skulle vilja läsa mer om. Jag drar en vinnare på söndag (22/1) klockan 12.00.

Lycka till och tack för allt stöd, all uppmuntran, alla vackra tankar och för att ni bara finns ♥ ♥ ♥

Tidsslukaren

2012-01-17T20:19:00.001+01:00

har bestämt sig för att stanna kvar i mitt liv just nu. Time flies.

Tre av barnen provar lite olika sporter just nu så vi flänger runt mellan de olika aktiviteterna. Det är riktigt roligt, men tidskrävande. Dottern har provat capoerira i dag. Det ser så roligt ut och om jag varit lite yngre och hade haft lite mer tid för mig själv, så skulle jag vilja hålla på med det.

Till slut kanske jag också hade kunnat göra såhär :) Imorgon blir det jiu jitsu och kanske karate. Torsdag kör de capoeira igen. Sedan finns det önskemål om att testa dans i helgen. På torsdag är det öppet hus på de äldsta barnens skola. Men fredagen är ledig.

Idag har jag jobbat lite med förberedelserna till den möjliga webbshoppen. Allt tar sådan tid och det känns som om man inte får något gjort eftersom allt handlar om att samla information, så det är ju inget som syns. Jag väntar på svar ifrån några företag. Det är deras produkter jag vill sälja och jag vill såklart veta om det kommer att fungera.

Läsandet har fastnat i tanken och jag har bestämt mig för att skriva ut igen, för att kunna läsa på kvällarna och när jag ändå inte kan göra något annat. Jag måste optimera tiden jag har på absolut bästa sätt.

Man ska inte ropa hej

2012-01-16T20:44:00.001+01:00

innan man är över ån.

Det är något som inte känns riktigt bra inom mig. Harmonin som jag oftast känner vill inte riktigt infinna sig. Tusen små vardagliga saker som måste göras bygger berg framför mig, som känns omöjliga att ta sig över. Jag vet ju precis hur man gör och ändå är det något som hindrar mig.

Vardagen är fylld av måsten som inte alltid är roliga. Jag väntar på flera svar och det gör mig otålig. Jag har bestämt mig för att läsa igenom mitt andra manus en sista gång, men jag kommer inte igång på grund av allt det andra. Jag längtar till Mallorca. Jag längtar efter värme och vårens alla färger. Och framför allt annat längtar jag efter att skriva igen. Jag tror att det är det som tynger mig mest. Jag behöver skriva. Jag måste få skriva.

Bilderna är lånade från nätet.

Lika fort

2012-01-15T19:38:00.000+01:00

som det blev helg, så var den över igen!

Småkillarna har testat basket i en annan klubb idag. Vi ska se vilken som passar lillkillen bäst. Han är ju lite yngre än de andra är, så det känns viktigt att det blir bra. Tränaren var imponerad över hur duktiga de var. Det är kul för dem att få höra.

I morgon är det måndag och det känns väldigt bra. Jag har en hel del att ta tag i nu efter min viloperiod. Mitt i allt annat gick tvättmaskinen sönder och det är en smärre katastrof i en familj på sex stycken. Så nu ska vi välja en ny tvättmaskin, hur lätt är det på en skala? Inte alls kan jag säga, det finns hur mycket olika maskiner som helst. Nåja, det är ju ett i-lands problem om något. Bara den kan tvätta rent och sväljer många kilo tvätt så ska det nog gå bra. Dessutom är jag fylld av energi nu och beredd att ta tag i livets alla svårigheter och möjligheter igen.

Söndagar är ljuvliga. Oftast har man inget vettigt att göra, så man kan spendera den lite som man vill. Men jag gillar ändå måndagar. Då är allt möjligt igen!

Basket och födelsedagsfest

2012-01-14T17:02:00.002+01:00

Mina småkillar har äntligen fått börja spela basket. Lillkillen var nog egentligen lite för liten, men han får kompensera i energi och passion, vad han saknar i ålder :) Tränarkillarna tyckte att han var så söt när han kämpade på. Han är verkligen duktig för sin ålder. Och älskar att spela basket. Passion kan ta en långt, väldigt långt. Passion och djävlaranamma!

Nu är det fest för min mamma som fyller år idag!

In med något nytt

2012-01-13T20:02:00.000+01:00

på bloggen idag. Nytt, ljust och med härliga vårkänslor. Våren är ju snart här!

Jodå, mina lugna dagar fortsätter. Man kan ju bli beroende, så snart måste jag nog ta tag i mig själv och komma igång igen. Jag har i alla fall shoppat lite på rean i det stora shoppingcentret. Jag älskar rea. Det blev kläder till barnen, två handdukar från Lexington, en snygg handväska från Desiqual och två Gant tröjor till mig. Lite lycka ger det faktiskt att få shoppa. Särskilt när det är rea.

Det är fredag!? Hjälp vad fort veckan gick. Det är dags att dansa så nu kör vi igång helgen. Let´s slowdance in the rain!

Tre fina awards

2012-01-13T11:11:00.066+01:00

Jag har fått inte mindre än tre fina awards. En av Drömmar, lögner och bokmanus som har två härliga bloggar om skrivande och annat. Vi delar drömmen och kampen om den. Sedan fick jag en av Ninas skrivarlya som kämpar precis som jag med skrivandets våndor men också eufori, med motiveringen, för att vi delar samma längtan efter Spanien och ett bokkontrakt. Sist men inte minst fick jag precis en av Lovable som har den mest underbara bloggen där hon blandar fantastiska brudklänningsdrömmar med skrivdrömmar, med motiveringen till mig och Nina, för att vi tre när drömmen om ett liv i Spanien med våra bästsäljare i handen. Snart, snart ska vi sitta på en solig balkong med utsikt över havet och prata skrivupplevelser! Olé!

Det är klart vi ska Lovable!

Till Awarden hör en uppgift. Liebster är ett tyskt ord som betyder "käraste"och utnämningen ges endast till bloggar med färre än 200 följare/prenumeranter . När man får utmärkelsen ska man göra följande:

Tacka den som gett dig utmärkelsen och länka.
Skriv ner de 5 bloggar man vill lämna awarden vidare till och låta dom veta det genom att lämna en kommentar hos dem.
Till sist hoppas man att dom utvalda vill lämna utmärkelsen vidare...

Så kommer det svåra att välja fem av alla underbara bloggar jag följer. Den här gången skickar jag awarden vidare till:

Eva Swedwnmarks Värld för att hon alltid skriver otroligt intressant och nära om att skriva, om att vara kvinna, om att vara människa och vikten av familjen.

Channal för att hon blandar sina fina texter med underbara bilder och färger. Hon lyser upp mina dagar.

Susanne Boll för att hon delar med sig, både av sitt liv med sin fina familj, och skrivandet på ett så härligt sätt.

Västgötskan för att hon blandar humor och allvar på ett härligt sätt. Hos henne kan man lika gärna få skratta som gråta. Eller helt enkelt få något att fundera över.

Ord, idéer och inspiration för att hon just inspirerar. Hon delar drömmen och kampen med mig om att bli utgiven en dag.

Lite överallt

2012-01-12T18:52:00.002+01:00

är mina tankar idag.

Tröttheten håller på att försvinna, men det känns skönt att bara vara just nu. Mitt andra manus väntar på avfärd eller en sista genomläsning. Jag låter de tankarna gro en stund till.

Jag har funderat länge på att starta en webbshop och idag har jag faktiskt tagit tag i det lite mer på riktigt. Det är mycket som ska fungera men det är väldigt roligt. Jag hoppas att det kan bli något av det.

Dessutom börjar familjen, till större del av den i alla fall, bli lite sugen på ett husdjur. Själv hade jag en katt för många år sedan, innan barnen kom till oss. Det var en underbar Chinchilla perser. Nu är det vad vi kikar lite på och en liten kull som föddes den 2 januari är mycket intressant. Dottern räknar dagarna tills de kan flytta ifrån sin mamma. Tyvärr finns det redan intresse från annat håll, så det gäller att inte tveka allt för länge. Samtidigt har vi inte bestämt oss helt eftersom jag fortfarande hoppas kunna återvända till Mallorca under en period till. Om det kommer att fungera vet vi inte ännu, så det känns svårt att ta beslut just nu. Vem kan motstå ett face som detta? En gulligare eller mer bedårande liten varelse får man väl leta efter.

Bilden är lånad från nätet och är inte "vår" kisse, fast en av samma sort.

Dreaming away

2012-01-11T18:58:00.002+01:00

en dag som denna!

Trots att dagen bjöd på sol så är jag fortfarande trött. Men jag känner att tröttheten så smått börjar ge vika. Ännu en dag i släpandets tecken. Inget vettigt gjort men jag tror att det är lika bra att kapitulera för att kraften ska komma tillbaka snabbare. Så jag tar det lugnt. Väldigt lugnt. Löjligt lugnt faktiskt.

Jag drömmer mig bort till en annan tid. Inte så långt bort, men samtidigt ett helt liv bort. Vårt år på Mallorca som var ett av de viktigaste året i mitt liv. Där hittade jag tillbaka till mig själv. Hittade min inre harmoni och började skriva. Där är min själ lycklig. Nu har jag bilderna kvar och allt underbart som vi fick uppleva där finns alltid djupt inne i mitt hjärta. Jag hoppas få uppleva det en gång till. Trying to follow my dreams!

Våra ljuvliga kvällar på vår balkong i värmen när barnen lagt sig.

Palmas trånga gränder med dess alldeles speciella doft av Medelhav, sten och historia.

Underbara solnedgångar som kunde avnjutas ute på vår balkong.

Våren och blommorna kom också till Mallorca.

En av en oändlig mängd sagolika stränder.

Och en till.

Hur kan man vara annat än lycklig här?

En äng fylld med vårblommor.

Havet som alltid finns nära.

En av Palmas underbara bakgårdar.

Till och med båtarna är oändligt vackra. Och stora.

Färgerna. Utsikterna. Här får själen ro.

Kan man bo vackrare än såhär?

Apelsiner som växer mitt inne i Palma.

Underbara vackra gamla hus.

Inget vettigt

2012-01-10T18:31:00.002+01:00

kommer det ur mig idag!

I morse efter att jag sagt hej då till barnen gick jag och la mig igen. Sedan sov jag och det kändes som jag aldrig skulle bli pigg igen. När jag släpat mig upp igen så googlade jag omkring i cyberspace för att se om jag kunde hitta kraft någonstans. Det fungerade inte. Efter det provade jag med en promenad och inte ens det hjälpte. Det brukar alltid hjälpa. Jag har dessutom velat och funderat över om jag ska skicka iväg mitt andra manus eller om jag ska peta lite mer. Detta är ingen dag för att fundera alls. Sådana dagar som idag fylls gärna av tvivel. Och så börjar det spira en rastlöshet som jag känner så väl igen men inte behövt känna på över två år nu. Jag längtar bort och vidare.

Ja, här vill jag bo. Jag behöver det och gärna nu på en gång. Solen, havet och värmen. Jag fattar fortfarande inte hur man kan välja att bo i Sverige. Inte nu. Det är inte bra för själen. Det är helt galet!

Nåja, tillbaka till verkligheten igen. Barnen behöver mat! Verkligheten är igång igen och min kropp hänger inte alls med. Hoppas att det är bättre imorgon. Jag saknar att skriva. Flödesskriva och försvinna in i fantasin. Kanske i morgon.

Jag testar med lite musikterapi under tiden, det brukar ALLTID fungera!

Bilden på den trötta bebisen är lånad från nätet.

Johejdu

2012-01-09T19:00:00.000+01:00

så lurad man blev! Ett utomordentligt härligt horoskop för dagen gjorde mig lite förväntansfull. Kanske skulle det bli den här dagen då jag fick ett besked som jag har väntat på länge nu.

"Step forward and shine, Crab. Today’s Cancer full moon puts you in the spotlight. A personal venture you’ve been working on for the past six months could reach a major turning point. A wish may come true. This is a good day to be gutsy and proactive about whatever you want. Why wait for opportunity to fall into your lap? Make it happen!"

Vad hände då? Jag fick ännu en refusering istället. Funk horoskop!

Fast jag kanske borde gjort något åt det själv. Jag skulle ju vara gutsy and provocative. Ta för mig och få saker att hända. Jag gjorde ju inte det. Det fungerade inte så bra idag den sista lediga dagen på barnens jullov. Jag har shoppat och fikat med dottern istället. Jag ville vara tillsammans med barnen. Det är varken gutsy eller provocative. Jag får nog skylla mig själv, fast någon liten trevlig överraskning hade inte skadat.

Jag köpte i alla fall två böcker på ICA, lite gutsy faktiskt, eftersom jag bara slet åt mig två som såg trevliga ut när jag stod i kassan för att betala. 2 för 89:-, då passar jag på, fast särskilt genomtänkt var det inte.

Maken har läst den nya början i mitt manus, de 17 första sidorna. Han har för första gången läst något som jag skrivit, förutom barnboken. Han gillar det och tycker att det är spännande och lite sorgligt. Yay! Fast han hade ett litet förbehåll angående tydlighet som jag måste funderar lite på.

Liebster award

2012-01-09T13:36:00.000+01:00

Vad härligt det är att få börja året med en fin award. Tack snälla Ulla med den härliga bloggen Livet och vardagen.

Till Awarden hör en uppgift. Liebster är ett tyskt ord som betyder "käraste"och utnämningen ges endast till bloggar med färre än 200 följare/prenumeranter . När man får utmärkelsen ska man göra följande:

Tacka den som gett dig utmärkelsen och länka.

Skriv ner de 5 bloggar man vill lämna awarden vidare till och låta dom veta det genom att lämna en kommentar hos dem.

Till sist hoppas man att dom utvalda vill lämna utmärkelsen vidare...

Så kommer det svåra att välja fem av alla underbara bloggar jag följer. Den här gången skickar jag awarden vidare till:

Joannas universum för hennes underbara inspirerande blogg som är en fröjd att få att följa. Hennes fantastiska mod som egenutgivare ger hopp till oss som fortfarande kämpar.
Morran och omvärlden är ännu en mycket inspirerande och driftig egenutgivare som har ett stort socialt engagemang.
My Myself and I är en inspirerande egenutgivare som visar att allt är möjligt bara man är tillräckligt envis och modig.
Skrivarvisioner som är min följeslagare i min skrivande värld. Vi följs åt och stöttar, uppmuntrar och hjälper varandra så gott vi kan.
Lovable för att jag älskar hennes underbara blandning av sagolika klänningar och hennes skrivande värld.

Kvinnokraft och en ny början

2012-01-08T18:32:00.001+01:00

Vår värld är inte något att vara stolt över. Och ändå har vi enormt mycket att vara stolta över. Allt vackert som omger oss. Allt det som vi får tillgång till i den del av världen som vi föddes i. Men vi kan göra den så mycket bättre. Vi kan dela med oss av allt det som vi har fått. Världen behöver förändras. Vi behöver jämna ut och dela med oss av allt det vackra och allt det goda. Tillsammans är det enda sättet.

Här i västvärlden kan vi börja med att stödja varandra. Hjälpa, stötta och lyfta. Avundsjuka och nedslående kommentarer borde bannlysas. När vi har nått dit så kan vi sprida allt det goda och låta det ta över hela världen.

Låt en inspirerande kvinna, Isabel Allende, inspirera och berätta om vikten av kvinnokraft.

Kvinnokraften är en kraft som är oändligt underskattad och det är bara vi kvinnor själva som kan ta den till nya höjder. Låt oss göra det. Tillsammans!

Nu är snart jullovet slut och vardagen tar vid igen. Det är med blandade känslor jag tar till mig den informationen. Sovmorgnar, o ljuvliga sovmorgnar är slut. Tider ska passar, läxor ska läsas. Kläder ska läggas fram varje kväll och barn ska somna i tid. Samtidigt börjar det en tid med ordentlig arbetstid. Den avbryts inte ständigt med röda dagar. Det känns ganska härligt ändå. Nu börjar det nya året på riktigt, det nya arbetsåret. Allt kan hända och jag är redo.

En helt ny början har fått ta plats i mitt andra manus. En hook? Kanske! Något jag gillar är det definitivt. En början som faktiskt startar upp en spännande berättelse och hjälper till att knyta ihop. Det är väl det man vill ha? Kanske! I min berättelse har den i alla fall tagit plats och det känns fantastiskt. Nu har jag kommit en bra bit vidare och snart hoppas jag få önska den här berättelsen lycka till på vägen!

Det ser ljust ut

2012-01-07T18:51:00.004+01:00

i alla fall om man får tro på mitt horoskop.

The first half of the day could slip by in a fog, but that’s fine. Don’t pressure yourself to do too much today, because you really need some extra sleep and unstructured time. When the Moon moves into Cancer later this afternoon, you wake up and spring into action. Since it’s the beginnings of a Cancer full moon, this weekend could turn out to be pretty major for you. Stay tuned for exciting news in the next couple of days.

Det låter ju perfekt! Jag hoppas verkligen att det stämmer :) Jodå, jag var riktigt trött i morse. Äldsta sonen har haft två kompisar som sovit över och det tog en stund innan jag fick dem i säng igår och ännu längre innan de verkligen somnade. Sedan vaknade vi alla sent i morse, utom maken som stack iväg för ett gympapass tidigare på morgonen. Men så somnade han flera timmar tidigare än vi andra också. Så det så! Sedan bjöd vi våra övernattande killars föräldrar på fika. Efter det tog vi en promenad, så jag piggnade definitivt till under eftermiddagen :) Nu är det bara resten som ska slå in, jag ser mycket fram emot de spännande nyheterna som ska komma till mig under de närmaste dagarna :D

Idag har jag också tagit till mig och sugit i mig inspiration från olika håll. Jag har inte skrivit idag heller, tyvärr men jag fastnade på en av mina favorit sidor TED Talks. Ett underbart ställe att få vara på kan jag upplysa om. Har man inget annat att göra eller om man söker inspiration så är det sidan att hänga på. Bland mycket annat hittade jag den här fantastiska kvinnan. Hon pratar om vad hon har lärt sig genom sitt skrivande. Hon utför sitt framträdande precis så avslappnat och härligt som jag själv skulle vilja göra, om jag någon gång ska prata inför människor. Jag gillar det hon säger, jag gillar hennes stil. Jag gillar henne helt enkelt. När jag lyssnade på henne så förstod jag plötsligt varför jag skriver om det jag gör, jag förstod varför mina berättelser kommer till mig. Illuminate the darkness. Visst är det coolt!

Vilken dag

2012-01-06T18:22:00.001+01:00

Soliga dagar är vi inte alls bortskämda med den här vintern, men i dag var det en fantastisk strålande dag. Vi tog en härlig promenad tillsammans med två andra familjer och så grillade vi korv. Att grilla korv ute på en engångsgrill vet ju alla hur det slutar, så någon gourmet lunch blev det inte, men mysigt var det.

I går läste jag i det andra numret av tidningen Skriva innan jag somnade. Jag funderade ju igår lite på de första tio sidorna, och jag fick faktiskt hjälp på vägen och en del tips i tidningen, som slutade med en idé för mitt eget manus. Igår kväll skrev jag några nya meningar som skulle kunna vara en bra början. I morse, precis mellan sovande och vaket tillstånd, kom ännu en idé. Nu har jag två olika sätt att börja på. Tanken var att jag skulle skriva ner dem i mitt manus och känna lite på dem idag. Det blev inte tid för det så jag hoppas istället på morgondagen. Det är en spännande känsla när man har något nytt att testa. Dessutom slutar jag aldrig att förundras över hur mycket hjärnan jobbar med manuset även när man inte skriver. Häftigt!

Anyway, det är en alldeles speciell dag i dag. Fredag, den allra första i år. Då måste det dansas. Vi kör igång året med storslagen dans med mycket färg och fest. Precis så som jag hoppas att året ska fortsätta.

Så då kör vi, det är fredag och dags att dansa!

Ju mer man vet

2012-01-05T19:55:00.000+01:00

ju svårare blir det!

Ju mer jag funderar, desto mer ofullständigt känns mitt manus. På tio sidor ska man ha fångat sin läsare. Inte tolv utan tio. Kroken ska ha fastnat och läsaren ska känna sig tvungen att läsa mer. Jag tänker på böcker jag själv tycker om att läsa och många av dem är ganska stillsamma historier som är berättade på ett fångande sätt, men om det är någon krok som har fått mig att läsa vidare är jag egentligen inte riktigt säker på. Det kan likaväl vara språket eller sättet att berätta på. Ibland känns det överdrivet och oäkta, lite som att sälja begagnade bilar. Man ska få något att blänka lite mer och verka lite bättre än det kanske egentligen är. Samtidigt ska man fixa och trixa med de ord man har för att berätta sin egen berättelse på det allra bästa sättet man kan. Det är ju det som är att författa. Kanske är det så att man måste få det att blänka till så att det nästan bländar, för att läsaren ska läsa vidare och hinna uppleva berättelsen i sin helhet? Klart man vill fånga, klart man vill att det ska vara en spännande och otroligt läsvärd upplevelse. Men ibland känns det som om man irrar omkring i en labyrint av skrivna och oskrivna regler för författare. Ju mer man vet ju svårare är det!

Att skriva manus för filmer eller tv har väldigt många likheter med att skriva böcker. Själv tänker jag väldigt mycket i scener när jag skriver mina manus. Jag ser det framför mig som i en film. Kanske är det så att ju duktigare man är på att skriva, desto lättare blir det att använda sig av skrivtips. Jag lär mig fortfarande och det är otroligt spännande. Men lätt är det inte! Nu ska jag läsa mina första tio sidor i mitt manus. Igen!

Nära dig

2012-01-05T15:35:00.004+01:00

Jag har läst Nära dig av Joanna Björkqvist. Underbara Joanna som jag beundrar oerhört, bland mycket annat, för hennes enorma driv och mod när hon gav ut sin bok själv på eget förlag. Mer om och med henne kan ni läsa på hennes fina blogg Joannas universum.

Det är en berättelse om livets alla vedermödor blandade med glädjen och den stora kärleken som ett nyfött barn för med sig. Sagas första tanke på BB är att ringa sin mamma för att berätta om det nya lilla livet som kommit till världen, något som är omöjligt då Sagas mamma dog i en bilolycka när Saga var tonåring. En varm och helt ny relation mellan Saga och hennes döda mamma byggs långsamt upp då Saga får några dagböcker som hennes mamma skrev under Sagas första år i livet. Saga läser ur dem en dag i taget för att uppleva samma dag som hon själv befinner sig i, genom sin mammas ögon under samma dag trettio år tidigare. Efterhand så avslöjas hemligheter i dagböckerna som får Saga att ifrågasätta allt hon trott på. Saga upplever, precis så som många nyblivna mammor gör, mycket ångest i allt det nya och hennes rädslor blir periodvis nästan ohanterliga. Som nybliven förälder, med allt som det innebär och i sällskap med moderns ord från de trettio år gamla dagböckerna måste Saga omvärdera och hitta nya vägar i livet. Våga ta steget ut i något helt nytt.

När jag läser sista sidan i boken så inser jag att jag kommer att sakna Saga, hennes mamma och alla runt omkring henne. Det känns sorgligt att inte få finnas i deras närhet längre.

Den kortaste refuseringen

2012-01-04T20:04:00.001+01:00

so far!

Jag fick en refusering idag med bara tre korta meningar. Ett förlag som jag skickade in mitt manus till, trots att jag aldrig ens hade hört talas om dem förut. Är jag ledsen, hell no! Tror jag fortfarande på mitt manus? Det kan du lita på! Jag tror inte längre att innehållet i mitt manus är sämre för att det refuseras. De allra största och mest berömda författarna har en gång blivit refuserade. Det krävs mod för att publicera en helt ny författare.

Ett petande utan dess like

2012-01-03T20:23:00.000+01:00

Ord är bara ord ända tills någon läser dem.

Gästerna har åkt och jag har suttit länge med mitt följebrev och mitt andra manus. Nu är det ett petande utan like. Följebrevet börjar nog få sin slutliga form. Manuset ska se prydligt ut och vara lättläst. Och utan att det går att hindra det så kommer alla tvivel och surrar runt mig som en objuden otrevlig gäst igen. Är det verkligen helt är färdigt? Går det verkligen inte att göra det lite bättre? Huvudet är överfullt av tankar och eventuella nya möjligheter. Nya ord, fler ord, andra ord? Jag vet att det hör till och jag vet att jag måste komma till ett avslut. Tankarna måste bara på stilla sig en aning först. Måste få förvisa sig om att det måste vara tillräckligt bra någon gång. Måste få känna att den tiden verkligen har kommit. Tills dess petar jag vidare. Ändrar på det uppenbara. Hittar ännu ett stavfel som missats. Förfinar och putsar. Men snart så. Det är nära nu!

Följebrev och basket

2012-01-02T19:48:00.000+01:00

Det blev lite basket idag och det var riktigt spännande! Vi såg några matcher och lillkillen fick spela i pauserna. Maken till stolt kille får man leta efter. Fast korgen var lite väl högt upp för en femåring så kämpade han på. Lite sköna moves kunde han också plocka upp bland de stora killarna och tjejerna. Lillkillens största idol är Michael Jordan och han är verkligen en bra förebild att ha. Han inspirerar även mig.

Dessutom har jag hunnit skriva ett följebrev eftersom vår gästfamilj har stannat hela dagen i Lund för att titta på basket. Själva åkte vi hem efter 4 matcher på 2x15 minuter. Det var lite lagom för oss. Nu ska jag läsa igenom följebrevet och se om det duger. Familjen ska få tycka till lite också. Det närmar sig avfärd med stormsteg. Jag tror att det får ta sig en tur bland förlagen trots allt. Det enda jag förlorar på det är tid.

1 januari och nyårslöften

2012-01-01T18:47:00.001+01:00

Nej, jag har slutat att ge några nyårslöften alls. Jag förstår inte riktigt meningen med dem. Jag gör bara det bästa jag kan hela tiden för att må bättre, vara mer harmonisk och ta mig framåt och uppåt. Precis samma den 1 januari och framåt som alla andra dagar. Varför göra det svårare för sig än man behöver?

Annars gillar jag den 1 januari otroligt mycket. Det är en nystart och en helt ny oskriven årsbok att fylla precis på det sätt som man önskar. All julstress har lagt sig totalt och nyårsförberedelserna är över. Nu kan allt hända och det gäller att vara öppen för allt det nya som är på väg. 2012. Jag gillar känslan, bra jämna siffror förutom en, den måste vara bra. Nu börjar det!

Vi har ett sådant urtråkigt grått väder att man mest vill sitta inne och mysa. Vi har fortfarande gäster så manuset får vänta en liten stund till. Men det kliar i fingrarna vill jag lova. I morgon ska barnens kusin som är 15 år, spela basket i en stor tävling och vi ska titta på en eller två av matcherna. Det ska bli spännande. Vår lillkille älskar basket och ska få se en riktig match för första gången. Han kan knappt vänta och han har blivit lovad att spela med killarna mellan matcherna. Vi får se om det kommer att fungera, för i så fall så har han något att leva på i flera år. Nu god middag och sedan film med hela gänget. Det kallar jag en bra start på året.

Happy New Year

2011-12-31T11:33:00.000+01:00

Jag önskar er alla ett helt underbart nytt år!

Med fullt ös och mycket musik och dans såklart. 2012, here we come!

Hela vägen

2011-12-30T20:42:00.000+01:00

igenom.

Nu är andra redigeringen färdig och nästa steg är baksidestext och ett följebrev. Inte helt lätt såklart, men ändå. Känslan är makalös. 72 470 ord. Nu är det helg igen och vi har gäster till tisdag så jag vet inte när jag kan fortsätta. Jag undrar om det märks att jag smiter upp och jobbar med mitt manus på natten :) Man vill ju bara fortsätta och jobba vidare nu när det är så nära.

Om en stund kommer makens bror med familj som vi ska fira nyår tillsammans med. Det blir såklart väldigt trevligt. Och föresten ett helt nytt år, vilken grej. Det ska bli mitt år. Allt jag vill ha ska bli mitt. Det behöver inte alls vara stora saker. Harmoni och inre tillfredsställelse är gott nog! Och ett litet, litet bokkontrakt vill jag förstås ha :D Det samma önskar jag er alla! Bokkontraktet kanske inte är allas önskan förstås, men allt det andra. Nu startar snart vårt bästa år hittills!

Det är fredag. Den allra sista det här året. Vi behöver dansa oss in i det nya året. Nu kör vi i gång 2012 så att det ryker om det!

Löjligt lycklig

2011-12-29T19:37:00.002+01:00

bland mina ord!

Jag har redigerat 60 sidor idag. Det studsar och hoppar av glädje i mitt bröst. Min text fick mig att gråta. Det måste vara bra med tanke på hur många gånger som jag redan har läst den :) Jag är alldeles snart igenom redigeringen av hela mitt andra manus. Nu måste jag börja tänka på allt det där andra igen. Lektör eller inte? Förlag eller på egen hand? En lite otålig känsla har tagit plats och jag vill mer och vidare. Mitt första manus ligger fortfarande hos ett antal förlag. Det är en lång väntan, men att ge ut själv innebär så mycket mer jobb med annat än att skriva, som är det jag verkligen vill göra. Samtidigt har man hela makten i sitt eget förlag. Berättelsen fortsätter att vara bara min egen. Maken tycker att jag ska lägga ut dem som e-bok på en gång. Men att hålla i en fysisk bok är ändå målet. Också. Det är så många nya vindar som blåser runt den här världen att det vore dumt att stanna upp och hålla emot.

Dagens skrivmusik innehåller den känslan som genomsyrar mitt manus just nu. Så nära.

Puts väck

2011-12-28T18:23:00.001+01:00

Nu är julgranen bortstädad. Puts väck. Det gapar ett tomt hål där den stått. Vilken konstig känsla det är med alla julsaker. Först ska de in och det fyller upp hela huset på något sätt. Sedan ut och bort och allt blir som vanligt igen. Lite sorgligt och ändå en skön känsla på samma gång. Fast det är bara granen som fått lämna oss, allt annat är kvar en stund till. Lite i taget är kanske bra, så att man hinner vänja sig.

Men lyckokänslornas lyckokänsla har nått mig idag. Jag har börjat redigera i mitt andra manus igen. Jag kan inte ens beskriva hur det får mig att känna mig. Nu rör det sig igen. Allt stannade upp ett tag. Julen tog över och jag vet inte, men jag tappade lite fotfästet. Tappade bort mig själv. Nu vet jag att jag måste skriva. Utan det blir livet aldrig någonsin sig likt igen. Fattigt och utan den djupa tillfredsställelse som orden ger mig. Vilken tur det är att det bara är att skriva, inte svårare än så!

Dagens redigeringsmusik är lite våldsam. Symboliserar det jagade. Jakten och samtidigt viljan. Hoppet. Något sådant :)

En refusering och allt har rivits

2011-12-27T19:35:00.003+01:00

Jag trodde nog att jag skulle slippa se någon refusering i mellandagarna, men icke. Det hade smugit in sig en i mailboxen trots en önskad julanda i godhetens tecken och en skön julfrid.

Men inte ska man vara bitter, allt kunde ha varit värre, mycket värre. Jag sätter på mig sydvästen i den hårda vinden i bokbranschen och stretar vidare. Om inget annat så har jag ju en gedigen samling refuseringsbrev.

Så nej, jag är inte alls varken sur eller bitter.

Nejdå, bara lite rejected, kanske lite infected men definitivt aningen ejected. Rakt upp i ett vacum i det blå där jag funderar lite över varför, lite över om det någonsin ska bli ett ja och mycket över att ragequitta hela förlagsdelen och gå min egen väg.

Det ordnar sig alltid ...

Rivningen av pepparkakskåken gick utmärkt i alla fall. Det är vi glada för. Och gott var det. Våra två äldsta ska ha Lan-party idag. Ett pyttelitet med bara de två och några kompisar online. Då sitter de uppe så länge de orkar eller tills deras mamma tycker att det räcker. Halv fyra på natten blev det förra gången. De får bara göra det en gång per lov och ikväll blir det vinterlovslan. De ska äta pizza och godis och ha det mysigt bara de två på vinden. Maken och jag lägger småkillarna i dräglig tid och passar sedan på att se lite inspelade serier som vi inte hunnit med. Vi ska äta kycklingsallad, det ska bli så ljuvligt efter all julmat.

Julfrid

2011-12-25T19:59:00.034+01:00

och en tråkig förkylning. Under den sista timmen av uppesittarkvällen kände jag förkylningen som var på väg åt mitt håll. Den har smugit och krupit och inte riktigt velat ta tag, men det tackar jag extra mycket för just nu eftersom jag då ändå orkat med allt som hör julen till. Igår avslutades kvällen nästan vid midnatt men efter att mamma lämnat av min syster hemma hos henne kom hon tillbaka in för en nattmacka. Kvällen fortsatte sedan med trevliga samtal till klocka 02.30. Då var jag REJÄLT trött. Somnade totalt ovaggad och vakande runt 10.00 igen. Kände av förkylningen ordentligt så jag gick och la mig en stund igen efter frukosten och sov en stund till. Men jag ska definitivt inte klaga för vi har varit oförskämt friska den här hösten och vintern, so far, ta i trä!

Tomten han kom som han brukar och knackade på fönstret och gjorde så att lillkillens hjärta bokstavligen slog fortare. Han ville inte krama tomten, men gick med på att tacka i hand om jag följde med fram. Det gjorde jag såklart och han log faktiskt också till slut. Nästyngstingen har i år kommit på sanningen och berättade för mig vem tomten egentligen är. Fast samtidigt var han lite förundrad och kikade extra mycket i våra fönster för att förankra vad han trodde. Våra större barn har aldrig berättat när de kom på sanningen, utan spelat med i den stora julshowen som startar julklappsutdelningen, hela tiden.

Pepparkakshuset vänta på att bli uppätet. Barnen längtar efter att sätta tänderna i den goda pepparkakan och den vintervita kristyren.

Misteln hänger så fint i taket och väntar på att få se alla uppspelta och glada människor kyssas under den.

Verkligheten kan ses på så många olika sätt. Vem vet det, om inte den som skriver? Julen är en riktigt Alexander och Fanny tillställning när den är som bäst. Barnen i bullerbyn sitter fint på golvet och glittrar med sina tindrade ögon. Tackar snällt och tacksamt för den enda julklappen de får.

Så är det självklart inte och vem vill egentligen ha det så? Vår familj har mer en italiensk framtoning där allt sker med starka högljudda känslor. Ljudet står högt i tak och allt blir aningen yvigt. Det går bra det också. Så länge alla vet var man har varandra så fungerar det mesta alldeles utmärkt. Glädje, lycka, frid och kärlek kan se ut på så många olika sätt.

När man vet hur många människor och inte minst barn som har det fruktansvärt jobbigt just nu så gör det ont i hjärtat, vad man än håller på med själv. Man kan önska och önska att ingen behövde ha det svårt och ändå gör det inte mycket skillnad. Man får göra det lilla man kan. Just nu är det viktigt att våga höra och se när det händer saker som inte känns rätt. Våga gripa in och kanske, bara kanske, göra den största skillnaden i världen.

Verkligheten hos oss ser ut så här. Misteln finns inte alls där den brukar hänga eftersom jag inte lyckades hitta någon. Det går lika bra att kyssas under den plats där den brukar hänga ändå. Pepparkakshuset är litet och oansenligt men skänkte mina småkillar en enorm lycka att få dekorera likaväl. Det kommer att smaka lika bra i morgon då de ska få äta upp det.

Vår lilla ängel vakar över oss och jag hoppas dess tanke når ända ut till alla dem som behöver det.

Den påhittade verkligheten med det magnifika pepparkakshuset och den enorma misteln tog jag kort på, på Sofiero slott för några år sedan :)

En riktigt God Jul

2011-12-23T16:56:00.004+01:00

vill jag önska er alla!

Se till stava rätt. Det kan var helt avgörande för hur det ska gå för dig i framtiden. Man vill verkligen inte tillkalla fel sorts män.

Då var det dags för fredagsdans. Klart att julen ska innehålla mycket dans. All mat och godis måste ju skakas av. Dra med hela släkten vet jag!

Hemma hos mig går det stålande just nu. Igår gjorde jag, faktiskt i lugn och ro och i min egen takt, kola med Baileys smak. Supergoda tyckte hela familjen och de var färdiga på exakt 12 minuter, när hände det senast, att tiden på kolan stämmer och dessutom att det går så snabbt? Helt underbart om ni frågar mig. Jag assisterades av mina barn och gjorde också en Jansson och julskinkan. Sedan hade vi uppesittarmys med Polarexpressen. En tradition som vi började med på Mallorca då vi inte kunde se Kalle Ankas Jul. Vi hade vår uppesittarkväll igår eftersom vi ska bort ikväll. Det är bra, för mys kan man aldrig få för mycket av. Idag gick jag en stund på stan och det var ljuvligt då jag egentligen inte skulle göra något speciellt, jag hade bara två enkla ärenden. Det var mysigt att bara gå omkring och känna lite julstämning.

Nu är det jul på riktigt. Ha en helt fantastisk, fridfull och avkopplande jul. Här kommer min julklapp till er. Den kommer tillsammans med dans såklart!

Så nöjd och lycklig

2011-12-21T19:10:00.001+01:00

och framför allt lugn.

Jag är tillbaka på banan igen. Vad kan hända egentligen? Jul blir det ju vad som än händer. Jag har försökt fokusera under dagen och har löst det som var viktigast just nu. Nu känner jag mig därför lugn och fin som en filbunke. Vad det nu betyder?! Nu ska jag ägna mig åt allt och absolut ingenting. Det blir perfekt!

Barnen har börjat sitt lov och vi ska fira. Det önskades pizza men vi kom till slut överens om en fisksoppa som alla i familjen älskar. Den är busenkel att göra och det passar mitt sinne för dagen. Det ska bli helt underbart med lov. Stora killen har fått betyg som både han och vi är mycket nöjda med. Vår tjej har jobbat mycket hårt under året och nästyngstingen har klarat av sin första termin som förstaklassare med bravur. Maken är så nöjd med dagens jobb och själv är jag lycklig över att ha fått sova ut och har nu kommit ur den lätta panikkänslan som jag hade igår. Det behöver firas.

Idag kom äntligen Desirée Fredlunds bok My hem till mig. Det gjorde min dag så mycket ljusare och gladare. Det blir perfekt julläsning. Tack sötaste och finaste Desirée!

En skön och avkopplande kväll kan börja. Lite smooth julmusik passar mig. Allt ska andas lugn hemma hos mig resten av tiden innan julafton.

För mycket

2011-12-20T19:50:00.000+01:00

blev det att göra idag. Jag gillar inte sådana dagar, så nu måste jag varva ner min uppvridna kropp.

Om man tänker positivt på dagen så kommer jag att sjunka djupt ner i soffan om några minuter och bara njuta av stillheten. En sådan här dag är det verkligen extra skönt och njutbart.

Jag behöver lyssna på stillsam avkopplande musik och jag har en vag känsla av att det är fler som behöver det i dessa tider som kallas december och jultid.

Refusering och drömmar

2011-12-19T20:27:00.001+01:00

Jodå, idag dök det upp en refusering till. En standardrefusering som talar om att förlaget inte tror på utgivning av mitt manus på deras förlag. Jag har väntat på att få de refuseringar som ska skickas ut innan jul, för jag antar att förlagen vill kunna hålla det så rent som möjligt när det nya året startar.

Nåja, det är ett nytt år som startar för mig också. Ett nytt år som kommer att bli mitt år. På ett eller annat sätt! Ge upp? Jag! Nej, jag tror inte det!

Dagen har fyllts av pyssel med julkorten som skulle skickas senast idag. Typiskt mig att vara så sent ute, men mina tankar har funnits så mycket i mina berättelser och skrivandet den senaste tiden. Jag har gett upp skrivandet för nu, men ser mycket fram emot att få fortsätta så fort som möjligt. Så fort julen är över.

Jag hade den märkligaste drömmen igår natt. Jag var hemma hos svärföräldrarna, i deras hus som det flyttade ifrån för några år sedan. Plötsligt dök det upp kor i trädgården och jag undrade varifrån de kom. Samtidigt som jag tänker den tanken så har de kommit in i huset. Jag tyckte att det var så märkligt. Där står de bara och stirrar på oss. Sedan växlar det till en lägenhet där golvet är fullt av små, små bitar av pappersskräp. På mina kläder sitter det fast en massa små pappersbitar som jag försöker få bort. Det fungerar inte alls. Till slut tar jag av mig kläderna så att jag lättare ska kunna få bort det irriterande skräpet. Samtidigt som jag jobbar med det, så ser jag en stor orm ringla runt på ett bord. Jag blir superrädd såklart och tränger in mig i hörnet. Samtidigt dyker det upp fullt med små svarta ormar på hela golvet. Jag hoppar upp på en stol men de små ormarna blir bara fler och fler. Så där står jag på en stol, med mina kläder i handen som är täckta av pappersbitar, i bara trosor och bh. Samtidigt som jag ropar på hjälp undrar jag vad de som bor i lägenheten ska säga när de får se mig utan kläder i deras lägenhet. Vad gör jag där? Och varifrån kommer alla ormarna egentligen? Sedan vaknar jag.

Drömmar är det märkligaste som finns. Man kan inte låta bli att undra över vad som pågår i ens egen hjärna när man sover. När jag sökte på drömtydning angående ormar så finns det en del olika förklaringar. En förklaring är att mitt liv behöver förändras. Man ska göra sig av med det gamla och välkomna det nya i livet. Ja, jag har känt en lätt rastlöshet och en önskan om att göra något nytt och att vandra vidare de senaste dagarna. Jag har lite svårt för det där när livet går på i samma välkända spår allt för länge. Kon å andra sidan kan betyda att livet är lugnt och behagligt just nu. Det stämmer ju det också. Sedan har vi skräpet som verkar symbolisera att man går igenom motgångar och att livet inte är så kul för tillfället. Nej, det stämmer verkligen inte alls. Det ska vara refuseringarna då, de är ju tråkiga motgångar om något :) Vilken fruktansvärt motsägelsefull dröm det blev :D Oavsett vad allt kan betyda, eller om det betyder något alls, så var det en mycket märklig dröm.

Den sista advent

2011-12-18T18:19:00.000+01:00

för den här julen. Det fjärde ljuset är tänt och man kan märka på barnen hur förväntningarna ökar i takt med att julafton närmar sig. Jag älskar att se det glittriga i barnens ögon.

Födelsedagsfesten för sonen och maken igår med släkten gjorde att jag fastnade i köket mest hela dagen. Vardagsrummet såg ut som en krigszon efter målandet av fönsterkarmar vilket gjorde att maken fick jobba med att städa där istället för att hjälpa mig. Men det var så fint när festen började och maten var väldigt god. Idag har vi tagit det lugnt och sett på film. Vädret var så tråkigt så det blev tyvärr ingen promenad. Det blev inte heller någon tid för mitt manus. Jag har motvilligt fått inse att det inte går att hinna med allt. Julen närmar sig oss med blixtens fart. Den nyss överfulla presentjulkalendern gapar nu tom på större delen av den. En mycket synbar påminnelse om att julafton snart är här.

Christmas dance

2011-12-16T15:10:00.004+01:00

on a friday!

Jag är färdig med min julklappsshopping och därför är jag väldigt, väldigt glad. Men kanske skulle jag ta och åka ut till vårt shoppingcenter och bara njuta av att inte behöva hitta presenter, inte stå i kö, inte slå in paket och framför allt inte svettas floder under tiden. Jag kan istället ta på mig min finaste jultröja, ha kul bland alla som fortfarande shoppar och dansa runt i en härlig fredagsdans.

Nu är det helg och inte alls långt kvar till julafton. Och vi behöver starta upp helgen med en riktigt svängig juldans. Då kör vi!

Vem tänder stjärnorna

2011-12-15T19:06:00.002+01:00

egentligen? Jag måste ju dela med mig av hur det egentligen går till. För nu vet jag. Min lillkille som är fem år har upplyst mig. ♥

Jag gick och sjöng på Vem tänder stjärnorna när vi pysslade, lillkillen och jag. Jag frågade honom vem det egentligen är som tänder stjärnorna. Han tvekade inte länge innan jag fick svaret. Tomten, det är tomten som tänder stjärnorna såklart! Jaha, sa jag, varifrån tänder han dem? Från Nordpolen. Ja, varifrån trodde jag, det är ju där han bor. Lillkillen upplyste mig också om vad solen är för något. Guld som limmats ihop till en rund sol och ljuset kommer bakifrån. Månen vet jag också vad den är gjord av nu. White stone, ja han sa så, white stone! Det låter vackert tycker jag. Regnet har ni kanske också undrat över någon gång, ingen fara, för lillkillen talade om att det var tomten som fixade det också. Hur? Jo, han har en hink med vatten som han häller ut över oss uppifrån Nordpolen. Han måste vara snabb för han häller ut vattnet över kanten, och så springer han iväg och hinner fylla på mer för att hälla ut nytt innan den första hinken når oss. Vid ösregn vågar jag inte ens tänka på vilket jobb han måste ha, stackars tomten. Kanske hjälper nissarna honom då.

Ja, det är ju klart att det skulle bli lite trist att jobba bara på julen, det förstår jag ju. Jag är så glad att jag äntligen vet hur allt det där fungerar :D ♥

Den första dagen

2011-12-15T17:39:00.000+01:00

på det nya året.

Idag fyller älskade maken år. Vi har hängt ihop i många år nu. I vått och torrt. For better and for worse. Jag är så glad att jag får vandra på livets stig med just honom. Han gör mitt liv tryggt att leva. Gör glädjen ännu större och kärleken oändlig.

Så idag är det fest igen. December är ett enda långt firande för oss. Och tiden fortsätter att rasa i ett vansinnigt tempo. Julkorten är fortfarande inte färdiga men granen kläddes igår till småkillarnas stora glädje. Den är så fin och nu luktar det jul hos oss. Barr och hyacint.

Tiden på overdrive

2011-12-14T16:55:00.000+01:00

Tiden går så fruktansvärt fort och nu har halva december redan rasat förbi oss. Granen ska kläs, barnen hoppar av förväntan inför det. Själv ska jag iväg på smyckesglögg i kväll. Ja, lite glöggmys med några tjejer samtidigt som man kan köpa smycken. Det ser jag mycket fram emot.

Vill, vill,vill sitta en liten stund varje dag med mitt manus. Men det verkar hopplöst, för tiden har lagt in overdrive växeln. Idag lyckades jag, men bara precis. Fyra sidor har jag läst, så mycket blev det verkligen inte. Men ändå något att mata min stora glupska önskan om att skriva med.

Dagens redigeringsmusik stämmer fint in på det som jag läser i mitt manus just nu.

Några nya ord

2011-12-13T17:55:00.003+01:00

mitt i julstöket.

Jodå, några ord blev det och några sidor blev genomlästa idag. Fast det är inte lätt att få till någon tid för skrivandet nu i december. Idag kom dessutom våra nya fåtöljer som ska ersätta soffgruppen i vardagsrummet. Då behöver det bäras och grejas en del. Men det är kul och spännande. Hoppas att det blir precis så bra och fint som vi har tänkt oss.

Gårdagen var så mysig och jag tog helt sonika ledigt från bloggen en stund. I huvudet surrar tankarna om nästa skrivprojekt. Ska jag ta tag i något redan påbörjat eller något helt nytt? Jag måste erkänna att något helt nytt lockar mest, av olika anledningar. Sedan vill jag skicka mitt andra manus till lektör. Kanske är det ingen större idé innan jul. Eller så är det det, om det kommer in nya efter jul när alla haft tid att skriva. Då kanske det är bättre att ha skickat innan. Man kan aldrig veta säkert.

I november började jag lägga in en skrivserie här på bloggen, som jag nu tänker avsluta med den sista delen som handlar om redrafting. Det passar ju för mig just nu då det är i den fasen jag är just nu. Här ges många bra tips.

Kom ihåg, clarity, construction och colour. Väldigt bra ord att tänka på när man läser igenom sitt manus.

I natt för fjorton år sedan

2011-12-12T17:47:00.008+01:00

förändrades mitt liv för alltid. Och blev en miljard gånger bättre (minst). Jag blev mamma för första gången. ♥

Då föddes vårt första mirakel, vår äldste son. Vi fick stanna kvar på BB i sex dygn, på grund av några små komplikationer. Tiden var stillsamt fridfullt, trots vårt lite långsamma tillfrisknande. Nätterna fylldes av mysiga stunder, i det milda ljuset av adventsljusstaken, tillsammans med vår alldeles nyfödde helt underbara lille son. Jag var fullkomligt salig och överväldigad av den stora kärlek som jag kände för detta lilla, lilla barn. Nu får jag tillbaka samma känsla som jag hade då, varje kväll som jag ser det varma ljuset i fönstret vid jul.

Idag har han fått sitt första Visa-kort. För mig är det ett liten steg mot självständighet och ett eget liv för honom. Fast jag hoppas dröjer väldigt länge än, för jag kan faktiskt inte se hur mitt liv ska se ut den dagen som mina älskade telingar inte längre alltid är vid min sida. Kluvenheten kan väl inte bli större än hos en förälder som tampas med att vilja ha kvar och nära och samtidigt vilja ge sina barn starka bärande vingar.

Jag än oändligt stolt över den människa som han har blivit. En varm, snäll och go kille som bryr sig om andra människors väl. Än så länge har vi inte behövt tampas med några jobbiga tonårsproblem och det gör mig så glad. Jag hoppas att det går att växa upp utan att behöva revoltera mot oss föräldrar allt för mycket, för vi har det så mysigt och tycker om att göra saker tillsammans. Han har valt att ha en mysig kväll med god mat hemma med familjen framför fest med kompisar. Och jag njuter och är glad så länge det varar, för jag är fullt medveten om att vi lever i den närheten med honom på övertid just nu. Snart är det annat som drar och vi får nöja oss med det vi får. Men nu är han här hos oss och det gör mitt mammahjärta varmt och fyllt av kärlek. Av den oändliga kärlek som alltid kommer att följa med honom, vilka vägar han än väljer att gå i livet. ♥

Så går en dag

2011-12-11T17:52:00.004+01:00

ifrån vårt liv och kommer aldrig åter. Det låter lite dystert men är dessvärre sant. Men så länge vi gör det bästa av alla våra dagar så är det inte så illa ändå. Det är ju alla de där dagarna som är livet!

Idag har jag inte skrivit och inte redigerat. Däremot har det varit full rulle på andra sätt. Maken har spacklat och slipat våra fönsterkarmar. Sedan ska de målas. Det var vad vi behövde göra efter att vi satte in nya fönster i somras och det har gjorts lite i omgångar för att inte bli så överväldigande. Vi har 33 fönster så det blir en del jobb. Vi har också köpt en av de sista julklapparna och en fin julgran. Fast nu är det hur stökigt som helst i vardagsrummet. Det är smutsigt efter slipandet, julgranen ligger på golvet och julkartongerna med julpyntet står utspridda på golvet. Inte kul, men maken är som tur väl duktig på att få snyggt snabbt. Själv har jag sett på en film med dottern samtidigt som jag har jobbat med julkorten. Jag brukar göra en 40 stycken så det tar en stund. Det känns skönt att vara igång med det. Snart måste de iväg.

Igår kände jag mig lite lättirriterad, det var så länge sedan jag gjorde det nu. Men jag kom på vad det är med mig. Jag saknar att skriva. Att redigera är inte alls tillräckligt inspirerande och roligt. Jag vill skriva igen. Så nu måste jag snabbt komma igenom min sista genomläsning av mitt andra manus för att kunna komma vidare. Men så är det det där med julen. Den tar ju en hel del av tiden som man har i december. Det är barnens tid på många sätt och jag vill ju ge barnen en härlig, mysig december. Det är viktigt. Men januari är mycket välkommen när den kommer. Då är allt tillbaka i vanliga gängor igen. Fast nu ska jag njuta av den ljussprakande, glittrande julen och allt vad det innebär. Kanske kan jag smyga in lite skrivtid här och där ändå. Dessutom kan tankarna jobba i det tysta, inne i huvudet får den nya berättelsen hitta sin plats. Det är spännande när en ny berättelse ska få komma på pränt. Jag undrar vad det ska bli för någon den här gången.

Juldekorationen på den översta bilden är dessvärre inte från vårt hem utan från Sofiero för några år sedan. Men vacker är den.

Wow vilken överraskning

2011-12-10T17:57:00.006+01:00

I går eftermiddag var det full fart hos oss. Först var vi på vår nästygstings skola på adventskaffe. De hade bakat själva, de är så duktiga de små sötnosarna. Sedan sjöng de så fint. Julsång, fiol och annat kul. Det var så mysigt!

Sedan skulle vi på konsert på kvällen. Jag, maken och de två äldsta barnen. Småkillarna skulle tas om hand av barnvakten. Det är en konsert som vi brukar blir bjudna på av banken och förut har det varit julkonsert. I år var det något som hette Marching for life. Jag hade inte brytt mig alls om vad det var eftersom jag tycker att allt sådant är trevligt. Jag tänkte mig att det skulle vara lite härlig gospel men hade inga förväntningar på det överhuvudtaget, mer än att det nog skulle svänga. Vilken överraskning det blev. Vilken show. Som en fantastisk julklapp som öppnades upp efterhand. Jag blev helt salig av upplevelsen. Triple and Touch tillsammans med en förening som heter Star for life med en sång- och dans grupp från Sydafrika, plus en stor lokal kör, lyckades få ett helt golv med människor att gunga. Dessutom dök Molly Sandén och Gladys del Pilar upp och sjöng. Wow! Att sjunga för livet! Star for life är en organisation som jobbar för bekämpningen av hiv och aids i södra Afrika. Deras tour är slut för i år men får ni chansen att se dem nästa år, så gör absolut det. Jag var så lycklig när jag gick därifrån! Att vända sorg, smärta och elände i värden med hjälp av positiv och medryckande sång och dans, det är lysande!

Bäst att skynda sig

2011-12-09T12:10:00.000+01:00

att lägga in en fredagsdans innan det dyker upp någon tråkig refusering så här på fredagen :)

Här blir det mycket jul idag. Jag vill bara påminna om att inte glömma att dekorera utsidan av huset också. Lite trevlig belysning ute kan lysa upp vår annars så gråa vardag.

Så, nu är det då äntligen fredag igen. Fredagsdansen går i julens tecken men också godhetens och livsglädjens. En klass gjorde en musikvideo till sin lärare som skulle sluta. En sådan skola måste man ju bara önska att ens barn fick gå i. Nu dansar vi in helgen!

Tankar om genrer

2011-12-08T18:37:00.006+01:00

Jag tycker att det kan vara svårt att sätta en genre på det jag skriver. Det betyder att det inte är en deckare, inte romance och inte en ungdomsbok. Då har man ju renast bort några som det INTE är. Men vad det är vet jag inte riktigt. En blandning skulle jag kanske säga. När man ska skicka in sitt manus till förlag önskas det en genre på underverket. Själv har jag hoppat över det eftersom jag för det första inte vet och för det andra har jag överlag lite svårt för det där med att kategorisera och lägga in i bestämda fack. Det känns inte så dynamiskt. Och litteratur borde väl få vara dynamiskt om något.

Jag har också funderat lite över begreppet crossover litteratur. Det känns lite nytt och modernt på något sätt. Jag vet nu att det är litteratur som är skriven för unga vuxna 17-27 år men som också kan läsas av vuxna. Jag tycker att det är en ganska svår bedömning att göra. Ibland måste gränsen vara flytande där också. Mitt andra manus handlar om en ung tjej på 20+ som förvillar sig bort i livet i sin längtan efter det som är hennes dröm. Ni vet det där livet som man lever runt 20 när man försöker hitta både sig själv och sin egen väg. Jag har tänkt mig den som en vuxenbok men problemen som min tjej lever med, skapar känslor och tankar som både unga vuxna och vuxna kan känna igen sig i. Nej, det är inte lätt att sätta en genre alla gånger. Jag kanske struntar i det den här gången också :)

Idag har jag bara kommit igenom ca femton sidors läsning i mitt andra manus, som inte har en genre :) Men det beror på att jag har skrivit nytt samtidigt, ungefär 800 nya ord. Det känns rätt kul. Det finns alltid något litet nytt som vill få komma med.

Dagens redigeringsmusik är helt utan värmande solsken men är väldigt vacker och sorglig musik. Och i mitt manus försvinner både det ena och det andra.

Om att samla på ord och om refuseringar

2011-12-07T19:02:00.000+01:00

Jag samlar på ord. Ja, inte bara ord utan meningar och stycken. Jag samlar på dem som jag tycker extra mycket om. De som berör på olika sätt, eller de som bara är vackra. De finns i böcker, i filmer, i musiken och i vardagen. Jag skriver ner dem på små lappar och så tittar jag på dem ibland. En del kan användas när jag skriver och en del som inspiration. Ibland stjäl jag ord och meningar och gör om dem till mina. Kan man göra det? Jag tycker det. Jag tror att det görs hela tiden. Det ligger liksom i den kreativa naturen att låta sig inspireras av andra.

I dag har jag läst igenom ungefär fyrtio sidor till i mitt andra manus. Jag tycker fortfarande att det är en bra och tänkvärd berättelse och jag blir glad av att läsa det jag skrivit. Tankarna har dessutom snurrat runt det här med förlag och refuseringar, då det har tagits upp bland några av bloggarna idag. Nina, Annelie och Pernilla har diskuterat ämnet under dagen. Frågan är om något av mina manus kommer att få en ärlig chans bland förlagen. Som aspirerande författare så svävar man hela tiden i ovisshet. Det kan inte nog framhållas hur betydelsefullt det skulle vara med ett ärligt svar ifrån förlagen. En kort beskrivning om varför det refuseras. Om det inte håller utan behöver mer arbete, om det redan finns ett liknande manus som redan är antaget eller vad det nu än kan vara. Jag har gett mig in i leken som jag kanske också borde tåla. Samtidigt blåser det många föränderliga vindar i den här branschen. Kanske kan det vara dags för eftertanke. Och tro mig, jag tål leken, jag ska leka den tills jag står kvar som vinnare. På ett eller annat sätt!

Så dagens redigeringsmusik passar in på min huvudkaraktär, men också som avslut för detta inlägg :D

Niceville

2011-12-07T16:31:00.000+01:00

Jag har läst Niceville av Kathryn Stockett. Det är en bok som det liksom inte går att låta bli att beröras av. Fylld av värme och oväntad vänskap. Den handlar om ett antal svarta hembiträden och deras vita arbetsgivare. Handlingen utspelar sig i 1960-talets Söder i USA och de olika karaktärerna i boken sammanflätas i en serie händelser som så småningom kommer att sluta som berättelser i en bok. Ny vänskap byggs upp samtidigt som utanförskapet blir väldigt påtagligt. Det är så mycket som kan hända i livet som bygger på ren rädsla och så är också fallet i den här berättelsen. Rädsla för det som är annorlunda och för att hamna utanför.

Skeeter är en ung vit kvinna som bor hemma hos sina föräldrar. Det som hon drömmer om är att skriva böcker. Hon reagerar starkt på de orättvisor som de svarta får stå ut med. Trots det så umgås hon med sina vänner på ett ytligt och bortskämt sätt. Hon får ett jobb på lokaltidningen som gör att hon får närmare kontakt med en svart hemhjälp. Efterhand som hennes insyn i de svartas ofta mycket svåra arbetsvillkor ökar, så bestämmer hon sig för att skriva en bok om det. Om hur de förnedras och ses ner på varje dag. Men också om hur deras egna drömmar ser ut. Om deras vardag och varifrån de kommer. Det är inte ett helt ofarligt arbete som Skeeter startar tillsammans med de svarta hembiträdena. Det är mycket som står på spel och det kommer att förändra många liv på olika sätt.

Ljuvlig julmusik och klappjakt

2011-12-06T18:35:00.002+01:00

Dotterns julkonsert i kyrkan igår var så fin. Hon spelade perfekt och vackert så att jag nästan började gråta, och jag är så stolt över henne. Både hon och sonen, som spelar saxofon som en gud, vill sluta spela på musikskolan. Det känns så sorgligt eftersom de är så duktiga och när de spelar så blir jag salig av lycka för det är så underbart fint. Men de måste välja själva för det viktigaste är såklart att de gör vad som är bäst för dem. Fast det gör lite ont i hjärtat. Jag får kanske återgå till att bara lyssna på andras musik igen. Men jag tänker i alla fall se till att de alltid har ett instrument här hemma, så att de kan spela om de vill. Maken missade att spela in dotterns fantastiska uppträdande, vilket gjorde mig till en något sur fru igår. Han satt långt fram och fick med sig kameran, för jag satt längre bak med lillkillen. Well, well, det hjälper ju inte att sura. Hade det gjort det så skulle jag fortsatt :)

Det var den här hon spelade i alla fall med klarinett till piano och inte saxofon. Kenny G spelar himmelskt. Nästan lika fint som dottern.

Redigerandet går inte undan precis för idag har vi handlat julklappar, maken, jag och lillkillen. Lillkillen är så rolig för han märker absolut ingenting. Vi kan köpa julklappar till honom framför näsan på honom utan att han uppfattar något. Han går och pysslar och tittar på saker och testar och grejar istället :) Fast nu var det ju inte i leksaksaffären vi var, då hade han kanske varit mer uppmärksam. Men bara kanske!

Så jag har bara redigerat tretton sidor, men det roliga är att jag faktiskt gillar det riktigt mycket. Det känns bra. Man får njuta av det så länge det varar. Nu ska jag njuta av barnen och lite julefrid en stund.

Dagen redigeringsmusik andas glädje, lycka och framtidshopp. Heart is King.

Så hur gick det då

2011-12-05T18:40:00.001+01:00

med de två meningarna som förvillat sig in i mitt andra manus men egentligen hörde hemma i mitt första? De flyttades såklart dit där de hör hemma och en ny första mening har fått ta plats i mitt andra manus. Jag har inte riktigt vant mig vid den nya vändningen ännu men jag håller på att låta det sjunka in. Så kan det också gå tydligen! :)

Annars har dagen varit fylld av allt annat än redigering. Jag lyckades bara redigera tio sidor men jag hittade också en ny första mening på mitt andra manus. Jag får vara glad för det.

Nu ska vi ila vidare för vi ska få höra dottern spela klarinett i kyrkan. Sedan hem och kraschlanda i soffan efter en fullproppad dag. Där brukar jag få lite bloggtid samtidigt som jag tittar på tv. Det gäller att ha simultankapacitet :) Sedan avslutar jag dagen med att fortsätta läsa Nära dig av Joanna Björkqvist.

Dagens redigeringsmusik är Unwoken dream med Justin Nozuka, där min huvudperson befinner sig ganska ofta, både i sovande och vaket tillstånd.

Plötsligt slog det mig

2011-12-04T18:06:00.004+01:00

att de första två meningarna i mitt andra manus egentligen borde vara de första meningarna i mitt första manus. Hur skumt kändes inte det? Handlingarna i de här båda manusen är inte överhuvudtaget lika, men på något sätt fanns det ändå två meningar som fick dem att bindas ihop. Nu vet jag inte hur jag ska göra med den tanken? Jag får bestämma mig i morgon helt enkelt.

Mitt andra manus som jag jobbar med just nu, är det som innehåller en verklig kändis. Jag kan ju inte låta bli att undra hur det kommer att uppfattas. Både av förlagen och av kändisen i fråga. Det är lite extra läskigt, pirrigt att det finns något annat än bara min berättelse som kan ha betydelse för hur det ska gå.

Idag har jag fortsatt med min sista (hoppas jag) genomläsning av mitt manus och det var då det slog mig, tanken om de första två meningarna som passar ännu bättre i mitt först manus. Om jag flyttar dem dit så måste jag hitta en ny lysande första mening till mitt andra manus :)

Havet har en ganska stor roll i mitt andra manus, så dagens redigeringsmusik är därför denna:

Varför

2011-12-04T16:05:00.007+01:00

ska detta behöva finnas? Mitt hjärtat blöder!!

Och oändlig styrka byggs! Även om man önskar att den aldrig hade behövts byggas upp på det sättet. Aldrig!

Lär alla barn allt om empati och att verkligen bry sig om sina medmänniskor. Våga se och våga säga ifrån! Låt inget barn vara ensam, rädd och övergiven.

Jag såg filmen hos Bina och kände att alla behöver se för att förstå smärtan, hopplösheten och sorgen hos de här barnen.

Första meningen

2011-12-03T18:50:00.000+01:00

hur viktig är den egentligen? Kanske inte så viktig om man betänker att ett manus innehåller 10 000-tals, kanske 100 000-tals fler ord än dem som första meningen utgör. Men, en första perfekt mening är ändå något att sträva efter. En som sätter stämningen över hela boken eller fångar upp läsaren på ett genialiskt sätt. En mening, det är inte lätt alls. Men kul om man lyckas.

Idag har jag skrivit en ny första mening i mitt andra manus. Den känns riktigt bra. Jag gillar den så mycket. Fast egentligen är det två. Två som hänger ihop och ställer en fråga. Låter det spännande? :)

Jag läser igenom manuset ännu en gång och det finns fortfarande en del som behöver ändras. Föga förvånande förstås eftersom jag alltid hittar något litet att ändra, hur många gånger jag än läser mina manus. Det är väl så att inget någonsin blir perfekt, det går alltid att förbättra något. Så är jag då där igen och frågar mig: När ska jag vara tillräckligt nöjd? Vi får se, snart tror jag. Det känns sådär härligt pirrigt igen. Det måste vara ett bra tecken.

Dagens redigeringsmusik är ljuvlig:

Jag är tillbaka

2011-12-03T14:32:00.000+01:00

i cyberspace igen!

Nej, riktigt så bra blev det inte och jag skulle dessutom valt att ha mousserande vin i min istället, men vi har fixat ett snabbare bredband. Det innebar en hel dag utan uppkoppling till nätet, men nu är jag här igen och det känns tryggt och bra :)

Refuseringsfredag

2011-12-02T16:55:00.006+01:00

Då var det fredag igen! Åh hej vad det går! Nätanslutningen fungerar inte hemma hos oss idag, så jag får göra mitt inlägg via mobilen. Hur lost är man inte, utan nätuppkoppling, det är ju nästan galet. Man kan ju inte göra någonting, allt kollar man ju på nätet. Det är inte förrän det inte fungerar som man inser hur beroende man är. Ett behov som man har skapat själv förstås, eftersom det gick fullkomligt utmärkt att leva utan det helt och hållet en gång i tiden, men ändå. Jag hoppas verkligen att allt är som vanligt i morgon igen.

Ännu en refusering har landat i min inbox. Jag tycker faktiskt att de kunde skicka sina refuseringar någon annan dag än fredagar. Fredagar ska vara härliga och inte störas av tråkigheter. Den här hade förstås en lite trevligare formulering än den vanliga standardrefuseringen har. De skriver såhär:

Hej Anneli

Vi ha nu läst (boktitel).

Tyvärr måste vi meddela att (förlag) tackar nej till att gå vidare med texten. På grund av ett begränsat titelutrymme tvingas vi refusera även många intressanta manus.

Önskar istället lycka till på annat förlag

Det är nu man hoppfullt tänker följande:
De har läs hela manuset, det känns väldigt bra.
De tycker att just mitt manus var intressant, men kunde inte hitta någon plats för det på sitt förlag, det är faktiskt mycket hoppfullt, även om jag här undrar vilket förlag som faktiskt skulle kunna få plats med ett intressant manus på sitt förlag? Och om det är intressant så undrar man också vad det föll på?

Några frågor utan svar. Fast jag är just nu ganska glad och nöjd över att slippa se bara standardrefuseringar, för de är rätt ordentligt jobbiga och tråkiga!

Nåja, tillbaka den härliga fredagen och början på helgen! Dags för fredagsdans igen. Dans gör både kropp och själ lycklig, så nu kör vi! För er som ska julshoppa i helgen, glöm inte att även den kan göras till en fest! När ni hör julmusiken fylla butikerna, så passa på att dansa!

Hela vägen igenom

2011-12-01T19:33:00.004+01:00

mitt andra manus. Jag är äntligen igenom hela redigeringen. Nu känns det som om jag måste läsa igenom en gång till. Det är ju en konstig känsla att ha gjort en massa ändringar och samtidigt inte ha full koll på det nya resultatet. Det skapar osäkerhet ännu en gång. Jag tappar lite av helheten och behöver få kontroll över den igen, innan jag kan skicka det vidare ut i vida världen. Jag känner mig ändå aningen upprymd just nu. Den har ett namn, den har ett bra och lättläst format och den har det lilla ordet SLUT på sista sidan.

Om det bara hänger på entusiasm, så kan jag inte misslyckas :) Det kan ju vara så att det behövs en bra historia också. Jag jobbar på den biten också!

Som bakgrundsmusik idag har jag haft julmusik. Inte så mycket skrivmusik kanske, men jag har ju trots allt bara redigerat och det kräver inte riktigt lika mycket inspiration. Julmusik gör mig så harmonisk. Det är en mysig tid vi får leva i nu. Härliga juletid! Det är den första december och nedräkningen har börjat för barnen. Det är nästan lite smörigt mysig och alldeles underbar amerikansk julfilm över livet just nu, men jag klagar inte. Man kan ha det sämre. Mycket, mycket sämre!

Tro, vikt och tankens kraft

2011-11-30T17:27:00.023+01:00

Jag läste hos Maria Engelwinge om vikt och vikten av våra tankar. Jag tycker alltid att man ska vara kritisk i sitt tänkande. De flesta så kallade sanningar är påhittade i alla fall. Man ska ifrågasätta och hitta sin egen tro. För mig är det självklart att jag styr en stor del av mitt liv med min tankekraft. Det är självklart eftersom jag har sett att det fungerar. Första gången jag började fundera över mitt utseende och bantade, var jag 13 år och hade en fullkomligt normal vikt, då startade jag den destruktiva viktcirkeln som fick mig att istället gå upp i vikt. Att aldrig vara nöjd gör inget nytta för varken kropp eller själ och min tid som jojobantare tog fart. Jag tror att jag hade klarat mig mycket bättre både viktmässigt och på andra områden, om mina tankar inte hade börjat fokusera på det omöjliga här.

Jag har också, kanske hänger det helt enkelt ihop, haft dåligt självförtroende under min uppväxt. Av en mängd olika anledningar, så trodde jag aldrig att det jag gjorde hade någon egentligt värde. Uppvuxen som jag är tillsammans med herr Jante och hans vänner. Däremot tror jag att jag faktiskt är född med en extremt stark självkänsla. Inget har kunnat rubba mig i min tro, på vad det än må gälla. Jag vet vem jag är och vad jag står för. Här vänds aldrig någon kappa för någon vind.

Sammanhållet så ledde min väg i livet mig mot en hel del jobbiga tankar och lätt depression i omgångar. Jag kunde inte för mitt liv hitta den inre och trygga harmonin. Trots att jag hade precis allt man kunde önska sig, så gnagde det i mitt inre av en odefinierbar längtan efter något. Bara att inte veta vad det var, gjorde tillståndet så mycket värre. Man känner sig rätt misslyckad när man inte ens vet varför man är ledsen eller vad man vill och vad man längtar efter. Man får dåligt samvete inför dem som faktiskt ger en så mycket. Här spelade vikten också en väldigt stor roll i mitt liv, för samtidigt som jag saknade och längtade, så var jag så rädd att den giriga längtan efter mer, skulle ta allt ifrån mig. Så övervikten blev det som skulle väga upp för allt det perfekta i mitt liv och skapa en balans. Mina märkliga tankar gjorde mig till ett offer och min tro fick mig att inte våga söka efter den totala lyckan.

Jag var i desperat behov av rejäl soul seaching, så för några år sedan började jag läsa alla möjliga böcker i ämnet om att hitta tillbaka till kärnan i mig själv. Att hitta den som jag egentligen skulle ha varit, om jag inte följt alla de så kallade sanningar och andras tankar som dykt upp på vägen. Jag fastnade till slut för mediet Carmen Harras böcker. Hon har en andlighet som tilltalar mig och en stark tro på kraften av våra tankar. Jag har läst och lärt av många, däribland Carmen Harra. Jag började snart läsa en bön varje kväll, som hon har ett exempel på i en av sina böcker. Tanken är att visa sin tacksamhet över livet och att bli påmind varje dag om allt det fantastiska som vi har. Den hjälper mig hitta min styrka. Sedan den dagen så har min själ blivit lugn. Det var också då jag började skriva och hittade min stora passion i livet. Det är också anledningen till att jag aldrig kommer att ge upp mitt skivande. Vägen till skrivandet har varit alldeles för lång och ibland smärtsam och lyckan över att ha hittat rätt väg i mitt sökande är för stor för att jag någonsin skulle kunna lämna det bakom mig igen. Det är vad som gör mig lycklig och harmonisk. Jag tar tag i det jag vill själv och litar på min egen förmåga.

Bönen ser ut såhär:
Be om uppmärksamhet för de tecken som visar vägen till kunskap.
Be om kunskap som hjälper dig att upptäcka signalerna.
Be om visdom och självinsikt.
Be i tacksamhet över livets mirakel.
Be om beskydd från negativa krafter, både yttreoch inre.
Be för din hälsa och ditt välbefinnande.
Be för dina närståendes hälsa och välbefinnande.
Be om sinnesro.
Be om allt som gör livet rikt.
Be om välgång för dina vänner och tacka för deras vänskap och generositet.
Be för dem som har det svårt.
Be om andlig utveckling.
Be för de döda.
Be om förmåga att lyssna till Guds röst och att rätta dig efter hans vishet.
Be att du ska bli en bättre människa.
Be om förlåtelse för de negativa gärningar och ord du gjort dig skyldig till under dagen.
Be för fred på jorden.
Be för en bättre värld.

Här kommer också min religiösa tro in. Där har jag också hittat min väg. Religion gör så mycket illa i världen, så min tro finns bara i det goda och det som bejakar livet. Jag backar långt ifrån det som vill ge pekpinnar och regler att följa. I min tro är det viktigaste att söka lycka och harmoni på det sätt som passar varje individ. Men jag tror på en högre makt, jag har varit med om för mycket som visar på den, att det skulle vara vansinne för mig att förneka den. Hur den ser ut däremot är också helt min egen tanke. För mig finns den inte i någon kyrka. Den finns i mig och runt mig hela tiden. En andlighet och ett enormt lugn.

Min dotter som är elva år är en riktig tvivlare. Hon tror inte alls på något högre väsen. Inte än i alla fall. Vi diskuterar det ibland, hon och jag. Jag är stolt över att hon redan tänker själv. Det ger mig hopp om att hon ska slippa en del av de fällor som jag själv ramlade i. Men hon har tid än. Tid att uppleva och lära sig nya saker. Hon har tid att hitta sin egen väg.

Och jag har äntligen hittat min och är så tacksam och lycklig över det! Allt för många människor lever hela sina liv utan att hitta sin väg. Den som ger lycka men framför allt inre harmoni. Jag känner att när jag äntligen tog kontroll över mina tankar, så kunde jag hitta tillbaka till mig själv igen.

Sedan är det de där karaktärerna i berättelserna som tar sina egna vägar titt som tätt. Jag måste ju ta upp dem, eftersom jag tycker att det är så spännande. Jag tror att våra tankar och allt som vi gör i livet gömmer sig långt inne i vårt medvetande, för att, när tillfälle ges, kunna ta sig fram på olika sätt. Alltså tror jag att vi omedvetet använder vår tankes kraft i allt vi gör. Även om vi inte alltid vet om det.

Hoppas att ni orkat läsa ända hit. Det var nog mitt längsta inlägg hittills. Jag tänker avsluta med Bibeln på en minut för oss som inte har tid att läsa bibeln utan mycket hellre läser något annat.

Måste försöka behålla

2011-11-29T18:29:00.002+01:00

glädjen!

Jag har vunnit en bok, bland annat, hos Christina Stielli. Underbart! Sådant gör mig glad. Jag ska läsa den för min lillkille som inte ser särskilt mycket fram emot att tappa någon tand. Vilket också var vad jag skrev som anledning till varför jag ville vinna just den här boken. Tack snälla Christina!

Sedan har jag fått ännu en underbar sak i min brevlåda. En som jag har hunnit längta efter ett tag nu. Nära dig av Joanna Björkqvist. Jag ser mycket fram emot att få läsa den. Tack gulliga, duktiga och modiga Joanna och tack för den fina texten inne i boken till mig.

Idag har jag fortsatt med redigeringen av min andra bok. Nu har jag inte många sidor kvar och det känns härligt! Sedan borde det vara dags för att skicka den till lektör. Jag är rätt så stolt över att jag har skrivit två hela manus färdigt. Det trodde jag ALDRIG att jag skulle lyckas med för några år sedan. Nu har jag gjort det! Nu är det bara resten kvar!!!

Nu är det bara en sak som gäller, The World Or Nothing:

Men va fan

2011-11-29T16:44:00.001+01:00

Det är så att man vill kräkas. Och nu måste jag svära för det måste ut. Det gör mig lika förbannad varje gång jag läser om sådana saker. Hur i helvete kan man få för sig att lägga sin 3-åring i tvättmaskinen och slå på? Hur fan tänker man överhuvudtaget? VAD kan en 3-åring ha gjort överhuvudtaget, för att utsättas för någon typ av straff? Jag kan inte ens hitta ord för min ilska. Och i mitt hjärta gör det fysiskt ont.

Här finns hela artikeln.

Ondska, ren ondska, det finns inget annat sätt att beskriva det på. Jag vet mycket väl att man inte kan besegra ondska med ondska, men jag kan inte ens beskriva vad jag önskar dem. Jag vill inte att de ska får finnas nära ett barn någonsin igen. Jag tänker också avhålla mig från att berätta vad jag vill göra med sådana så kallade människor. Jag kan ha fel, men jag kan inte se någon annan lösning på ett så fruktansvärt problem än att avlägsna dem från allt de kan göra illa. När en människa utövar den värsta sortens maktmissbruk på barn, ja det är faktiskt den enda gången jag kan säga att jag hatar. Jag är inte en godare människa än så.

Refusering, jo man tackar

2011-11-28T18:47:00.001+01:00

I morse fanns det ännu en refusering i inboxen. Föga förvånad, eftersom det var ett av de stora, skulle jag bocka av dem i listan. Där fanns de inte, jag kollar igen. Nej, de finns inte där. Jag har inte skickat mitt manus till det förlaget. Inte den här gången. Den här refuseringen kom på den versionen av mitt manus som jag skickade förra gången. Så ett år och två månader tog det att få en refusering från det förlaget. Rätt fräckt faktiskt om ni frågar mig. En standardrefusering kan rimligen inte ta så lång tid. Eller, det kan det ju uppenbarligen göra.

Nåja, jag fick en refusering till idag. Yay!! Jag är lite chockerad över hur snabba de är den här gången. Den här gäller den nya versionen, den som jag har skickat nu. Fast lite glad blev jag faktiskt över den. Om det är möjligt? Det står så här:

Det är verkligen en gripande och viktig bok du skrivit! Den passar dock inte in i vår utgivning just nu och vi önskar dig därför stort lycka till på annat håll.

Ett förlag som faktiskt verkar ha läst mitt manus. Härligt! Dessutom väljer jag att tolka det som att jag faktiskt har skrivit något som fungerar. Ännu mer härligt! Så jag fortsätter att hoppas att något förlag faktiskt kan hitta en plats för mitt manus.

Dagen efter

2011-11-28T16:45:00.002+01:00

stormen.

Nere vid havet städas det och bortforslas vatten från vägarna. Men idag var solen framme och gjorde så att förödelsen inte kändes riktigt så ödesmättad som den kunde ha gjort.

En strandrestaurang har fått in en hel massa sjögräs in i sin glasade utedel. Dörrarna hade öppnats av vinden och sedan var det bara för havet att lämna efter sig en del av sin botten.

Av badbryggorna syntes det ingenting mer än räcket.

Den plats som befolkas av en grillande, solande och allmänt njutande massa under våren och sommaren, ligger nu under vatten.

Solstolarna har kunnat erbjuda en kylig tångmassage under natten.

Stenarna längs strandkanten är totalt täckta av tång.

Möjligen skulle en sjöjungfru gilla att bada här.

Vattnet står så högt att det når över kanten och väller in över gatan.

Havet tar och det ger. Tillbaka!

Tänk om man fått den här i huvudet.

Min promenadväg är täckt av höstlöv.

Så återgår vi långsamt till vardagen utan stormvarning och hoppas på en vit jul istället.

1:a advent

2011-11-27T17:42:00.000+01:00

I dag har vi tänt det första ljuset. Årets adventsljusstakedekoration går i grönt och vintervitt. Alla stjärnor och ljusstakar och Nalle Puh slingor finns nu i våra fönster och de lyser upp en kväll då det inte går att gå ut. Det viner utanför och alla varningar om att inte gå ut känns relevanta. Desto mysigare är det då att vara inne och se på film och njuta av alla nya ljuspunkter i huset.

Nu är snart ännu en helg till ända och vardagen tar vid igen. Jag gillar måndagar, det gör jag för att jag då precis har haft en skön helg med familjen och kan med gott samvete jobba med mitt manus igen, när de är i skolan. Då har jag bara lillkillen hemma och han lever på något sätt med oss och runt oss samtidigt som vi arbetar. Ibland får man göra ett avbrott för att handla i hans butik eller titta på hans teckningar eller kramas en stund. Hur skulle vilka dagar som helst kunna bli bättre än så.

Nu kan jag börja lyssna på julsånger igen. Vi startar lite lätt utan att dra in varken tomtar eller att vi blir för juliga.

Tiden som vi har

2011-11-26T18:35:00.003+01:00

bör användas på ett sätt som gör dig glad och lycklig. Helger brukar vara lätta att fylla med sådant. Så också denna.

Jag fick tag i en kul t-shirt i Ullared till mig själv. Den kommer att bli perfekt att ha på sig på bokmässan nästa år :)

Jag har skickat mitt manus till ett par nya förlag. De tog emot manus på mail, man måste bara tycka om sådana förlag. De små förlagen känns trevliga på något sätt. Ett av förlagen skriver: Vi återkommer alltid med besked och synpunkter. Det känns väldigt förtröstansfullt med tanke på debatten vi haft om respons från förlagen. Ett annat förlag påpekar att en refusering inte nödvändigtvis beror på kvalitén på arbetet, eftersom ekonomiska ramar och förläggarens tycke och smak ofta avgör vilka böcker som blir publicerade. Var det inte det vi trodde i alla fall. Jag känner mig ganska övertygad om att det gäller för alla förlag. Det gäller "bara" att hitta rätt förläggare med andra ord. Så då hoppas jag helt enkelt på det, att rätt förläggare lägger vantarna på mitt manus.

Dessutom har jag funderat lite på mitt bokomslag. Google och Youtube gör ju så att man helt plötsligt kan hamna på helt osannolika och otroliga vägar. Jag har hittat en fantastisk illustratör som kanske ska få hjälpa mig helt enkelt, i alla fall om jag inte får ordning på photoshoppandet.

Reklam då. Reklam är viktigt när man ska ge ut en bok. Det finns så mycket dålig reklam och minst lika mycket bra. Här kommer en reklamfilm som om inget annat, i alla fall gör mig glad.

En refusering att starta helgen med

2011-11-25T19:01:00.004+01:00

och det går undan den här gången. Snart räcker det inte att ta fram tequila och salt till citronerna längre. Nej, här kan det behövas förstärkning!

Nu när manuset är 1000 gånger bättre än förra gången när jag skickade in det till förlag, så verkar det ändå mycket lättare att refusera det. Skumt! Ännu en refusering där man framhåller att manuset inte passar in i förlagets begränsade utgivning. Lite måste man ju undra vilken typ av bok som passar. Teoretiskt borde det väl vara en som är tillräckligt bra, oavsett genre. Det är tungt när man inte ens vet om manuset blir läst. Nåja, om man skickar sitt manus till förlag, så får man också snällt finna sig i att vara helt utlämnat till deras godtycklighet. Så man flyter omkring i förlagsvärlden utan att veta hur manuset uppfattas av dem som tar emot det. Någon typ av respons skulle uppskatas enormt mycket. Och man får kämpa hårt för varje refusering man får, med att hålla kvar tron på att manuset faktiskt håller, trots allt. Och jag tror fortfarande. För jag tror inte att förlagen är gudar som har makten och kunskapen att bedöma alla manus på ett totalt felfritt sätt, för om de skulle ha det, så skulle ju alla deras böcker vara bästsäljare och de skulle aldrig missa ett manus som sedan blir en bästsäljare på annat förlag. Därför tror jag inte på att ge upp. Den som alltid reser sig upp ännu en gång, kan inte misslyckas!

Fast nu finns det viktigare saker att fundera på. Det är fredag och vi behöver dansa. Det är helg och det svänger ju, nu kör vi så det ryker!! :D

Julshopping

2011-11-24T19:00:00.001+01:00

och mission accomplished.

Idag tog jag mig i kragen och åkte till Ullared utan familjen. Det kändes som om det var den absolut sista dagen innan julshoppingsvansinnet bryter lös i den lilla byn. I morgon kommer lönen och då börjar det riktiga julshoppingsupploppet där. Därför lämnade jag sonen och dottern i skolan på morgonen och så åkte jag iväg. Det tog emot lite, men jag vet ju hur mycket man får gjort på några timmar, så det var bara att ge sig iväg. Det gick faktiskt bra. Ingen kö och inte galet trångt därinne. Fast jag irrar runt som en bortkommen iller, eftersom det är så stort och de flyttar och ändrar hela tiden. Trots det så är det inte svårt att handla vagnen full :D Det känns så skönt, för nu har jag köpt de flesta julklapparna till barnen. Maken är också klar sedan tidigare. Nu hoppas jag på en skön och njutningsfull december.

Böcker köpte jag såklart till mig själv också. Jag har ingen aning om när jag ska läsa alla böcker som väntar på sin tur, men någon gång ska det i alla fall bli.

Jag känner mig nöjd med väl utfört arbete för dagen. Nu ska det bli exeptionellt skönt att få sätta sig i soffan. Fötterna behöver verkligen vila. Imorgon hoppas jag kunna återgå till datorn och mitt andra manus igen.

Okej, refusering # 2

2011-11-23T20:29:00.003+01:00

Surt sa räven, men själv säger jag som Maria Engelwinge. When life gives you lemons - add tequila and salt. Så det är bara att ta fram tequila och salt :D Fast idag kan inget förstöra mitt goda humör. Inte ens en standardrefusering. Kroppkakorna var SÅÅ goda och livet börjar, kanske om vi har tur nu, se lite ljusare ut i horisonten. Dessutom finns det fortfarande flera förlag kvar, som har chansen att upptäcka mitt manus :)

Nejdå, jag skojar bara. Allt är fortfarande möjligt!!! :D Fast jag brukar sjunga den här för maken ibland på skoj, när livet inte riktigt vill som jag vill. Den är så pigg och kul att man inte kan annat än att bli på bättre humör :D

Kroppkakor

2011-11-23T15:49:00.001+01:00

Nu ska vi ge oss iväg till min mamma som bjuder på kroppkakor idag. Jag älskar kroppkakor och det var faktiskt min favoriträtt när jag var liten. Det är ju lite pyssel med den rätten, men sedan kan man njuta desto mer. Min mormor gjorde kroppkakor en dag i veckan när hon var ung. Hon hade 9 barn så det blev säkert en och annan kroppkaka gjord hemma hos henne. Hon rev potatisen på ett rivjärn för hand och eftersom jag vet hur mycket tid det tar även med bättre hjälpmedel, så kan jag inte annat än att vara imponerad över hennes hårda arbete. Det var ett bra tag sedan jag åt det nu, så det ska bli riktigt gott.

Bilden är lånad från nätet.

Tävla hos Kim

2011-11-23T14:29:00.000+01:00

Nu kan du vinna en bok av otroligt duktiga Kim M Kimselius. Hon lottar ut en av sina böcker där man dessutom kan välja på två. På flykt från andra världskrigets fasa eller På liv och död i andra världskrigets fasa. Kika in hos henne och var med och tävla, det ska jag göra.

Det spritter

2011-11-22T19:32:00.003+01:00

i min kropp idag! Det känns som om det är något riktigt bra på väg till oss. Vilken fantastisk glädje det är att få känna så igen. Som om jag har vunnit högsta vinsten.

Det flyger liksom runt glada små fjärilar i hela mitt inre. Jag vet varför, men borde kanske hejda mig en aning. Öppningen med det strålande ljuset, som visade sig för oss för några dagar sedan, känns ännu mer lysande. Och ändå är det så osäkert och nytt och inte alls något jag borde glädja mig åt ännu. Men jag känner en sådan stark känsla av tilltro. Det känns bra och hoppfullt. Jag kanske har fel och det kanske landar platt fall, men jag passar på att ta ut lite skön glädje i förskott, för jag behöver den.

Jag har petat lite i photoshop idag. Det går sådär. En och annan häftig bild har jag fått till, men inte den som jag har tänkt mig för min bok. Men övning ger färdighet. Dessutom har jag lagt in mina redigeringar i mitt andra manus. 73 sidor och 72 nya ord blev det och nu är jag snart igenom. Det känns så härligt!

Och så hoppas jag att ni inte ledsnar på mig, men Dj Tiestos musik bär mig just nu, så här kommer musiken som mina efterlängtade härliga fjärilar får dansa till idag.

Äntligen Nära dig

2011-11-22T11:24:00.000+01:00

Passa på att pröva din lycka för att vinna boken Nära dig av Joanna Björkqvist. Den är rykande färsk och själv hoppas jag verkligen på tur den här gången. Och har jag inte tur, så ska jag självklart köpa den istället.

Ett spinnande i huvudet

2011-11-21T19:17:00.006+01:00

gjorde mig vaken trots att jag var supertrött i morse. Vad gjorde min hjärna så tidigt på morgonen egentligen. Ingen annan del av kroppen var redo för att vakna. Jo, den hade börjat fundera över omslagsbild på första manuset. Det var en bra idé, det ska jag erkänna, men varför så tidigt och under den tid som jag annars sover som bäst. Nu är tanken igång i alla fall. Jag vet hur jag vill att min framsida ska se ut och jag tänker jobba lite med den om det blir dags för egenutgivning. Joannas mod och tro på sin egen förmåga, har hjälpt till att starta den tanken. Att faktiskt göra sitt eget omslag. Den tanken hade aldrig korsat mitt sinne innan hon helt sonika gjorde ett fantastiskt omslag till sin bok själv. Kanske fungerar det inte alls för mig, men jag tänker försöka i alla fall. Början gick väl sådär, när jag tog mig an Photoshop för ändamålet. Tålamodet var inte på topp idag, och tålamod måste man ha när man ska mixtra med bilder där. Vi har tränat ett och annat inte så barnvänligt ord här i arbetsrummet idag kan man väl lugnt säga. Så jag har egentligen inte kommit någonstans än, men är det något jag är så är det envis, så jag tar nya tag imorgon igen. Många gånger har jag suttit med till synes omöjliga uppgifter framför mig. Jag har svårt, för att inte säga omöjligt, att ge upp om det är något jag verkligen vill lösa. Så jag ger mig inte innan jag kommit längst ner i botten bland smulor av möjligheter, som jag sedan, ibland mycket mödosamt, bygger ihop till en färdig lösning. Att ge upp är liksom inte min grej.

Den absolut mest mödosamma och viktigaste av dem, var när jag vid 40+ fick veta att jag hade en annan pappa än mina syskon. Jag var ju helt enkelt tvungen att hitta honom. För mig fanns inget annat. Ytterst få saker fick jag veta, på min väg att hitta honom. Att han ursprungligen var från Ungern, staden och området han bodde i på 60-talet, att han spelade gitarr, att hans intressen var fotografering och sport. Inget namn utan bara ett smeknamn. That´s it! Nål i en höstack var bara förnamnet. Inte ens släktforskaren trodde på att det var möjligt att hitta honom med så lite information. Själv började jag söka under varje liten sten och i varje möjlighet som jag överhuvudtaget kunde komma på. Och hittade honom :D Trots det så fick jag aldrig träffa honom, eftersom han dog redan när jag var 16 år, alltså många år tidigare. Han fick aldrig veta att jag fanns. Nu träffar jag hans andra två barn, mina halvsyskon, regelbundet. Jag har genom dem fått veta vem han var. Jag har fått se bilder och filmer på honom. Jag vet att han var en god människa som skulle ha velat veta att jag fanns. Tack vare hans änka, som även hon har tagit oss, vår familj, till sitt hjärta. Hon ser honom i mig och inget kan göra mig stoltare. Jag hittade mina rötter och en bit av mig själv, som jag hade saknat i många år. Jag kände tidigt i livet på mig att jag inte riktigt hörde hemma där jag hade hamnat. Men jag hittade vad som saknades. Jag hittade en av de viktigaste pusselbitarna i mitt liv. Det är värt allt sökande och den mödosamma vägen dit. Min pappas närhet har jag känt runt mig i många år nu, så jag tror faktiskt att han vet nu, trots allt.

Award som värmde hjärtat

2011-11-21T11:08:00.000+01:00

Nej, jag har inte glömt den fina awarden som jag fick för ett tag sedan av duktiga och mycket inspirerande Ord, idéer och inspiration. Det har bara varit lite mycket på senaste tiden.

Den fina motiveringen är:
Anneli, inte bara för att hon är en härlig skåning utan för att hon har en personlig och öppen blogg. Den har betytt mycket för mig under hela min egen blogg- och skrivresa!

Det finns inget som är roligare än att kunna inspirera andra.

När man har fått den här utmärkelsen är det tänkt att man ska göra det här:
1. Klistra in awarden på din blogg.
2. Tacka personen som gav dig awarden och länka till bloggen.
3. Välj ut fem personer/bloggar som du vill ge awarden till.
4. Lita på att dina följare sprider kärleken till andra bloggare.
5. Och det viktigaste: Ha roligt och stötta varandra!

Den här gången skickar jag den vidare till alla fina bloggare i min bloggroll som gör mina dagar så mycket roligare och trevligare och ibland också mer överlevbara.

When you know better

2011-11-20T16:54:00.006+01:00

you do better!

Så jag försöker lära mig så mycket jag bara kan.

Någon gång kommer jag säkert att berätta om vad som hänt i vårt liv, men just nu känns det för nära och jobbigt. Men var så säker på att vi har tagit tag i problemet och jobbar hårt på att lösa situationen på bästa sätt, så vi är positiva och tror på framtiden precis lika mycket som vi alltid gör. Jag tror faktiskt att det kan vara en av de där sakerna som visar sig vara en väg till det bättre. Vi har redan fått se en liten strimma hopp, även om den fortfarande är mycket svag. Den finns i alla fall och det får räcka än så länge. Dessutom fick vi ett riktigt wake-up-call som gjorde att vi vaknade till och fick ny eld i baken. Vi har tagit tag i saker som legat och väntat på vårt engagemang. Det är aldrig fel :D

Okej, jag har snöat in lite på my man, Dj Tiesto just nu. Men hans musik hjälper mig med mitt jävlaranamma, så att jag kan ta mig framåt på ett bättre sätt. Musik och dans har alltid varit en helande kraft för mig. Trycket i musiken gör mig starkare. Här har Dj Tiesto tagit sig an en annan av mina favoriter, Adagio for Strings och gör en suverän remix. Jag blir salig av lycka och den låter kroppen få utlopp för allt det som behöver komma ut. Fatta när man kan ösa på med ljudet och bara dansa sig in i en jävlaranamma-dans. En som hjälper mig ta mig både framåt och uppåt :D
Ledsen Ebba men jag älskar det :)

Idag har vi en slö skön söndag. Dottern och jag har sett Tre män och en baby. Några små tårar lockades fram ännu en gång av denna film. Nu håller den här helgen på att ta slut och ännu en vecka ska ta vid. Jag ska försöka komma igenom mina ändringar i mitt andra manus, men sedan skulle det behöva få komma iväg till en lektör. Det är nog bra om nya friska opartiska ögon får läsa och ge tips. Kanske måste jag läsa igenom den en gång till för mig själv först. I morgon är det måndag och jag är redo för att ta nya friska tag!

Yes box allright

2011-11-19T19:56:00.002+01:00

Vilken märklig dag det blev idag. Igår kväll bestämde vi oss lite hastigt och lustigt för att ta en husbilstur till Ullared för att handla lite. Så i morse packade vi ihop oss och drog iväg. Vi tänkte oss lite shopping och en övernattning med lite mys i husbilen. När vi kom fram så såg vi en vansinnig kö framför oss och det var verkligen folk överallt. Det kändes inte kul, men vi bestämde oss för att handla i affärerna runt omkring det STORA varuhuset först, i hopp om att köerna skulle minska. Icke sa nicke. Vid halv 3 var det fortfarande kö och vi såg inte något trevligt i att köa in, trängas därinne och samtidigt försöka hålla ihop alla 4 barnen. Dessutom var det grått, grått, grått och regn. Så vad gjorde vi? Vi ät en varm munk och så åkte vi hem igen. Utan att gå in i varuhuset. Nu är vi hemma igen och ska vi ha mys i soffan istället. Så av turen blev det en trevlig åktur med husbilen då maken och jag kunde smida planer inför framtiden. Det gjorde gott för själen och för framtidstron. Vi har en hel del intressanta saker med oss hem av de tankarna, som vi ser fram emot att ta tag i. Dessutom köpte vi ju faktiskt trots allt, ett par vinterskor till äldsta sonen, ett par tofflor till nästyngstingen, papper för tillverkning av julkort, en skål för vatten till kaninen och tre plagg till dottern samt en t-shirt till nästyngstingen ifrån Rabalder. That´s it! Billigt blev det i alla fall. Vi hade med oss en gediger lista på saker som skulle inhandlas, men ALDRIG att vi åket till Ullared i november igen. We will be back, när det inte är helt hysteriskt där.

Bilden är lånad från nätet.

Refusering, one Element of life

2011-11-18T16:22:00.004+01:00

Den första dök upp idag. Ganska precis efter 3 veckor. De tackar nej, men enbart för att manuset inte passar in i deras utgivning. De ger ut mer lättsam underhållning, skriver de i mailet. Ja, vad ska man säga? Lättsam är den inte hela tiden. Bitvis är den väldigt tung och sorglig, så ... Men det betyder att vi är igång igen. Kanske är det en av de där olyckorna som inte kommer ensam. Eller så är det vägen till något fantastiskt. Tur eller otur, vem vet? Bara tiden kan utvisa.

Hur det än är med det så är det fredag och jag tänker dansa som aldrig förr. I dag kom jag på vad jag skulle älska att få göra i mitt liv om jag inte skulle få skriva. Dagens dansvideo visade mig vägen. Nu får ni helt enkelt tänka er mig istället för killen på scenen.

Då så, är ni redo att köra igång helgen? Ok, då är helgen officiellt invigd!!!!! Detta ÄR riktigt dansmusik för mig. Den får hela min själ att dansa och gudarna ska veta att den behöver dansa :D

Vilken grej va! Vilket ös. Det är ju inte ens ett jobb, bara hur häftigt som helst. Och precis här får vi väl bortse ifrån att jag helt enkelt är för gammal för uppgiften. Men ponera att vi också bytte ut publiken mot ett gäng härliga snyggingar i den gyllene medelåldern. Då skulle det kunna bli hur übercoolt som helst.
Sedan får jag lite i smyg erkänna att jag blev lite småförälskad i Dj Tiesto. Vilken charm, vilket leende! Han får mer än gärna vara med mig däruppe på scenen :D

Life lessons

2011-11-17T18:05:00.013+01:00

Jag var tvungen att få bli lite arg för att komma vidare. Lite barnslig ilsken musik och bara att vara riktigt arg en stund kan göra underverk. Men på eftermiddagen igår satte jag mig ner och fortsatte med att redigera i mitt andra manus. Att dyka in i berättelser och ord igen, kan också göra underverk och jag började känna mig harmonisk igen. Okej, vi hamnade någon helt annanstans än vi hade önskat, men vi är ändå kvar här och vi tänker inte ge upp någonting. Never, never, ever! Vi svänger av på den nya vägen och ser vart den tar oss och vad vi kan göra och uppleva på den.

Jag har haft en helt galen dag idag. Direkt på morgonen så ringde maken som skulle lämna nästyngstingen i skolan. Sonen hade snubblat i stentrappan och slagit i tänderna och läppen. De ringde ifrån skolsystern som trodde att det behövde sys och tänderna behövde kollas upp. Hjärtat slår dubbla slag och fantasin skenar iväg i vad som kunde ha hänt. Bilen stod hemma så jag åkte snabbt och hämtade maken och småkillarna och så åkte vi till akuten. Sonen och jag satt sedan i 2 ½ timme och väntade på vår tur. Han var superduktig och klagade inte en enda gång. Dessutom fick vi tid att träna på klockan. Vi fick faktiskt en riktigt mysig stund tillsammans, bara han och jag. Otippat, men vi gjorde verkligen det bästa av situationen. När jag satt där funderade jag på livet en stund. Man kan lätt tänka sig att en olycka aldrig kommer ensam, men den fällan tänker jag inte gå i. Jag tror mer på att livet ville visa mig på vad som är viktigt. På sjukhus ser man sjuka människor. Man ser sorg, smärta och rädsla i deras ögon. Man kan inte låta bli att fundera över hur svåra problem man egentligen har. Så länge man själv och ens nära och kära är friska så finns det inget annat man kan önska sig. Inte egentligen, allt annat man får i livet är bara bonus. När vi väl kom in till läkaren så tog det 2 minuter för honom att se att det inte behövde sys. Det var skönt. Efter det åkte vi hem och hann snabbt få i oss lite mat innan vi skulle vidare till tandläkaren. Tandläkaren såg att en bit av framtanden hade gått av, så han slipade till den för att den inte skulle vara vass. Han ville att läppen skulle läka innan de tittar närmare på hur det gick för tänderna, så det får vi göra om en vecka. Sedan tog vi oss snabbt hem för att vända ingen för ett utvecklingsamtal med nästyngstingen. Han måste vara helt slut efter alla äventyr han varit med om idag. Själv har jag fått en viktig och nyttig lektion. Jag har allt det jag behöver här hemma. Bonusarna, som jag vet kommer, får helt enkelt komma när de kommer. Med min och makens hjälp såklart, man kan ju inte få något gratis! Man måste alltid kämpa för att nå sina mål och drömmar. Och ha roligt på vägen! :D

Inspirerande människor är en fantastisk källa till kunskap och eftertänksamhet. Här är en av dem som kan få mig att både skratta och gråta (jag gråter just nu när jag precis har hört slutet på hans lektion i att leva, vilket han själv tyvärr inte gör längre).

Resten av mitt liv

2011-11-16T14:06:00.003+01:00

Jag har känt mig både ledsen, deppig och nedslagen om vartannat. Idag bestämde jag mig för att jag behövde ta en promenad och rensa i hjärnan lite. Jag förväntade mig att få igång livsandarna igen. Precis så som jag alltid får ute i friska luften längs havet. Det fick jag väl också, på sätt och vis. Fast jag blev bara mer och mer arg ju längre jag gick. Arg på dem som satt oss i den här situationen. Irriterad över bristen på moral, etik och helt vanligt sunt förnuft. Förbannad rent ut sagt.

Nu har jag gått igenom den fasen och tänker försöka med all kraft jag har, att inte lägga mer tid på det. Nu vill jag vidare. Framåt och uppåt igen. ALLT är fortfarande möjligt. Det må ta mycket längre tid, men fram ska vi. Hela vägen fram.

Det ser möjligen lite dystert ut just nu ...

Tack för all underbar peppning från er här på bloggen, den betyder mycket mer än ni någonsin kan ana.

Om att hitta en ny väg

2011-11-15T19:13:00.000+01:00

Vi försöker fortfarande hitta ett sätt att ta oss igenom och ut på andra sidan igen. Stegen är aningen tunga just nu. Så mycket har förändrats och drömmar och mål som vi hade försvinner långt bort i dimman. Och ändå är det bara som det är. Drömmar är till för att jagas. Nu ligger de kanske lite längre bort, men de finns kvar därborta. Redo att uppfyllas.

Inspirationen är borta, för jag måste lägga all energi jag har kvar på att hitta den nya vägen för oss. Ett sorgearbete måste gås igenom för att krafterna och de nya tagen ska komma tillbaka. Maken och jag gör det tillsammans och våra fantastiska barn finns med oss hela tiden. Därför vet jag att allt kommer att bli bra. Mer än bra.

Tur eller otur

2011-11-14T19:25:00.002+01:00

Igår fick vi ett besked som gör att vårt liv vänds helt upp och ned. Det har inte med sjukdom att göra, vilket gör problemet världsligt, så egentligen gäller det bara för oss att hitta ett sätt att lyckas att landa på benen igen. Nya tankar och vägar måste hittas och formas. Fokus har landat någon annanstans än bland mina manus för ett ögonblick.

Hoppet är trots allt alltid min ledstjärna så jag tror på en ny väg, jag tror till och med på en bättre väg. Vi ska bara hitta den.

Här får ni en gammal kinesisk berättelse som handlar om en
fattig jordbrukare, som bara hade ett lite stycke jord, en son
och en häst.
En dag rymde hans häst och sprang sin väg upp i bergen.
Byborna kom till honom och sade: "stackars dig. Nog hade du
otur, nu har du mist din häst."Mannen skakade på huvudet och
svarade: säg inte det, för man vet aldrig vad som är tur eller otur
här i livet.
Efter en tid kom hästen tillbaka i sällskap med en flock
vildhästar, den ena ståtligare än den andra. När byborna såg
de vackra hästarna, sade de avundsjukt: " ja du, nu hade du allt
tur, när du fick så många stiliga hästar." Den gamla mannen skakade åter på huvudet och svarade: " säg inte det, för man vet aldrig vad som är tur eller otur här i livet."
Den gamla mannens son började tämja vildhästarna.
En dag lyckades en av dem kasta honom av sig med en
sådan kraft att han bröt benet och blev sängliggande.
Byborna kom tillbaka till honom och sade: "Stackars dig.
Nog hade du otur när din son blev skadad och inte kan arbeta."
Åter skakade den gamla på huvudet och sade: Säg inte det för
man vet aldrig vad som är tur eller otur här i livet."
Snart utbröt det krig i riket och alla unga män blev inkallade.
Den gamla mannens son, som ännu inte kunde gå på sitt ben,
var den ende man inte ville ha ute i kriget ...

Så om vad som händer oss i livet är tur eller otur, kan bara framtiden utvisa.

Äntligen hemma

2011-11-13T21:41:00.000+01:00

Det är så skönt att vara hemma hos mina älsklingar igen efter en mycket intensiv helg. Så trött, återkommer i morgon!

11-11-11

2011-11-11T18:21:00.016+01:00

som jag bara är tvungen att ta upp. 11-11-11, things are really going to start get crazy. Nu kan mystiska saker hända!

Här skriver man om apocalypsen 11-11-11. Nu stundar galna tider säger de, vilka de nu är? Själv tror jag att det är början på något nytt. Något bättre, något mycket bättre! Om man inte tror på det, så vad är det för mening med någonting? Nej, från och med nu kan allt bara bli bättre. Allt kommer att kulminera i Mayaindianernas tidräkning den 12-12-21. Är det slutet eller är det starten på den nya, mycket, mycket bättre tiden? Jag tror på det nya och det goda! Flum, flum, hej och hå, men så måste det bli :D

Snacka om att jag skulle vilja ha en sjuhelvetes fest 12-12-21! Någon som är med?

Tills vidare tänker jag skåla med er alla i kväll. 11-11-11 klockan 11:11. Vad säger ni, är ni på?

Till det behöver vi lite riktig partymusik!!!! Nu ska jag mysa med barnen tills 11:11 för då ska jag skåla med er! Och ja, jag vet att den tiden har har passerat med råge och att vi överlevde, so far! Men hur kul är det att skåla 11:11 på förmiddagen?!! 23:11 blir 11:11 om man vill riktigt mycket, så det är den tiden som gäller i min värld! :D

Dags för fredagsdans

2011-11-11T16:08:00.000+01:00

I morse när jag vaknade hade jag inte, INTE lust att åka någonstans i helgen. Precis så som det kan kännas ibland. Jag vill vara hemma och mysa med barnen istället. Nu känns det lite bättre, även om jag ser fram emot att vara hemma igen ...

Därför laddar jag den här fredagen med lite nya moves. Nu är det fredag!

Lite om ingenting

2011-11-10T17:40:00.002+01:00

och ändå något.

Jag är så löjligt nöjd över min färgkoordination på mitt scrappade födelsedagskort och födelsedagspresenten. Ibland bara händer det :)

Bilder på scrappade kort blir ju onekligen lite platta. Det här är gjort med en upphöjd gratulationshälsning, namnet är tygbokstäver och diabildsramen är i plast och ligger uppe på pappret med text, blommorna är också de en upphöjd bukett. Känslan är verkligen svår att fånga på bild.

När jag gjorde födelsedagskorten så rotade jag runt bland alla prylar som jag har. Det var länge sedan nu som jag scrappade något (bokskrivandet har kommit lite emellan), förutom när jag gör födelsedagskort. Då hittade jag de här som jag måste ha gjort för många år sedan. Jag hade helt glömt bort dem. Små minibokmärken. Lite kul! Dessutom blev jag påmind om att börja göra julkorten i tid. Jag sitter annars alltid i sista minuten och knåpar och knepar.

Det har inte blivit tid för en enda sekund med mitt manus idag. Trist, men livet pågår verkligen för fullt nu. Vi har köpt julklappar som ska med till Uppsala. Jag har varit på utvecklingssamtal och skickat två födelsedagsmail. Det tog lite tid eftersom jag vill att även födelsedagsmail ska vara personliga. Jag har fortfarande inte bestämt vad jag ska ha på mig på festen, men det brukar vara så. Ofta bestämmer jag mig inte förrän när jag ska klä på mig inför festen. Jag får väl ta med mig flera alternativ :)

Så var det det där med chokladpuddingen som jag läste om hos Maria Engelwinge och som öppnade upp härliga minnen. Jag och mina allra bästa kompisar, som jag växte upp med och som jag blev vuxen tillsammans med, åt ofta chokladpudding tillsammans. En nyårsafton åt vi mat med våra föräldrar och sedan samlades vi tjejer hos mig och åt chokladpudding. Vi var 6 tjejer som alltid var tillsammans. Så mycket att en del i skolan faktiskt retade sig på vår närhet. Jag kan förstå att det skapade avundsjuka för vi var alltid vänner och bråkade verkligen aldrig och hade alltid så roligt tillsammans. Den här nyårsaftonen var vi fyra 14-åringar som satt i mitt rum i källaren i vårt hus utanför Karlskrona. På golvet hade jag en nålfiltsheltäckningsmatta. På väggarna hade jag planscher av olika slag. Jag vet inte hur jag vågade bo därnere i källaren helt själv, men det gjorde jag. Jag hade förstås min goa golden retriever som sällskap. Tillbaka till kvällen. Vi hade gjort en stor skål chokladpudding med grädde till. Vi åt och pratade och skrattade, så som bara vi kunde göra, tills vi fick ont i magen.Till slut slickade en av tjejerna skålarna, precis så som hon brukade göra eftersom hon alltid orkade äta mest. Efter det skulle vi gå ut och driva omkring lite i området. Fortfarande fnittrande och skrattande. Som vanligt en fantastisk kväll tillsammans med de bästaste vännerna. Dagen efter fick våra föräldrar höra hur fulla vi hade varit. Fast det enda vi var höga på var chokladpudding. Våra föräldrar försökte att tala om hur det var, men jag tror inte att någon trodde på dem. Snacka om jante och tråkig småstadsmentalitet, det gick alltså inte att vara glad utan sprit. Och så kan det gå när inte haspen är på :) Själv drack jag ju dessutom inte alkohol överhuvudtaget innan jag fyllde 20, precis så som jag hade bestämt med mig själv :D

För ett tag sedan gjorde jag chokladpudding till barnen och kände starka nostalgikänslor. Det gick inte hem alls, smaken föll inte alls i god jord. Barnen är vana vid smaken av chokladmousse, som jag numera också föredrar själv.

Förberedelser

2011-11-09T18:37:00.005+01:00

På lördag ska maken och jag på 50-årsfest i Uppsala. Vi gör en snabbutryckning och stannar borta i en natt, jag tycker att det är supersvårt att lämna barnen hemma. Så bara är det, jag trivs bäst när vi alla är tillsammans. Det fungerar självklart inte hela livet, men för nu så vill jag helst ha det så. Fest blir det i alla fall. Vi ska dessutom hinna träffa både makens föräldrar och min syster med familj. Effektivitet är av största vikt vid sådana här tillfällen. 120 mil i bil, 36 timmars intensivt varande och sedan hemma igen hos mina älskade telingar :)

Därför innehåller mina dagar den här veckan diverse förberedelser inför detta äventyr. Jag har scrappat ett födelsedagskort, ska slå in presenten, försöka hitta festkläder som jag gillar, sortera barnkläder som ska vidare till systerns barn, köpa farsdagspresent och julklappar som vi ska passa på att ta med oss och förbereda för barnvakterna hemma hos oss.

Men jag har redigerat lite också, inte så mycket som jag önskat att jag skulle hunnit, men ändå något. 15 nya ord är inte många men de har i alla fall inte minskat :) Det känns fortfarande som jag gillar berättelsen. För det mesta i alla fall :)

Dagens skrivmusik gillar jag mycket och soundet känns helt rätt för just det här manuset. Sökandet är en röd tråd, eller två.

Tiden som är nu

2011-11-09T15:03:00.000+01:00

är den vi ska försöka leva i. Hösten kan vara oändligt vacker och med rätt musik till allt det ljuvliga, får även själen en stunds ro. Sedan kan vi ta tag i livet igen och göra det allra bästa av idag.

Hjärtat i halsgropen

2011-11-08T18:28:00.005+01:00

och tillbaka igen.

Hjärtat hoppade högt upp i halsgropen då jag såg ett mail ifrån ett bokförlag i min mailbox i dag. Jag hann tänka att det var den snabbaste refuseringen hittills. Det var bara ett mail som bekräftade mottagandet av mitt manus. Vilken tur, en sådan snabb refusering känns inte riktigt bra i det här läget.

Men sedan hoppade hjärtat tillbaka på sin rätta plats igen och dessutom blev det lite extra varmt. Den vanliga posten bar med sig en fin present från gulliga och så duktiga Maria Engelwinge.

Ett egenhändigt scrappat bokmärke. Hon har fastnat i det sköna scrapbookträsket, där jag själv befann mig i många år. Nu får det dela plats med min nya passion, skrivandet. Tack snälla du, du gjorde min dag så mycket ljusare!

Idag har jag fortsatt lägga in mina ändringar i mitt andra manus. Just idag tillkom dessutom ungefär 300 ord. Det känns bra, tror jag, kanske, precis så ambivalent som det kan vara just i den här fasen :) Dessutom dök den här låten upp hemma hos min huvudkaraktär, som ännu inte har fått sitt riktiga namn.

Och vidare

2011-11-07T19:40:00.002+01:00

Det är måndag och höstlovet är slut. Jag var lite matt idag efter att ha levt så intensivt med barnen i en vecka, så därför tog det lite tid att komma igång i morse. Nu har jag i alla fall börjat lägga in min redigering i mitt andra manus. Jag håller också på att hitta rätt namn för min huvudkaraktär. Det finns sidor där man söker random, efter olika namn. Perfekt! Det dyker upp namn som man inte hört på flera år och namn som man aldrig hört. Ännu har jag inte hittat helt rätt, så jag söker vidare efter det namn som passar perfekt för min tjej.

Nu börjar det kännas overkligt att jag faktiskt har skickat iväg mitt första manus. Förra gången räknade jag veckor och kunde inte släppa telefonen ens för ett ögonblick. Den här gången glömmer jag bort att vänta. Nu vet jag ju dessutom hur lång tid det kan ta att få svar. Det känns skönt att slippa tänka på det hela tiden och att jag istället kan koncentrera mig på mitt andra manus igen. Det blev ingen lång vila när det gäller alla tankar man har runt berättelsen. Var den behöver styrkas, om den lyckas beröra och om den håller överhuvudtaget. Nu är jag redan inne i alla de där tankarna igen. Fast jag gillar det, det håller hjärnan i trim.

Liebster blog

2011-11-07T10:25:00.041+01:00

Hjärtat blir lika varmt varje gång någon ger mig en fin blogg award. Som jag har sagt många gånger förut och kommer att säga många gånger i framtiden, jag älskar min dator, mina underbara vänner bor ju i den.

Jag har fått den här fina awarden av duktiga Kim M Kimselius.

Och av fantastiska Life is like a box of chocolates med motiveringen:
Anneli som är så otroligt driven vad gäller sitt skrivande och har precis avslutat ett andra manus som hon filar på nu. Fantastiskt inspirerande och får mig att vilja skriva ännu mer!

Tack för den fina awarden!

När man har fått den här utmärkelsen är det tänkt att man ska göra det här:
1. Klistra in awarden på din blogg.
2. Tacka personen som gav dig awarden och länka till bloggen.
3. Välj ut fem personer/bloggar som du vill ge awarden till.
4. Lita på att dina följare sprider kärleken till andra bloggare.
5. Och det viktigaste: Ha roligt och stötta varandra!

Alla behöver vi lite uppmuntran då och då och vi behöver definitivt stötta varandra på vår väg igenom livet. Jag skickar awarden vidare till fem av mina stora inspirationskällor här i bloggvärlden:

Valadonastories för att hennes inlägg alltid utmanar tanken på ett positivt sätt. Hon är en stor inspirationskälla.
Joannas universum för att hon så stenhårt vågar följa sin dröm. Ett föredöme för oss alla.
Min plats i solen för att hon är en fantastisk inspirationskälla och visar underbara bilder som man kan förvilla sig bort i.
The Writeful blog för att vi delar kampen om en utgiven bok. Att ha en sådan härlig inspirerande följeslagare på vägen är guld värt.

Morran och omvärlden är ännu en stark och modig kvinna som inspirerar mycket. En som inte bara definierat sin dröm utan också realiserat den.

Sköna söndag

2011-11-06T17:55:00.000+01:00

Igår var det fullt upp. En solig härlig lördag gjorde att vi ville ta en skön promenad. Det var varmt och skönt och avkopplande. Sedan var det dags för matlagning då vi skulle ha gäster på kvällen. Det blev en fantastiskt härlig kväll med mycket prat och faktiskt lite dans trots att våra gäster bara bestod i en vuxen och två barn. Det är en speciell känsla att ha vänner som man kan ta sig en sväng om med i alla lägen då musiken blir för lockande :D

Creme Ninon med ostgratinerade grisini till förrätt. Gorgonsolaspäckad fläskfilé med ugnspotatis och min egen spicy rödvinsås. Och så testade jag en helt ny efterrätt. Kladdkaka med vit chokladmousse och hallon uppe på. Den blev väldigt god men mycket mäktig.

Idag har vi gått på en uppfriskande promenad och sedan bjöd vi min mamma, pappa och syster på resterna av kakan.

Nu är det definitivt slut på lovet och i morgon börjar verkligheten igen. Men det är inte så långt till vinterlovet :)

Ingen skrivtid i dag. I morgon vet jag att det finns tid för det igen. Det känns också härligt. In bland orden igen. Då får jag simma in i bokstäverna och lägga in mina ändringar i mitt andra manus. Jag ska leva lite med den nya titeln, ändra huvudkaraktärens namn och jobba mer med början. Den måste styrkas och byggas upp, så att den blir starkare. Nu ska jag ge barnen mat och sedan ska vi ha en skön kväll i soffan.

För att tjuvstarta skrivveckan så visar jag Creative Writing Masterclass del 4: Setting.

Kakbilden är lånad från nätet.

Vilken härlig dag

2011-11-04T17:33:00.001+01:00

Igår jobbade jag med mitt manus hela dagen, så jag lovade barnen att vara med dem hela dagen idag istället. Nu är ju snart höstlovet slut så det gäller att passa på. Vi har varit på Tropikariet och sett på djur. Slemmiga djur, läbbiga djur, färggranna djur och gulliga djur. Väldigt kul, särskilt som småkillarna inte minns att vi har varit där förut. Idag fick vi klappa en stor orm också. Alla vågade! Sedan åt vi på Mc Donalds på vägen hem. Nu ska vi ha myskväll med film och Idol. Jag gillar höstlov, man kan mysa med barnen i en hel vecka.

Nemo och hans kompisar.

Krokodilerna rörde inte en min.

Lemurerna gosade.

Men det är fredag och det är dags att skaka rumpa. Upp och hoppa, så sätter vi igång helgen!

Färdigläst och ny titel

2011-11-03T17:13:00.001+01:00

Nu har jag läst igenom hela mitt manus. Vilken resa det är. Så mycket som händer och jag blir lite tagen av att jag faktiskt har skrivit det. Jag har hittat en ny titel också. Den kom till mig i morse. Fast den fanns redan. Jag hade använt den i ett annat manus som nu får en annan titel. Den här passar bättre i det här manuset. Tjoho vad jag är glad! När jag sökte på Libris så finns det ingen sådan titel. Jag släppte taget om den titel som varit så självklar så länge och hittade en ny.

A wise person is able to let go.

To let go is actually to receive,

to receive boundless happiness.

Så är det :)

Mitt manus är svagast i början. Precis så som det var i mitt första manus. Kanske är det sådan som jag är. När jag en gång i min ungdom tävlade i löpning 60 meter så var det likadant.Starten gick nästan aldrig lysande men sedan eldade jag på för allt vad jag var värd. Och vann oftast. Hoppas att det stämmer fortfarande :D Jag jobbar vidare och förstärker min början.

Jag avslutar med Creative writing masterclass del 3: Plot.